Månad: april 2017

IPTs´s 9:e Nationella möte kring Interpersonell Psykoterapi (IPT) i Sverige

Posted on Updated on

IPTS logga beskuren

”IPT i vår tid”

Svenska föreningen kring Interpersonell psykoterapi IPTs hälsar Er välkomna att delta vid årets nationella IPT-konferens i Linköping 9-10 November. I år har föreningen satsat på en ”lunch till lunch-konferens” i samarbete med Linköpings universitet (LiU).

Före konferensen kommer en öppen introduktionsföreläsning om IPT, hållas på universitetet i KEY 1 mellan 9:15-11:30.

Tidigare år har många saknat tiden att utbyta erfarenheter med kollegor under mer avslappnade former, varför vi genomför konferensen under två halvdagar med utrymme för umgänge och diskussioner även på kvällen.

Konferensen riktar sig till föreningens medlemmar, LiUs psykoterapeutstudenter med IPT-utbildning samt alla andra som har ett intresse för IPT.

Nytt för i år är också att vi hälsar alla deltagare välkomna att framföra presentationer kring Era erfarenheter av IPT utifrån ett kliniskt, teoretiskt eller vetenskapligt perspektiv. Se mer info nedan.

Eventbrite - IPTs´s 9:e Nationella möte kring Interpersonell Psykoterapi (IPT) i Sverige

Preliminärt program:

Torsdag 9 november:

11:45-12:45 Lunch och registrering

13:00 – 17:00 i KEY 1, LiU;   IPTs årliga nationella Konferens under temat ”IPT i vår tid”.

Innehållet kommer bla. beröra forskning, riktlinjer,  men framförallt vill vi att många IPT- terapeuter i vårt lilla land delar med sig av kliniska erfarenheter i att utöva metoden i olika sammanhang i Sverige. Eventuellt kommer vi presentera en kortversion av IPT (IPT-B), erfarenhet av IPT i grupp (IPT-G) inom psykiatrin samt om att jobba med IPT med ungdomar som är aktuella inom socialtjänsten. Rapport från internationella IPT-konferensen i Kanada utlovas också.

17:00 –  Postersession och IPT-mingel i Zodiaken. Eventuellt kommer vi planera för en gemensam middag här i anslutning till konferensen alternativt i lokal inne i Linköping centrum.

Fredag 10 november

9-12:45  Fortsättning nationell konferens ”IPT i vår tid” KEY 1

13:00 Avslutning med gemensam lunchbuffé´ vid Universitetsklubben.

Anmälan till konferensen:

Antalet platser är begränsade – först till kvarn. Sista anmälningsdagen är dock 2017-09-10. För medlemmar är konferensensavgiften kraftigt reducerad. I avgiften inryms enbart omkostnader för fika bägge dagarna och lunch på fredagen a 25o kronor. För icke medlemmar tillkommer 200 kronor, vilket motsvarar medlemsavgiften i IPTs (totalt 450kr). Vill man, innebär deltagandet således att man blir medlem i föreningen under 2017. För den som önskar kommer vi boka bord i lämplig lokal med mat och dryck under kvällen till självkostnadspris.

Anmälan till konferensen görs via Eventbrite eller direkt till ordförande Malin Bäck relatera@me.com Meddela om du vill delta vid middag på kvällen, om du planerar komma redan på torsdagens infroduktionsföreläsning på förmiddagen och om du vill hålla en presentation (se instruktioner nedan). Ange även om du är medlem i IPTs. Anmälan är bindande och plats garanterad efter att inbetalning skett via IPTs Swish 1231227263 eller till IPTs plusgirokonto i Nordea nr 56 74 57-7. Glöm inte skriva ”konf17” samt ditt namn. 

Att anmäla Din Presentation

Vi ser fram emot att du delar med dig av dina erfarenheter av IPT, oavsett om du är nybörjare eller erfaren sedan länge. Maila din anmälan om presentation till relatera@me.com innan 2017-06-20.

Olika former av presentationer:

Muntlig presentation: Framför en muntlig presentation från din kliniska vardag eller pågående forskning med utrymme för frågor på slutet. Varje presentation planeras ta 20 minuter samt utrymme för frågor 5 minuter.

Mini Workshop: Presentation av kliniska erfarenheter, tillämplningar av IPT-manualen m.m. där åhörarna kan involveras mer i framförandet i form av övningar, diskussioner etc. Varje Work-shop omfattar 90 minuter.

Poster-presentation: Parallellt med konferensen finns utrymme att i skrift med hjälp av posters, broschyrer etc. kunna presentera ett projekt, ett fall etc som man vill dela med sig av.

