Affekter

I väntan på Myrna och Johns nya IPT-manual; en översikt av samtliga IPT- böcker fram till 170808

Posted on

Glädjande kommer Myrna Weissman och John Markowitz med en uppdaterad version av IPT-manualen, redan nästa år. Boken ”The Guide to Interpersonal Psychotherapy” är redan färdigställd men går att köpa först 2018.

Vad finns det då för böcker kring IPT att tillgå just nu? Ja menar om jag nu vill ha någon lektyr av ”riktigt värde” 🙂 i augustisommarens hängmatta? (Hos mig ösregnar det i dag, så ingen hängmatta här inte.)

Litteratur kring IPT, som ju är en metod som kom till i ett forskningssammanhang, återfinns främst i en mängd vetenskapliga artiklar från 1970-talet och framåt. Alla dessa får ta plats i ett senare inlägg.

Nedan följer dock de böcker som skrivits på engelska kring IPT. Här finns även en PDF-fil med dessa, sammanställd av Oguz Omay, aktiv i ISPT;    UPDATED IPT Manuals in English 8 August 2017.

I nuläget finns ingen bok om enbart IPT på svenska. Det finns dock ett kortare avsnitt om IPT och evidensläget kring metoden fram till dess boken kom ut i Gerhard Anderssons bok  ”Psykologisk behandling vid depression : Teorier, terapimetoder och forskning” från 2012.

IPT Manualer på engelska

IPT-manualen skapades i syfte att behandla depression. Dessa böcker skriver om denna semistrukturerade manual, som räknas som originalmanualen.

  • Klerman G, Weissman MM, Rounsaville B, Chevron E. (1984). Interpersonal Psychotherapy of Depression. New York, Basic Books (första upplagan av behandlingsmanualen)
  • Klerman G, Weissman MM. (1993). New ApplicaEons in Interpersonal Psychotherapy. Washington, DC, American Psychiatric Press.
  • Weissman MM, Markowitz JC, Klerman GL (2000). Comprehensive Guide to Interpersonal Psychotherapy. Basic Books, New York, NY.
  • Weissman MM, Markowitz JC, Klerman GL. (2007). Clinician ́s Quick Guide to Interpersonal Psychotherapy. New York: Oxford University Press
  • Frank,E., Levenson J.C.  Interpersonal Psychotherapy ( 2011) American Psychological Association
  • Markowitz JC (ed.), Weissman MM (ed.) (2012). Casebook of Interpersonal Psychotherapy New York: Oxford University Press
  •  NY!!! Kommer ut 2018!!! Weissman MM, Markowitz JC, Klerman GL. (2017). The Guide to Interpersonal Psychotherapy. New York: Oxford University Press (updated and expanded from the 2007 edition) NY!!! Kommer ut 2018!!! 
    Denna boken som är en uppdatering av IPT-maualen av Myrna och John beräknas komma ut 2018

     

Modifierade manualer för olika tillstånd

IPT har under åren prövats vid olika psykiatriska tillstånd, med olika patientgrupper, i olika sammanhang och i större delen av världen. Nedan följer information om de böcker som i dagsläget finns om IPT; modifierade manualer för olika tillstånd m.m.

  • Frank E (2005) Treating Bipolar Disorder: A clinician ́s guide to interpersonal and social rhythm therapy. New York: Guilford.
  • Hinrichsen GA, Clougherty KF(2006) IPT for depressed older dults.Washington:APA.
  • Markowitz J C (1997) IPT for dysthymic disorder. WashingtonDC: American Psychiatric Press.
  • Markowitz J (2016) InterpersonalPsychotherapy forPTSD. Oxford University Press
  • Miller M (2009) Clinicians guide to Interpersonal Psychotherapy in late life Oxford University Press
  • Mufson L, Dorta KP, Moreau D, Weissman MM (1993 / 2004) Interpersonal Psychotherapy for depressed adolescents, 2nd Edition 2004. Guilford Publications.
  • Spinelli M (2017) Interpersonal Psychotherapy forPerinatal Depression. Createspace Publishing
  • Stuart S, Robertson M (2002 / 2012). Interpersonal Psychotherapy: A Clinician’s Guide. London: Edward Arnold Ltd. (Denna manual är modifierad i den bemärkelse att Stuart ej kopplar det interpersonella fokuset till depression och frångår därför grundmanualen som lägger stor tonvikt vid sjukrollen; dess emotionella och relationerna påverkan på individens liv.)
  • WHO (2016) Group IPT for Depression. Serieson Low-Intensity Psychological Interventions.
  • Wilfley D E, Mackenzie KR, Welch R, etal (2000) IPT for group. Basic Books, NY.
  • Whight, D., Meadows, L., McGrain, L., Langham, C., Baggott, J., & Arcelus, J. (2011). IPT-BN (m) Interpersonal psychotherapy for bulimia spectrum disorders: A treatment guide. Leicester: Troubador.
  • Young JF, Mufson L, Schueler CM (2016) Preventing Adolescent Depression Interpersonal psychotherapy skill training. Oxford University Press
John Markowitz manual vid behandling av PTSD

Självhjälpsböcker & Utbildningsmaterial

Denna bok är en självhjälpsbok utifrån IPTs principer, framtagen av Roslyn Law. Som självhjälp är den i fylligaste laget. Författaren beskriver dock principerna och begreppen i IPT på ett begripligt och tilltalande sätt och för den därför mycket användbar för oss kliniker. Bör läsas av alla IPT-terapeuter och kan även användas som en hjälp i behandlingen.
Denna bok är likt ovanstående bok av samma författare, en självhjälpsbok men skriven för ungdomar. Denna bok är tunnare och mer användbar som självhjälp eller arbetsbok i en pågående terapi. Författaren beskriver principerna och begreppen i IPT på ett begripligt och tilltalande sätt och för den därför mycket användbar för oss kliniker.
Myrna Weissman, grundare av IPT, gjorde 1995 denna arbetsbok, som en psykoedukativ del i IPT. Den har inte uppdaterats sedan den kom ut.
Paula Rawitz har i denna bok fångat upp IPT på ett lättbegripligt sätt. Med boken följer en DVD med bra terapivinjetter mm. Svagheten är att boken inte tar upp det fjärde fokusområden, interpersonell sårbarhet/brist.

