Månad: juni 2017

Rapport från IARPP:s 14:e konferens i Sydney 25-28/5 2017

Posted on

Rapport från IARPP:s (International Association for Relational Psychoanalysis and Psychotherapy) 14:e konferens i Sydney 25-28/5 2017

Philip Ringstrom illustrerade årets tema ”från ytterkanterna till centrum” med de två kompletterande krafterna: centrifugal (utåt/uppåt) och centripetal (inåt/nedåt) och dessa metaforer genomsyrade hela konferensen. De kan tillämpas på olika nivåer, familjesystemet, organisationer, nationer m.m. Det sistnämnda är höst aktuellt efter det senaste presidentvalet i USA, som starkt har påverkat många av de amerikanska deltagarna. Centralstyrning har varit ett högst aktuellt tema inom psykoanalysen. Den relationella psykologin och IARPP uppstod som en reaktion mot centralstyrning och hierarkier – en decentraliseringsrörelse nedifrån.

 

Vi blev välkomnade till Australien av dess ursprungsbefolkning: aboriginerna, och presenterades del av deras historia och kultur. Koloniseringen innebar att aboriginerna förlorade sitt land, kultur, familjesammanhållning och spirituella anda, vilket fortfarande har stora efterverkningar. Hälften av konferensens innehåll bestod av högaktuella sociokulturella teman om immigration, exil, rasism, etc. För övrigt bjöds det i vanlig ordning på klinisk teori och fallbeskrivningar.

 

Psykoanalysen är en västerländsk skapelse från en annan tidsanda, skapad för en speciell grupp: vit, intellektuell, (övre) medelklassmiljö. Vårt psyke är politiskt, med Andrew Samuels ord. Allt måste därför analyseras och relateras till den aktuella kontexten, menar den relationella psykologin. På konferensen gavs många exempel på hur egna trauman och den egna historien kreativt kan användas i det terapeutiska arbetet.

 

En av fyra workshop leddes av Philip Ringstrom om selfdisclosure – ett mycket diskuterat och analyserat ämne inom den relationella psykologin. Det handlade alltså om hur transparent är om och på vilket sätt terapeuten använder sina personliga erfarenheter.

 

Själv bevistade jag en workshop med Jessica Benjamin, en av grundarna av IARPP, som precis kommit ut med en ny bok Beyond doer and done to – en fördjupning av hennes begrepp från 1999. Begreppet är inspirerat av Hegels herre-slav-idé och handlar om vår stora benägenhet att skapa ojämlika kompletterande roller. Benjamin menade också att hennes andra centrala begrepp det (moraliska) tredje ofta blivit missförstått. Workshopens tema: more than one can live, visade på alternativet till en antingen vi-eller-dom värld. Annorlunda uttryckt gäller det barnets/patientens fråga: går världen att lita på – är kärlek möjligt?

 

Cynthia Chafner berättade om hur det varit som svart kvinna att utbilda sig och arbeta som psykoanalytiker. Lama Khouri från Palestina, Shlomit Yadlin Galol från Israel, Daud Saeed från Pakistan, Lux Ratnamohan från Sri Lanka, Gill Eagle från Sydafrika, m-fl. presenterade olika fallbeskrivningar och forskningsrapporter som visade på den egna kulturella kontextens betydelse. Teoretiskt sett får detta avgörande betydelse för synen och förståelsen av trauman, alienation, självhat, etcetera. Flera frågeställningar gällde hur en pålitlig värld skapas där vänskap och kärlek är möjligt?

 

Ett inslag handlade om en övergripande teoretisk definition av den relationella psykologin. Den relationella psykologin är ingen distinkt skolbildning. Istället talade Hazel Ipp om ”The big tent” – en samling av snarlika perspektiv, som en sångkör med olika röster, ibland mera harmoniska, ibland mera dissonanta. Paulo Pietro Stramba-Badiale jämförde intersubjektiv, relationell och anknytningsteori.