Format vid anmälan av presentation:

  • Presentatörer/föreläsare – namn, titel, arbetsplats
  • Titel för presentationen
  • Vilken typ av presentation det avser (muntlig presentation, Mini-Worshop eller poster)
  • Sammanfattning av presentationens innehåll (Max 300 ord)
  • Eventuell utrustning som behöver användas.

Varmt välkommen!

Styrelsen i IPTs

https://www.eventbrite.co.uk/calendar-widget?eid=33972352220

”>https://www.eventbrite.co.uk/calendar-widget?eid=33972352220Powered by Eventbrite

Affektfokuserad korttidspsykoterapi Introduktionskurs

Posted on

Institutet för Affektfokuserad terapi

inbjuder till

Affektfokuserad korttidspsykoterapi Introduktionskurs

Malaga, Spanien 9 -13 oktober 2017

Affektfokuserad korttidspsykoterapi är behandlingsmetoder utvecklade ur en psykodynamisk tradition. Dessa behandlingsmetoder beskrivs ofta under paraplybegreppet EDT (Experiential Dynamic Therapies) och har visat effektivitet i behandlingen av psykiatriska patienter(Lilliengren m.fl 2015). Psykoterapiformerna inom EDT baseras på, förutom modern psykodynamisk terapi, forskning och teorier om affekter och anknytning samt behandlingsprinciper från kognitiv beteendeterapi.

Vi erbjuder denna kurs för tredje året i rad inom ramen för Affektfokus – institutet för affektfokuserad psykoterapi.

Här finns Kursinformation på PDF: kursplan intro

 

Målgrupp

Utbildningen vänder sig till kliniskt verksamma terapeuter med minst basutbildning i psykoterapi.

Kursens omfattning och uppläggning

Kursen omfattar 5 heldagar. De två första dagarna måndag/tisdag och de två sista torsdag/fredag, har arbetspass på förmiddag och eftermiddag med en längre lunchpaus. På onsdagen arbetar kursdeltagarna, med egna frågeställningar och praktiska färdighetsövningar. Totalt 32 undervisningstimmar.

Kursens innehåll

För att illustrera tillämpningen av affektfokuserad korttidsterapi använder vi oss av Leigh McCulloughs manual för affektfobiterapi, som kombinerar psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi. Som komplement till denna manual används riktlinjerna från Tim Desmonds Self-Compassion in Psychotherapy.

  • Historik och bakgrund till det affektfokuserade arbetssättet.
  • Affekternas roll i ett idéhistoriskt och psykobiologiskt perspektiv.
  • Affektfobi modellen – teori och praktik.
  • Självmedkänsla i psykoterapi: Mindfulness-baserad praktik.
  • Orientering i besläktade evidensbaserade metoder.
  • Applicering av Affektfobimodellen och ”Compassion Focused Therapy” på det

    egna kliniska arbetet.

  • Översikt av aktuell psykoterapiforskning inom området
  • Egen upplevelseträning

    Undervisningsformer

    Undervisningen sker i form av föreläsningar och seminarier. Teori och klinisk praktik illustreras med videoinspelade autentiska klientsessioner. Praktiska färdighetsövningar och upplevelseträning liksom gruppdiskussioner i mindre grupp förekommer kontinuerligt under kursen

    Kursledare och lärare

Birgitta Elmquist, Socionom, Leg psykoterapeut, handledar- och lärarutbildad. Internationellt certifierad lärare och handledare i affektfokuserad psykoterapi enligt IEDTA (International Experiential Dynamic Therapy Association)
Leif Havnesköld, Leg psykolog och specialist i klinisk psykologi. Leg psykoterapeut. Lärar- och handledarutbildad. Internationellt certifierad lärare och handledare i affektfokuserad psykoterapi enligt IEDTA.

Leif och Birgitta

Vi har båda undervisat och handlett i affektfokuserad psykoterapi, på flera psykologprogram och psykoterapeututbildningar, sedan början av 2000-talet. Vi har utvecklat vår kompetens i affektfokuserad psykoterapi i nära samarbete med främst Leigh McCullough och Kristin Osborn, samt med Paul Gilbert, som utvecklat Compassion Focused Therapy.

Lärandemål

Efter avslutad kurs skall kursdeltagaren kunna:

  • Göra kliniska bedömningar och tillämpa affektfokuserade metoder i egen psykologisk behandling.

 

  • Tillämpa grundläggande förhållningssätt och principer i ”Compassion Focused Therapy”.