IPT för barn och Ungdomar

Denna manual är för deprimerade barn och deras familjer som nyligen är prövad med god effekt
Laura Mufson som utformat ungdomsmanualen IPT-A, har gjort flera upprepade studier som visar att IPT är en verksam metod för ungdomar med depression och även samtidig ångest.
Preventing Adolescent Depression är en behandlande och förebyggande manual IPT-AST; Interpersonal Psychotherapy-Adolescent Skills Training av Jami F. Young som genomfört flera lyckade studier inom detta.

IPT vid diverse Förstämningssyndrom

IPT har visat sig vara en lyckad metod för gravida och nyblivna föräldrar med depression. Här är en bok som specifikt berör denna patientgrupp.
IPT för äldre patienter med depression
Ytterligare en bok om att erbjuda IPT för äldre med kognitiva begränsningar
John Markowitz bok om att arbeta med Dystymi
Ellen Franks manual kring att med IPT behandla bipolärt syndrom

IPT i olika format

Första boken som presenterar IPT i ett gruppformat. Författaren som varit med att ta fram IPT-ED, en av arbetssätten med IPT vid ätstörningar, tar upp exempel i boken på patienter med ätstörningsproblematik och nedstämdhet.
Denna lättlästa manual kring gruppbehandling med IPT (IPT-G) är framtagen av WHO i samarbete med Myrna Weissman mfl. och finns att hämta hem gratis på WHO´s hemsida.
IPC- Interpersonal counseling är en brief version av IPT som är prövad i primärvård och andra sammanhang i olika delar av världen med god effekt. Även denna manual kommer snart att kunna laddas ner gratis på WHO´s hemsida. I Sverige har vi inte utvärderat effekten på att personal så som socialarbetare, kuratorer och sjukvårdspersonal utan grundläggande psykoterapiutbildning jobbar med IPT, då utbildningen riktar sig till terapeuter som redan har en psykoterapierfarenhet sedan innan.

När vi ändå är inne på Interpersonell psykoterapi _ du glömmer väl inte anmäla dig till den årliga nationella IPT-konferensen i November

http://interpersonellpsykoterapi.se/2017/04/23/iptss-9e-nationella-mote-kring-interpersonell-psykoterapi-ipt-i-sverige/

Malin Bäck 2017-08-09

Affektfokuserad korttidspsykoterapi Introduktionskurs

Posted on

Institutet för Affektfokuserad terapi

inbjuder till

Affektfokuserad korttidspsykoterapi Introduktionskurs

Malaga, Spanien 9 -13 oktober 2017

Affektfokuserad korttidspsykoterapi är behandlingsmetoder utvecklade ur en psykodynamisk tradition. Dessa behandlingsmetoder beskrivs ofta under paraplybegreppet EDT (Experiential Dynamic Therapies) och har visat effektivitet i behandlingen av psykiatriska patienter(Lilliengren m.fl 2015). Psykoterapiformerna inom EDT baseras på, förutom modern psykodynamisk terapi, forskning och teorier om affekter och anknytning samt behandlingsprinciper från kognitiv beteendeterapi.

Vi erbjuder denna kurs för tredje året i rad inom ramen för Affektfokus – institutet för affektfokuserad psykoterapi.

Här finns Kursinformation på PDF: kursplan intro

 

Målgrupp

Utbildningen vänder sig till kliniskt verksamma terapeuter med minst basutbildning i psykoterapi.

Kursens omfattning och uppläggning

Kursen omfattar 5 heldagar. De två första dagarna måndag/tisdag och de två sista torsdag/fredag, har arbetspass på förmiddag och eftermiddag med en längre lunchpaus. På onsdagen arbetar kursdeltagarna, med egna frågeställningar och praktiska färdighetsövningar. Totalt 32 undervisningstimmar.

Kursens innehåll

För att illustrera tillämpningen av affektfokuserad korttidsterapi använder vi oss av Leigh McCulloughs manual för affektfobiterapi, som kombinerar psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi. Som komplement till denna manual används riktlinjerna från Tim Desmonds Self-Compassion in Psychotherapy.

  • Historik och bakgrund till det affektfokuserade arbetssättet.
  • Affekternas roll i ett idéhistoriskt och psykobiologiskt perspektiv.
  • Affektfobi modellen – teori och praktik.
  • Självmedkänsla i psykoterapi: Mindfulness-baserad praktik.
  • Orientering i besläktade evidensbaserade metoder.
  • Applicering av Affektfobimodellen och ”Compassion Focused Therapy” på det

    egna kliniska arbetet.

  • Översikt av aktuell psykoterapiforskning inom området
  • Egen upplevelseträning

    Undervisningsformer

    Undervisningen sker i form av föreläsningar och seminarier. Teori och klinisk praktik illustreras med videoinspelade autentiska klientsessioner. Praktiska färdighetsövningar och upplevelseträning liksom gruppdiskussioner i mindre grupp förekommer kontinuerligt under kursen

    Kursledare och lärare

Birgitta Elmquist, Socionom, Leg psykoterapeut, handledar- och lärarutbildad. Internationellt certifierad lärare och handledare i affektfokuserad psykoterapi enligt IEDTA (International Experiential Dynamic Therapy Association)
Leif Havnesköld, Leg psykolog och specialist i klinisk psykologi. Leg psykoterapeut. Lärar- och handledarutbildad. Internationellt certifierad lärare och handledare i affektfokuserad psykoterapi enligt IEDTA.