 

Vad vore väl en psykoanalytisk konferens utan sexualitet och begär? Sexuella övergrepp är förstås ett ständigt aktuellt tema med tanke på den stora skada det ställer till, ofta genom flera generationer. En föreläsningsrubrik var ”Tillbakablick på perversion – till minne av Muriel Dimen”, en IARPP-psykolog som skrivit mycket om ämnet och som dog förra året (2016). Hennes relationella, icke-moraliserande definition av perversion var den enkla: ”The sex you don´t like”. Rosario Castano, Eyal Rozmarin och Gerald Webster hade tagit sig an ämnet. Webster berättade om sin terapi med Paul, en katolsk präst som förgripit sig på unga pojkar. Kathleen McPhillips, en forskare som arbetat med övergreppsrehabilitering, hävdade att 7% (drygt 4000) av de katolska prästerna i Australien, stått anklagade för övergrepp. Erik Fagerberg från Malmö, berättade om sitt arbete med en ung traumatiserad kvinna som utsatts för upprepade sexuella övergrepp av sin far. Fallstudien kunde kopplas till flera relationella teoretikers arbeten: Davies & Grawley, Donnel Stern, Philip Bromberg, m.fl.

 

En lättare sida av sexualiteten handlade om erotiserad överföring. Objektrelationsteorin har marginaliserat den vuxna sexualiteten. Enligt den klassiska teorin skulle motöverföringen hållas borta, speciellt den erotiska. Men med den relationella vändningen ses motöverföring som tillhörande den psykoterapeutiska processen. Frågan blir istället hur den skall användas.

George Lianos gjorde en annorlunda dekonstruktion av de psykoanalytiska överförings- och motöverföringsbegreppen. Han förordade ett fenomenologiskt närmandesätt och menade att teoretiska begrepp ibland kan förvirra och skymma sikten. Det är väl inte så märkvärdigt med att starka känslor uppstår i en terapi. Patienterna har i regel aldrig fått till närmelsevis så mycket uppmärksamhet som de för i en terapi. Där får de nya erfarenheter och inte bara höra om alla sina tillkortakommanden. Dessutom hävdade Lianos att sex egentligen alltid visar sig handla om annat än sex: närhet, att bli sedd, omsorg, m.m.

 

Den blivande nya IARPP-presidenten Steven Kuchuck talade om terapeutisk kärlek. Redan Sandor Ferenczi och Harold Searles hade talat om kärlekens läkande kraft. The Beatles sjöng ”All you need is love”. I den klassiska analysen ”botades” patienten via sin överföringskärlek till analytikern. Kuchuck berättade om sin högfungerande långtidsterapipatient som till stor del använde sin terapi som ett slags substitut för utebliven kärlek från fadern. Nu efter tjugo års terapi såg patienten fram mot de kommande tjugo terapiåren! Kuchuck väckte frågor om att gå i terapi för evigt och avigsidorna med att inte avsluta.

 

Konferensens sista föreläsningstema var: ”Åldrandet och dess konsekvenser”. Seniorterapeuterna Barbara & Stuart Pizer och Joyce Slochower talade om detta underteoretiserade ämne. Slochower beklagade sig över att inte längre vara föremål för erotisk överföring från patienten. Varför är det så svårt att sluta arbeta som terapeut? Hur länge skall man fortsätta att arbeta? Vad består drivkrafterna av? Barbara Pizer påminde oss om H S Sullivans självbegrepp. Enligt honom består självet av sådant som vi fått uppskattning för av omgivningen och av personifikationerna: good-me, bad-me och not-me. Pizer tillämpade denna tankegång på den åldrande terapeuten.

 

Resvägen till ”down under” avskräckte nog, så vi var endast tre svenska deltagare. Men nästa år är det bara hälften så långt, till NYC, närmare bestämt på Roosevelt Hotel, den 14–17 juni 2018 med temat: Hope and Dread: (efter en av Stephen Mitchells böcker) Analysts and Patients in an Uncertain World. Den som trodde att psykoanalysen är på utdöende borde nog ta chansen att besöka en IARPP-konferens.

 

 Tomas Wånge

relationell psykolog

http://www.tomaswange.se