 

  • Vara förtrogen med orienterande kunskaper i Intensive Short Term Dynamic Psychotherapy (ISTDP) och Accelerated Experientiell Dynamic Psychotherapy (AEDP)

 

  • Vara förtrogen med aktuell psykoterapiforskning inom affektfokuserad psykoterapi

 

Kurskrav

För kursintyg krävs obligatorisk närvaro och aktivt deltagande. Sista seminariedagen erbjuds deltagarna konsultation på egen klinisk verksamhet.

Kurslitteratur

Bergsten, K. (red.)(2015) Affektfokuserad psykodynamisk terapi, Stockholm: Natur & Kultur,
Desmond, T. (2016) Self-Compassion in Psychotherapy, New York: W.W. Norton & Company.

Julien,D, & O ́Connor, K.P (2016) Recasting Psychodynamics into a Behavioral Framework: A Rewiew of the Theory of Psychopathology, Treatment Efficacy and Process of Change of the Affect Phobia Model. J. Contemp. Psychotherapy (utskickas av kursledningen)

Lilliengren,P., Johansson, R., Lindqvist, K., Mechler, J., & Andersson, G ( 2015 )Efficacy of Experiential Dynamic Therapy for Psychiatric Conditions: a Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials. Psychotherapy. Advance online publication. (utskickas av kursledningen)

McCullough, L. Kuhn, N. Andrews, S. Kaplan, A. Wolf, J & Hurley, C.L. (2003) Treating Affect Phobia. A Manual for Short-term Dynamic Psychotherapy. New York: The Guilford Press.

Information

Kursen ges inom ramen för Affektfokus – Institutet för affektfokuserad terapi och administreras av Birgitta Elmquist AB (Org nr 556822-4850. Momsreg nr SE 556822485001. Godkänd för F-skatt) i samarbete med Havnesköld Psykologikonsult
Ytterligare information http://www.affektfokus.se eller birgitta@elmquistmail.se

 

Ansökan

senast 15 juni. Antalen kursplatser är begränsat och kursplatser erhålls i turordning efter anmälningsdatum.

Vi förbehåller oss rätten att inställa kursen om antalet deltagare ej blir tillräckligt stort.

 

Synpunkter på Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom – remissversion

Posted on Updated on

Det har pågått en massiv debatt kring SoS remissversion bland annat kring de skillnader i hur man prioriterar olika former av psykologisk behandling. I går var sista dagen för att lämna in synpunkter. I höst planeras den slutliga versionen av riktlinjerna publiceras. I dagens blogg väljer vi att dela med oss av de synpunkter som vi den senaste tiden försökt kommunicera till Socialstyrelsens personal och projektledning

Synpunkter på Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom – remissversion

Stockholm den 23 mars 2017

Marie Åsberg, Karolinska Institutet, Rolf Holmqvist, Linköpings Universitet, Christer Sandahl, Karolinska Institutet, Alexander Wilczek, Psykitariska kliniken Ersta sjukhus och Karolinska Institutet, Peter Lilliengren, privatpraktiserande och Malin Bäck, Psykiatriska kliniken i Värnamo och Linköpings Universitet

 

Vi vill understryka att riktlinjeförslaget lyfter fram många åtgärder som vi står bakom, som till exempel de föreslagna rekommendationerna vad gäller bedömning av vårdbehov, samsjuklighet och diagnostik och riktlinjernas tydlighet vad gäller behovet att bygga ut möjligheterna till psykologisk behandling vid i princip alla lindriga och medelsvåra tillstånd av egentlig depression och ångestsyndrom.

Det finns emellertid allvarliga negativa konsekvenser av riktlinjerna som vi anser att det är angeläget att lyfta fram. Riktlinjerna bygger tyvärr på den felaktiga slutsatsen, som man menar kan dras från forskningen, att kognitiv beteendeterapi (KBT) och i viss utsträckning interpersonell terapi (IPT) har den bästa effekten och huvudsakligen bör rekommenderas vid dessa tillstånd.