Leif och Birgitta

Vi har båda undervisat och handlett i affektfokuserad psykoterapi, på flera psykologprogram och psykoterapeututbildningar, sedan början av 2000-talet. Vi har utvecklat vår kompetens i affektfokuserad psykoterapi i nära samarbete med främst Leigh McCullough och Kristin Osborn, samt med Paul Gilbert, som utvecklat Compassion Focused Therapy.

Lärandemål

Efter avslutad kurs skall kursdeltagaren kunna:

  • Göra kliniska bedömningar och tillämpa affektfokuserade metoder i egen psykologisk behandling.

 

  • Tillämpa grundläggande förhållningssätt och principer i ”Compassion Focused Therapy”.

 

  • Vara förtrogen med orienterande kunskaper i Intensive Short Term Dynamic Psychotherapy (ISTDP) och Accelerated Experientiell Dynamic Psychotherapy (AEDP)

 

  • Vara förtrogen med aktuell psykoterapiforskning inom affektfokuserad psykoterapi

 

Kurskrav

För kursintyg krävs obligatorisk närvaro och aktivt deltagande. Sista seminariedagen erbjuds deltagarna konsultation på egen klinisk verksamhet.

Kurslitteratur

Bergsten, K. (red.)(2015) Affektfokuserad psykodynamisk terapi, Stockholm: Natur & Kultur,
Desmond, T. (2016) Self-Compassion in Psychotherapy, New York: W.W. Norton & Company.

Julien,D, & O ́Connor, K.P (2016) Recasting Psychodynamics into a Behavioral Framework: A Rewiew of the Theory of Psychopathology, Treatment Efficacy and Process of Change of the Affect Phobia Model. J. Contemp. Psychotherapy (utskickas av kursledningen)

Lilliengren,P., Johansson, R., Lindqvist, K., Mechler, J., & Andersson, G ( 2015 )Efficacy of Experiential Dynamic Therapy for Psychiatric Conditions: a Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials. Psychotherapy. Advance online publication. (utskickas av kursledningen)

McCullough, L. Kuhn, N. Andrews, S. Kaplan, A. Wolf, J & Hurley, C.L. (2003) Treating Affect Phobia. A Manual for Short-term Dynamic Psychotherapy. New York: The Guilford Press.

Information

Kursen ges inom ramen för Affektfokus – Institutet för affektfokuserad terapi och administreras av Birgitta Elmquist AB (Org nr 556822-4850. Momsreg nr SE 556822485001. Godkänd för F-skatt) i samarbete med Havnesköld Psykologikonsult
Ytterligare information http://www.affektfokus.se eller birgitta@elmquistmail.se

 

Ansökan

senast 15 juni. Antalen kursplatser är begränsat och kursplatser erhålls i turordning efter anmälningsdatum.

Vi förbehåller oss rätten att inställa kursen om antalet deltagare ej blir tillräckligt stort.

 

Tio dygn av tystnad

Posted on Updated on

ak2

Det är soluppgång i Väversunda, beläget mellan Omberg och sjön Tåkern i Östergötland. Fåglarna kvittrar och flyger som om det vore april och inte november. Jag har just blivit utsläppt från en tio dygn lång kurs i Vipassana meditation.

Vipassana är en urgammal buddhistisk meditationsteknik, men är egentligen inte knuten till någon religion eller sekt. Tekniken lärs ut under mycket strukturerade former och i Europa finns totalt nio center där längre kurser ges. Under kursen måste deltagarna underkasta sig ett antal stränga regler och föreskrifter som syftar till att hjälpa deltagaren att fokusera på sitt arbete, dvs. meditationen, och för det krävs självdisciplin och uthållighet. Sittande meditation är schemalagd 10-11 timmar per dygn.

Vipassana meditation är ett sätt att utveckla sin förmåga till självreflektion och medveten närvaro, förmågor som är centrala för den relationellt inriktade psykoterapeuten, kanske för alla psykoterapeuter. Det som särskilt väckte min egen nyfikenhet var att kursen genomförs genom iakttagande av ädel tystnad (nobel silence). Ädel tystnad innebär ”tystnad i kropp, tal och sinne”. Alla former av kommunikation med andra deltagare är således förbjuden, alltså även genom gester, teckenspråk eller skrivna lappar. All kroppskontakt är förbjuden. Detta för att inte störa andra men det är också en viktig inställning att försöka att inte bli störd.

Vad händer när en ganska stor grupp människor, 40 kvinnor och 40 män, lever tätt inpå varandra men i total tystnad? Eller rättare sagt, utan att tala med varandra och att så långt det är möjligt undvika att kommunicera. Våra vanliga vardagliga sociala sätt att vara med varandra är till stor del ändrade. Att vara helt ensam med sig själv, i sig själv, men ändå leva helt inpå varandra, sida vid sida, och därför sällan vara fysiskt ensam. Att undvika att titta in i varandras ansikte, låta varandra vara i fred. Stundtals upplevde jag mig vara ensam, helt koncentrerad och inriktad på mig själv i min kropp och min naturliga andning, fokuserad på hudens förnimmelser och mitt eget arbete. Jag kunde lika gärna ha varit helt ensam någonstans. Detta tillstånd kunde skifta över till att jag blev hypermedveten om min egen närvaro i en grupp med andra koncentrerade på sitt. Vi brukar ju säga att affekter smittar, att ångest smittar och som många erfarit före mig: ett meditativt tillstånd smittar också, så meditera gärna tillsammans med andra! Det är till stor hjälp.

Stephen Mitchell skriver i boken ”Relationality” (2000):”Among the most difficult features of the human experience is coming to terms with both our relational embeddedness with others (in the interpersonal field) and the embeddedness of others within our own minds (in the internal world)” (s.69) Denna vår livsomständighet gör att vi ofta har mycket mindre kontroll över våra egna affektiva upplevelser än vad som är skönt för oss. Våra känslor och handlingar lever ett “messy life of their own” i utrymmet mellan en själv och andra. Det var som att detta utrymme, själva glappet, stundtals klarnade under kursen. Vid vissa gruppmeditationer var det som om glappet mellan mig och andra blev så påtagligt för att sedan lika tydligt övergå till en sorts stark gemenskap, ett ”vi” som mediterade. Jag upplevde att själva tystnaden spelade en avgörande roll för dessa upplevelser.

Det var inte svårt att vara tyst. (Det som var svårt var smärtan i kroppen och enformigheten.) Det var en vilsam hjälp att slippa relatera och att slippa ta sig in i en grupp och ”bli någon”. Däremot blev det tråkigt! Så påtagligt att både glädje och sorg hör ihop med andra människor. Jag tror aldrig jag har skrattat så lite.

Vipassana är en metod för att göra slut på allt lidande, både lidande och lidelse, genom introspektion. Man menar att man arbetar direkt med det omedvetna. Synen på känslor skiljer sig dock markant från hur man ser på känslor inom psykodynamisk psykologi, grovt uttryckt. Förstås finns många andra beröringspunkter mellan denna filosofi och psykologi.

Några timmar in på det sista dygnet bryts ädel tystnad och vi får börja prata med varandra. Först vet jag inte om rösten ska bära; hur gör man, vad säger man? Några deltagare drar sig först undan medan andra efter bara ett par minuter är inne i intensiva och ganska högljudda samtal. Stämningen blir för de flesta av oss snabbt uppsluppen, glad, lättad.

Vi är en grupp som sitter och pratar, när någon plötsligt berättar att hon under en gruppmeditation fick en fantasi om att det skulle komma in någon utifrån och meja ner oss med automatvapen. Det visar sig att vi alla närvarande har haft samma fantasi, och själv minns jag att jag ryckte till, som när en fantasi blir lite för verklig och en blir rädd. Jag vet inte om det här är en vanligt förekommande fantasi, kanske är det så, men för oss uppstod den i alla fall.

Jag stöter på min cellkamrat som jag delat rum med och vi tittar på varandra, kanske lite blygt. Vi säger ”hej!”, skrattar båda lite osäkert, sedan säger hon: ”Har jag snarkat?”

 

Anna-Karin Åkerman

Leg. psykolog, leg. psykoterapeut, Lärare och handledare i psykoterapi, IPT-handledare (nivå D), Doktorand i klinisk psykologi, IBL, Linköpings universitet

ak

 

 

www.sobhana.dhamma.org

Mitchell, S. (2000) Relationality – From attachment to intersubjectivity. Taylor & Francis Group: New York.

Filmklipp; Intervju med Diana Fosha

Posted on Updated on

Christine Bertlin, leg. psykolog (pdt) och leg. psykoterapeut (integrativ, relationell, med känslofokus och kbt) gjorde oss nyligen uppmärksamma på en fin intervju med Diana Fosha som vi vill Dela med oss med.  Christine arbetar sedan sex år med vuxna i privat mottagning på Sankt Paulsgatan i Stockholm. Hon skolades in i psykologyrket som föräldrabarnpsykolog och har fått träning i att se vad som fungerar läkande i föräldra-barnrelationer. Intresset för AEDP väcktes under psykoterapeutprogrammet på SAPU för sex år sedan. AEDP gifter sig bra med erfarenheterna som förändra-barnpsykolog, menar Christine.

aedp

Diana Fosha, en av Habib Davanloos lärljungar, är skaparen till AEDP – Accelerated Emotional Dynamic Psychotherapy  och författare bla till boken ”The transforming power of affect”.

aedpbok

 

För mer info, gå gärna in på hemsidan     https://www.aedpinstitute.org

I denna relativt färska intervjun med Diana Fosha där hon berättar om sin psykoanalytiska bakgrund med Winnicot som inspiration och förebild och hur hon tänker om sin terapimodell som fokuserande mer på läkning än på patologi. Hon förklarar vad hon menar med att ERFARANDE av känslor (liksom upplevande av sig själv och relationen) alltid känns bra, positivt, oavsett om känslorna i sig är smärtsamma. Hon berättar vad metaprocessande är och varför det i sig är läkande. Hon går även in och berättar mer om sin senaste artikel om det neuroaffektiva konceptet ”the neurobiological core self”. Jag vet inte om det är rätt artiklar jag hittat men nedan finns två intressanta artiklar att läsa av Fosha inom ämnet.

Fosha, D. (2013). A heaven in a wild flower: self, dissociation, and treatment in the context of the neurobiological core selfPsychoanalytic Inquiry33, 496-523. DOI: 10.108007351690.2013.815067

Fosha, D. (2013). Speculations on emergence: working the edge of transformational experience and neuroplasticityInternational Neuropsychotherapy Magazine, 2013, 1 (1), 120-121. Also in The Neuropsychotherapist, Issue I,  www.theneuropsychotherapist.com.

Hon menar att när vi blir igenkända – click of recognition – i våra sanna själv så svarar vi med att slappna av och bli mindre försvarsbenägna och mer öppna igen för förändring på djupet. Med mera.

Tack Christine för tipset och God lyssning!

 

 

 

 

 

Relationella möten genom fokus på affekter

Posted on Updated on

Bloggen uppmärksammar glatt att Birgitta Elmquist bidragit till en uppdatering av hemsidans information kring affektfokuserad psykoterapi. Birgitta är Socionom, leg psykoterapeut. Handledar- och lärarutbildad Certifierad lärare/handledare/psykoterapeut enligt IEDTA. Med fördjupning i APT. För kontakt Birgitta@elmquistmail.se

 

Leif och BirgittaAPT bild

 

Birgitta anordnar tillsammans med sin kollega Leif Havnesköld återkommande utbildningar inom området. Till hösten planerar de bla. en introduktionskurs inom Affektfokuserad korttids psykoterapi APT ( för mer info se bifogad fil; kursplan intro APT ) samt även en fördjupning/workshop(för mer info se filen;  kursplan workshop).