I strikt mening kan man inte dra några slutsatser av den forskning som finns där man jämfört olika psykologiska metoder för behandling av depression och ångest, av den enkla anledningen att samtliga genomförda studier har för svag statistisk ”power” för att kunna påvisa skillnader (Cristea & Cuijpers, 2017). Samtidigt kan man konstatera att det finns ett stort antal enskilda studier och metaanalyser av KBT, IPT och psykodynamisk psykoterapi (PDT) för olika psykiatriska tillstånd som ger användbar kunskap för att bedöma deras effekter. Inte i någon av dessa kan man påvisa att KBT skulle vara överlägsen andra psykologiska behandlingsmetoder (Wampold et al., 2017). Det finns mer än 400 RCT-studier av olika former av psykoterapi för depression. Av resultaten från dessa kan man dra slutsatserna att psykologisk behandling är verksam för dessa tillstånd, att effekterna inte skiljer sig eller skiljer sig marginellt mellan metoder och att kombinerad behandling med psykofarmaka och psykoterapi är överlägset bara psykoterapi eller bara medicinering (Cuijpers, 2016). Vi vet att olika behandlingar är ungefär lika effektiva, men vi vet mycket lite om vilka patienter som blir bäst hjälpta av olika behandlingar (Cuijpers, 2016). Många patienter avbryter sin behandling i förtid och många återinsjuknar (Lambert, 2013). Vi vet också att vissa terapeuter är mer framgångsrika än andra och att vi kan förklara en betydande andel av variansen i utfall med terapeutvariabler, men högst någon procent utifrån psykologisk metod (Baldwin & Imel, 2013).

För att bli skickligare på att hjälpa patienter behöver vi med andra ord ökad kunskap om 1. Hur man kan anpassa behandling till patienters individuella behov, 2. Hur man kan matcha patienter med lämplig behandlare och lämpligt format (individ-, grupp-, internet- eller, familjeterapi) och inte minst 3. Hur man kan lära de terapeuter som inte lyckas lika bra som de bästa, att utveckla sin förmåga. Detta är kliniskt relevanta frågor som forskningen inte ännu har några entydiga svar på, men att problematisera området kan ha ett värde i riktlinjer för att ge en balanserad bild av relevanta faktorers betydelse. Praktiker och beslutsfattare behöver vara medvetna om att det är frågor man måste förhålla sig till. Att däremot med hänvisning till forskning påstå att en psykologisk behandlingsmetod är generellt överlägsen andra, kan dessvärre bara jämföras med ideologiproduktion och inte med vetenskap.

Det finns således inget vetenskapligt stöd eller evidens för rekommendationen att psykologisk behandling framförallt ska ges i form av KBT. Om den rekommendationen skulle vara kvar i de slutgiltiga riktlinjerna kommer det inte bara att undergräva förtroendet för Socialstyrelsen utan dessutom få förödande konsekvenser för patienterna och för professionen.

Ungefär hälften av de patienter som erbjuds behandling med en metod (PDT, IPT eller KBT) kommer att bli hjälpta. Från forskning kan vi ännu inte avgöra om det är 1. Samma patienter som har nytta av olika behandlingar eller om 2. Vissa patienter har bättre nytta av en metod och andra får hjälp genom en annan metod. Det finns sannolikt en viss överlappning, men baserat på samlad erfarenhet och den forskning som finns skulle nog de flesta anta att hypotes 2 är den mest troliga. Många skulle nog också anse att många patienter kan ha god initial nytta av KBT, men att IPT och PDT kan användas i ett senare skede för att ta itu med nya problem som aktualiseras och för att vidmakthålla den förbättring som skett genom den första interventionen.

Det är helt i linje med vad som kan anses vara evidensbaserat från ett vetenskapligt perspektiv att erbjuda patienter att välja mellan olika behandlingsalternativ vid olika tidpunkter i dessa ofta långvariga tillstånd. Det är det tydligaste resultatet av den ackumulerade kunskapen om psykologisk behandling vid depression och ångest.

Ett kliniskt arbete med en sådan profil skulle också motsvara patientlagens krav på valfrihet. Det får också stöd i det faktum att i länder där valfrihet finns och där även längre behandlingar ingår i utbudet, som i till exempel Tyskland och Finland, tycks sjukskrivningstalen minska. Det gör de inte i länder som rekommenderar ett begränsat utbud av psykologiska behandlingsmetoder, som till exempel England och Sverige.

Att däremot bara erbjuda KBT som psykologisk behandling skulle innebära att många patienter inte blir hjälpta, särskilt med tanke på den stora andel patienter som avbryter behandling i KBT. Andelen drop-outs har dessutom en tendens att öka när patienter inte har en valmöjlighet.

Riktlinjerna vänder sig till chefer och beslutsfattare ”på gruppnivå”. Avsikten är att resurser ska omfördelas i enlighet med förslaget. Riktlinjerna ska inte, sägs det, påverka det kliniska arbetet på individnivå. Tyvärr har riktlinjerna en mycket stark påverkan även på det kliniska arbetet, vare sig det är avsikten eller inte. Trots att de nya riktlinjerna endast föreligger i remissversion kan man redan se effekter av dem. Upphandlingar vinns av de företag som bara har satsat på behandlingsmodeller som får högst prioritet. Tjänster inrättas som är inriktade på en enda behandlingsform. På psykologutbildningar får studenterna höra från sina lärare med KBT-profil, att det är oetiskt att i sin utbildning välja terapimetoder som inte rankats högst av Socialstyrelsen och att de som väljer sådana aldrig kommer att få jobb.