På Relationella rummet står hon emellertid bakom informationen kring hennes sätt att beskriva affektfokuserad terapi under fliken ”det terapeutiska landskapet”, information som nu även kan läsas nedan.

 

Relationella möten genom fokus på affekter

Affektfokuserad psykoterapi är inte en specifik terapeutisk modell utan ett paraplybegrepp för flera psykoterapimodeller som specifikt arbetar med affekter i psykoterapirummet. Det är svårt att avgränsa vad som är just ”affektfokuserade metoder” men det finns ett antal psykoterapeutiska approacher som uppfyller vissa kriterier om teori, metod och forskning.

  1. I sin teori uttalat baserar sig på moderna teorier om affekter.
  2. I sin metod beskriver systematiskt arbete med affekter som centralt tema
  3. forskning visar på effektivitet i RCT-studier

Bland de approacher som lever upp till samtliga ovanstående kriterier kan nämnas flera terapiformer som finns under paraplybegreppet Experiential Dynamic Therpies (EDT), men också modeller från andra teoritraditioner som exempelvis Emotionfocused Therapy (Elliott et al 2004), Mentaliseringsbaserad terapi (Bateman & Fonagy , 2006) och Compassion focused therapy (Gilbert, 2005) Flera av tredje vågens inriktningar inom KBT (Thoma &McKay 2015) lever också upp till kriterierna.

I en forskningsöversikt visar Diener et al (2007) att affektfokuserat arbetssätt inom dynamisk psykoterapi ökar patienternas emotionella medvetenhet, fördjupar patientens affektiva upplevelse inom sessionen och bidrar till att skapa adaptiva emotionella uttryck. Alla dessa faktorer har ett tydligt samband med positivt utfall i psykoterapi. I en aktuell metaanalys av 28 RCT studier (Lilliengren,P. et al 2015) visas på effektivitet för EDT då det gäller psykiatriska grupper, framför allt patienter med depression och ångest. Förbättringen visade sig dessutom öka ytterligare mellan behandlingen och den efterföljande follow up-mätningen och ingen signifikant skillnad kunde hittas mellan KBT och EDT. I analysen beskrivs att forskningen kan generaliseras till de flesta former av EDT, men att det också är viktigt att komplettera med specifik forskning på de specifika modellerna eftersom de ibland skiljer sig från varandra på avgörande sätt. Flera av modellerna kan också med fördel kombineras, för att på bästa sätt passa till patientens behov, vilket i sig är en faktor som predikterar gott utfall, men även dessa kombinationer och integrerade modeller behöver mer specifik forskning.

Gemensamt för alla metoder inom EDT är hypotesen att undvikande av hotfull emotionell upplevelse upprätthåller klientens symptom och att exponering av emotioner vid trygg anknytning (positiv allians) är en nyckelfaktor i behandlingen. Malan (1979) förklarade att ”the aim of every moment of every session is to put the patient in touch with as much of his true feeling as he can bear” och denna beskrivning är fortfarande central i EDT. Av detta följer att psykoterapeuten är mer aktiv är vad som vanligt beskrivs inom de flesta terapimodeller och dessutom är terapeuten i första hand fokuserad på ”här och nu” och på ”moment to moment” både då det gäller att anpassa till varje patients behov och som stöd för interventioner.
Som karta och kompass under terapisessionen har terapeuten Malans konflikt- och persontriangel. Konflikttriangeln: Terapeuten strävar efter att a) göra patienten medveten om försvar som skapades en gång i dåtid som skydd men nu bibehåller symptom b) reglera ångest och skam och c) hjälpa patienten att få tillgång till affekter och behov som tidigare undvikits. Betoningen här ligger på patientens kroppsliga upplevande – det experentiella. Denna konflikttriangel kopplas sedan till persontriangeln: där relationella mönster i nutid och dåtid, kan medvetandegöras och förändras.

Malans trianglar

Modellerna inom familjen EDT har dock olika betoning i teori och teknik. De utgår alla från Malans teori och det psykoterapeutiska utvecklingsarbete som Davanloo (1970) gjorde på 1970-taletoch framåt som nu finns under beteckningen ISTDP. ISTDP har forskningsstöd genom framför allt Abbass (2006)och hans studier finns representerade i ovanstående metaanalys. ISTDP sprids nu i Sverige genom personer som Abbass och Frederickson och flera svenska psykoterapeuter har certifiering inom ISTDP.
Andra teoretiker har vidareutvecklat Davanloos ursprungliga teori och teknik. I Sverige är de mest kända modellerna APT, Affect Phobia Terapy som utvecklats av McCullough (1997, 2003)) och AEDT, Accelerated Experientiell Dynamic Therapy som utformats av Fosha (2000) Båda modellerna är mer reglerande i sitt arbetssätt än det ursprungliga frustrerande, utmanande arbetssättet i ISTDP och terminologin har förändrats på många avgörande punkter. Båda förhållningssätten kan också beskrivas som relationella i den bemärkelsen att de arbetar med relationen i terapirummet – och skulle därför också kunna finnas beskrivna under andra flikar på denna hemsida! APT, som beskrivs nedan är också i högsta grad integrativ (och skulle kunna finnas under den integrativa fliken) då det förenar teknik från dynamisk- och KBT-terapi. Detta nämns eftersom jag tycker det är intressant att se hur teorier och förhållningssätt allt mer överlappar varandra och hur teorier och speciellt förhållningssätt är svåra att inrymma i enskilda kategorier.
APT är en integrativ behandlingsmodell baserad på modern psykodynamisk teori och metod, forskning på affekter och anknytning samt principer från inlärningspsykologi. McCullough föreläste i Stockholm regelbundet från början av 2000 och fram till sin död 2012 och numera besöker hennes närmaste kollega Kristin Osborn Stockholm flera gånger per år och undervisar och handleder terapeuter. Genom detta finns det nu några certifierade handledare/lärare i Stockholm och flera psykoterapeuter är i certifieringsprocess. McCullough var själv forskare och hennes forskning, liksom senare forskning som gjorts av kollegor i Sverige och Norge, finns i den forskningsanalys som refereras till tidigare i texten. APT är evidensbaserad (kluster C) enligt kriterier från American Psychological Association och har även visat effektivitet vid behandlingen av andra psykiatriska tillstånd, främst ångest och depression.
AEDT är en modell som integrerar dynamisk teori med anknytningsteori och affektiv neurokunskap och som är speciellt lämpad för personer med anknytningsproblem. Dessvärre finns ännu ingen specifik forskning på AEDT, utan författaren lutar sig mot den forskning som gjorts på ISTDP. Fosha har själv besökt Stockholm vid två tillfällen. Hennes förhållningssätt har mötts av ökat intresse och några psykoterapeuter deltar i fortgående utbildning.

En gemensam organisation IEDTA, där Kristin Osborn just nu är president, ordnar regelbundet internationella konferenser. På konferenserna finns det otaliga tillfällen att stifta bekantskap med de olika metoderna och teoretiska diskussioner varvas med kliniska då underlaget till diskussionerna kommer från verkliga terapisessioner som visas på DVD. I höst 2016 äger konferensenrum i Amsterdam.

Samtliga olika metoder har också egna hemsidor där det finns en stor rikedom av material att hämta hem avgiftsfritt och genom vilka man också kan komma i kontakt med lärare/handledare och psykoterapeuter som är specialiserade i metoden.

För en lättillgänglig svensk introduktion till affektfokuserad teori och teknik hänvisas till Peter LilliengrenPatrik LindertLinda HellquistKristoffer PetterssonLasse AlmebäckKatja Bergsten (2015) Affektfokuserad psykodynamisk terapi: teori, empiri och praktik. Stockholm, Natur & Kultur. Där finns också färska referenser till författare som representerar de olika inriktningar inom EDT som nämnts i denna text, liksom till flera andra som inte är så kända i Sverige. APT bok
I den intervju med Katja Bergsten som finns bifogad som videoklipp nedan, finns mer information om affektfokuserad terapi och dess koppling till mentalisering. Ett videoklipp illustrerar också en rollspelad klinisk situation – för att visa hur ett affektfokuserat arbetssätt kan se ut.

Del 1: Katja Claesson berättar om affektfokuserad psykoterapi, bakomliggande teorier och empiri samt vad huvudfokus är i det praktiska terapiarbetet.

Del 2: Katja beskriver hur hon ser på kopplingen mellan mentalisering och affektfokuserad psykoterapi. Också ett exempel av affektfokuserad psykoterapi från en ”låtsasterapisession” följt av efterdiskussion.

Referenser:
Abbas A.A. et al (2006) Short term Psychodynamic Psychotherapies for Common Mental Disorders. Cochrane Database Syst. Rev. (4)
Bateman A. & Fonagy P. (2006) Mentalization-Based Treatment for Borderline Personality Disorder, NY; Oxford University Press
Davanloo H. (1977) Short term Dynamic psychotherapy. NY; Jason Aronsons Inc. Publishers
Diener M.J. et al. (2007) Therapist Affect Focus and Patient Outcome in Dynamic Psychotherapy: a Meta-Analysis. American Journal of psychiatry164, 963-941
Elliott R. et al (2004) Learning Emotion Focused Therapy, Washington DC: APA
Fosha, D. (2000), The Transforming Power of Affect: A Model for Accelerated Change. New York: Basic Behavioral Science.
Gilbert P.ed (2005) Compassion. Conceptualisations, Research and Use in Psychotherapy. NY; Routledge
Lilliengren P. et al. (2015) Affektfokuserad psykodynamisk terapi: teori, empiri och praktik. Stockholm, Natur & Kultur.
Lilliengren, P. et al. ( 2015 ) Efficacy of Experiential Dynamic Therapy for Psychiatric Conditions: a meta-Analysis of Randomized controlled Trials. Psychotherapy. Advance online publication. http://dx.doi.org/10.1027/pst0000024.)
Malan D. (1979) Individual Psychotherapy and the Science of Psychodynamics. London; Butterworth-Heinemann
McCullough Valliant L. (1997) Changing Character. Short Term Anxiety-Regulating Psychotherapy for restructuring Defences, Affects and Attachment. NY; Basic Books
McCullough, L. Kuhn, N. Andrews, S. Kaplan, A. Wolf, J & Hurley, C.L. (2003) Treating Affect Phobia. A Manual for Short-term Dynamic Psychotherapy. New York: The Guilford Press
McCullough L. & Magill M (2008) Empirically Supported Strategies for resolving Affect Phobias. In: Ablon S.J. Handbook of Evidence-Based Psychodynamic Psychotherapy. NY; Humana Press
Thoma &McKay (2015) Working with Emotions in Cognitive-Behavioral Therapy. Techniques for Clinical Practice. NY. The Guilford Press)

Affekter och existentiellt fokus i terapi med unga.

Posted on

Psykoterapi för ”Unga vuxna” – en rapport från Unga Vuxna-dagarna

I slutet av Januari 2016 genomfördes ”Unga Vuxna-dagarna” i Stockholm. För mer info om programmet se http://www.ungavuxnadagarna.se

UR Samtiden var där och filmade flera inslag som finns att titta på på UR play www.ur.se (För er som inte känner till det så finns det många intressanta filmer inom fältet psykologi/psykoterapi på URs hemsida.)Image

Trots att vi verkar och är i en tid där effektivitet, korta insatser och evidensbegreppet har fokus,så levererade dagarna ett relationellt program, innehållande perspektiv och metoder som inte självklart får så stort utrymme i vården i dag, bla.  affektfokusrad terapi och existentiell terapi. Veckans blogg är en inblick i några inslag med inklippta filmer från föreläsningarna.