Många erfarna och skickliga behandlare med PDT-profil skulle komma att behöva vidareutbilda sig i KBT. Det kan ha positiva effekter i form av ökad förståelse och respekt mellan professionella med olika inriktning, men lär inte påverka det faktiska kliniska arbetet i någon större utsträckning och det är ett dåligt resursutnyttjande. Ännu sämre kan det bli om dessa erfarna behandlare inte erbjuds arbete i nya upphandlade verksamheter med en ensidig KBT-orientering, vilket är en sannolik konsekvens av de föreslagna riktlinjerna.

Historiskt har det funnits en allvarlig konflikt mellan olika skolbildningar inom området. Inom akademin är konflikter av detta slag en del av hur det ska vara. Åsikter, vetenskapliga perspektiv och värderingar ska nötas mot varandra men ibland leder det tyvärr till låsta positioner mellan personer och grupperingar. Efter många år av urspårade konflikter av denna art är situationen idag helt annorlunda på de flesta universitet i Sverige. Det finns en respekt och en nyfikenhet att lära av varandra.

Även i de flesta kliniska sammanhang är samarbetet mellan personer med olika terapeutisk inriktning numera välfungerande. Man remitterar patienter till varandra och är intresserad av att hitta de bästa vägarna att komplettera varandras kompetenser för största patientnytta. Det finns naturligtvis undantag, inte minst i verksamheter med övermäktiga krav på produktion och med ägare som marknadsför tjänster med en snäv profil.

Den i huvudsak positiva utvecklingen med ökad förståelse och samverkan mellan representanter för olika synsätt inom psykiatri och primärvård kommer att stanna upp om riktlinjeförslaget går igenom. Konflikterna kommer att förvärras genom den konkurrens om tjänster och utbildningar som kommer att uppstå.

Kvalitén på vården kommer att försämras men dessvärre även arbetsmiljön, bland annat genom underblåsandet av gamla konflikter. Det kommer att slå tillbaka i en ond cirkel så att kvalitén på vården försämras ytterligare genom ökad personalomsättning, sjukskrivning bland personal och därmed minskat engagemang och kontinuitet för patienterna.

Som riktlinjerna nu är formulerade kommer de att upplevas som irrelevanta av många kliniskt verksamma. De är inte i överensstämmelse med dessa praktikers verklighetsbild. Det kommer att bidra till minskat förtroende och tillit till ledningen på alla nivåer, vilket i sin tur tvingar fram styrningsmodeller som bygger på maktutövning och disciplin istället för på auktoritet. Auktoritet förtjänar man genom omdömesgillt och etiskt handlande, som bygger på insikter i verksamhetens förutsättningar och lyhördhet för komplexiteten i uppdraget.

Från implementeringsforskning vet vi att riktlinjer som drivs igenom med makt och disciplin istället för att baseras på tillit och auktoritet är dömda att misslyckas. Det betyder inte att riktlinjerna inte har betydelse. Tvärtom visar implementeringsforskning att de med stor sannolikhet får stort genomslag, men inte på det sätt som var avsett och med helt oförutsägbara kostnader i form av dåligt resursutnyttjande och försämrad kvalité i vården. Detta kommer inte att bidra till att öka förtroendet för Socialstyrelsen.

Referenser

Baldwin, S. A., & Imel, Z. E. (2013). Therapist Effects: Findings and Methods I M. J. Lambert, (red), Bergin and Garfield’s Handbook of Psychotherapy and Behavior Change. 6th Edition (ss. 258 – 297). New York: Wiley.

Cristea, I. A, & Cuijpers, P. (2017). In the pursuit of truth, we should not prioritize correlational over causal evidence. Psychotherapy Research, 27, 36-37.

Cuijpers, P. (2016). The future of psychotherapy research: stop the waste and focus on issues that matter. Epidemiology and Psychiatric Sciences, 25, 291–294.

Lambert, M. J. (2013). The Efficacy and Effectiveness of Psychotherapy, I M. J. Lambert, (red), Bergin and Garfield’s Handbook of Psychotherapy and Behavior Change. 6th Edition (ss. 169-218). New York: Wiley.

Wampold, B. E., Flückiger, C., Del Re, A. C., Yulish, N. E., Frost, N. D., Pace, B. T., … Hilsenroth, M. J. (2017). In pursuit of truth: A critical examination of meta-analyses of cognitive behavior therapy. Psychotherapy Research, 27(1), 14–32.