Björn Wrangsjö, docent i barn- och ungdomspsykiatri, samtalade om unga vuxnas identitetsutveckling. Han konstaterade att psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem. Han har studerat två grupper med stora likheter och skillnader;  *”Hemmasittarna”: Unga som tillbringar nästan all tid vid datorn och på nätet och * unga som ansluter sig till islamistiska rörelser. Här försöker Björn ge en beskrivning av deras livsläge och vad deras sökande går ut på. http://www.ur.se/Produkter/194140-UR-Samtiden-Unga-vuxna-dagarna-2016-Unga-vuxna-och-unga-vuxnas-identitetsutveckling Framförandet avslutas med ett samtal tillsammans med hälsoministern Gabriel Wikström.

Affektfokuserat arbete med unga vuxna                                                                             Katja Bergsten, psykolog och psykoterapeut, beskriver här den Affektfokuserade arbetsmodellen som används i terapeutiska situationer. Affekter är våra grundläggande känsloreaktioner, bland annat ilska, sorg, glädje, rädsla och skam. När vi hamnar i affekt aktiveras kroppsliga reaktioner och vi mobiliserar för agerande. I terapin undersöks dessa känslor för att skapa förståelse kring problemen.

katjatriangelKB

Länken nedan visar denna föreläsning:

http://www.ur.se/Produkter/194141-UR-Samtiden-Unga-vuxna-dagarna-2016-Affektfokuserat-arbete-med-unga-vuxna#Badda-in

 

Ett existentiellt perspektiv i mötet med unga vuxna

IMG_4012

Bo Blåvarg är terapeut som i sin yrkesroll träffar många unga vuxna. Han arbetar på Ersta vändpunkten, ett behandlingshem för anhöriga till missbrukare. Här berättar han om grundläggande begrepp och människosyn inom existentiell psykologi och terapi. Existentiell terapi handlar människans förhållande till livets givna omständigheter: döden, osäkerheten i tillvaron, friheten att välja och en hotande meningslöshet.

Länken nedan visar denna föreläsning:

http://www.ur.se/Produkter/194143-UR-Samtiden-Unga-vuxna-dagarna-2016-Ett-existentiellt-perspektiv-i-motet-med-unga-vuxna#Badda-in

 

 

 

IPT vid PTSD -”to get it as good as it gets”

Posted on Updated on

 

Torsdagen den 14 April besöker MD John Markowitz Göteborg. Svenska IPT-föreningen JMIPTs har bjudit in John att, utöver en kort historik och nulägesanalys om IPT, belysa  depressionsbehandling vid samtidig ångest och IPT som PTSD-behandling. Han kommer att göra en grundlig genomgång av IPT vid PTSD utifrån färska forskningsresultat och med tyngdpunkt på det kliniska handhavandet.  Fortbildningsdagen vänder sig främst till IPT-terapeuter med en god kunskap i metoden men andra är också välkomna.

För Dig som är nyfiken att närvara på denna fortbildningsdag, finns inbjudan uppladdad på länken nedan. Se även på IPTs hemsida www.interpersonellpsykoterapi.se Observera att sista datum för anmälan/betalning är 8 mars. Först till kvarn….

inbjudan markowitz april 2016 edit 4

IPT – Interpersonell psykoterapi, som sedan dess tillblivelse i början på 1970-talet, i upprepade studier,  visat sig ha starkt vetenskapligt stöd vad gäller depression (Cuijpers, van Straten et al. 2008, Cuijpers, Geraedts et al. 2011, Lemmens, Arntz et al. 2015), har hittills inte uppvisat lika bra resultat som KBT vid ångeststörningar (Markowitz, Lipsitz et al. 2014). De senaste 10 åren, i olika delar av världen, har flera studier genomförts med traumatiserade patienter där IPT har varit en av de behandlingsinterventioner som utvärderats med lovande resultat – både individuellt och i gruppformat.  (Robertson, Rushton et al. 2004, Robertson, Rushton et al. 2007, Krupnick, Green et al. 2008, Campanini, Schoedl et al. 2010, Ray and Webster 2010, Jiang, Tong et al. 2014, Markowitz, Petkova et al. 2015, Brown, Bruce et al. 2016).

2015 publicerades en RCT-studie där PE (traumafokuserad KBT), tillämpad avslappning och IPT jämfördes vid PTSD (Markowitz, Petkova et al. 2015). IPT med sitt fokus på att förbättra relationella aspekter i individens pågående liv, att bättre förstå och ta hand om sin interpersonella sårbarhet som en konsekvens av traumat samt att processa/hantera affekter, fick enbart marginellt sämre resultat än PE, som är ”the golden standard treatment of PTSD”. När det kom till patienter med en komorbiditet med samtidig depression fick IPT bättre resultat inte bara avseende PTSD utan även för samtidig depression samt färre avhopp än KBT (PE).

För patienter som inte är beredda att gå in i traumahändelserna/ inte kan tillgodogöra sig en traumafokuserad behandling, eller för individer med en samsjuklighet med annan psykisk sårbarhet där KBT inte visats lika effektiv, kan man tänka att IPT, som inte berör traumat, kan vara ett trovärdigt behandlingsalternativ – i synnerhet när individen lever under pågående hot, ovisshet om ex uppehållstillstånd eller andra stressorer, då vi vanligtvis inte rekommenderar  PTSD-behandling/traumaexponering. (Givetvis finns det andra lovande terapiformer vid trauma utöver IPT inom det relationella fältet. Detta inlägg belyser dock IPTs fördelar.)

IPT vid PTSD har uppmärksammats internationellt under 2015.  Richard. A. Friedman, Professor i klinisk psykiatri,  beskrev  i New York Nimes 2015-07-19 (Friedman 2015), Markowitz studie som ett vetenskapligt fynd. PTSD-studien kring IPT, PE m.fl., ges som ett exempel på att vi behöver fortsätta vara nyfikna och beforska psykoterapins möjligheter att avhjälpa lidande.

”Fram till nu har exponeringsbehandling betraktats som den enda vägen ur ett trauma, behandling som kan upplevas alltför plågsam och svårgenomförbar vid samsjuklighet. Med stöd för forskning som denna, det som inte bara befäster tidigare antaganden utan visar på andra möjligheter, kan vi hjälpa fler”  (Friedman 2015).

http://www.nytimes.com/2015/07/19/opinion/psychiatrys-identity-crisis.html?smid=fb-share&_r=1

I februari 2016 genomförs i London en konferens på initiativ från bl.a. Anna Freud Center & IAPT/NHS, där ledande inom respektive behandling belyser metodik och evidens för KBT, IPT och EMDR vid PTSD samt ser till hur man skall optimera behandlingsutbudet för denna patientgrupp i Storbritannien.

http://www.annafreud.org/training-research/training-and-conferences-overview/conferences-and-seminars/learning-from-each-other-comparison-of-three-effective-interventions-for-ptsd-cbt-emdr-ipt/

Intresset för IPT som PTSD-behandling är alltså stort och i April gästar John Markowitz oss här i Sverige. Att kunna erbjuda en ”traumabehandling” utan att patienten förväntas tala om sina trauman,  med fokus att få livet att kännas tillräckligt  tryggt med sig själv och andra, trots det som hänt, känner jag är ett skonsamt och fint alternativ i behandlingsutbudet. Tycker också det här  är i linje med Paul Wachtels resonemang om att det är onödigt att gå tillbaka i historiken här de relationella starkt känsloladdade dramerna spelas upp precis framför oss här och nu.

Vi ses på Järntorget i Göteborg den 14 April 🙂

//

Malin Bäck

 

Referenser med sammanfattning för den ”vetgirige”:

Brown, W. J., et al. (2016). ”Affective Dispositions and PTSD Symptom Clusters in Female Interpersonal Trauma Survivors.” J Interpers Violence 31(3): 407-424.  Interpersonal trauma (IPT) against women can have dire psychological consequences including persistent maladaptive changes in the subjective experience of affect. Contemporary literature has firmly established heightened negative affect (NA) as a risk and maintenance factor for posttraumatic stress disorder (PTSD). However, the relationship between NA and PTSD symptoms is not well understood within IPT survivors, the majority of whom are female, as much of this research has focused on combat veterans. In addition, the connection between positive affect (PA) and PTSD symptoms has yet to be examined. With increased emphasis on ”negative alterations in cognitions and mood . . .” as an independent symptom cluster of PTSD in the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed.; DSM-5), understanding the relationship between self-reported affectivity and the classic PTSD symptom clusters may be increasingly useful in differentiating symptom presentations of trauma-related psychopathology. The current study directly compared self-reported trait NA and PA with total severity and frequency cluster scores from the Clinician-Administered PTSD Scale (CAPS) in 54 female survivors of IPT who met criteria for PTSD. Results identify NA (but not PA) as a consistent predictor of total PTSD symptoms and, specifically, re-experiencing symptoms.

Campanini, R. F., et al. (2010). ”Efficacy of interpersonal therapy-group format adapted to post-traumatic stress disorder: an open-label add-on trial.” Depress Anxiety 27(1): 72-77. BACKGROUND: Post-traumatic stress disorder (PTSD) is a highly prevalent condition, yet available treatments demonstrate only modest efficacy. Exposure therapies, considered by many to be the ”gold-standard” therapy for PTSD, are poorly tolerated by many patients and show high attrition. We evaluated interpersonal therapy, in a group format, adapted to PTSD (IPT-G PTSD), as an adjunctive treatment for patients who failed to respond to conventional psychopharmacological treatment. METHODS: Research participants included 40 patients who sought treatment through a program on violence in the department of psychiatry of Federal University of Sao Paulo (UNIFESP). They had received conventional psychopharmacological treatment for at least 12 weeks and failed to have an adequate clinical response. After signing an informed consent, approved earlier by the UNIFESP Ethics Review Board, they received a semi-structured diagnostic interview (SCID-I), administered by a trained mental health worker, to confirm the presence of a PTSD diagnosis according to DSM-IV criteria. Other instruments were administered, and patients completed out self-report instruments at baseline, and endpoint to evaluate clinical outcomes. RESULTS: Thirty-three patients completed the trial, but all had at least one second outcome evaluation. There were significant improvements on all measures, with large effect sizes. CONCLUSIONS: IPT-G PTSD was effective not only in decreasing symptoms of PTSD, but also in decreasing symptoms of anxiety and depression. It led to significant improvements in social adjustment and quality of life. It was well tolerated and there were few dropouts. Our results are very preliminary; they need further confirmation through randomized controlled clinical trials.

Cuijpers, P., et al. (2011). ”Interpersonal psychotherapy for depression: a meta-analysis.” Am J Psychiatry 168(6): 581-592. OBJECTIVE: Interpersonal psychotherapy (IPT), a structured and time-limited therapy, has been studied in many controlled trials. Numerous practice guidelines have recommended IPT as a treatment of choice for unipolar depressive disorders. The authors conducted a meta-analysis to integrate research on the effects of IPT. METHOD: The authors searched bibliographical databases for randomized controlled trials comparing IPT with no treatment, usual care, other psychological treatments, and pharmacotherapy as well as studies comparing combination treatment using pharmacotherapy and IPT. Maintenance studies were also included. RESULTS: Thirty-eight studies including 4,356 patients met all inclusion criteria. The overall effect size (Cohen’s d) of the 16 studies that compared IPT and a control group was 0.63 (95% confidence interval [CI]=0.36 to 0.90), corresponding to a number needed to treat of 2.91. Ten studies comparing IPT and other psychological treatments showed a nonsignificant differential effect size of 0.04 (95% CI=-0.14 to 0.21; number needed to treat=45.45) favoring IPT. Pharmacotherapy (after removal of one outlier) was more effective than IPT (d=-0.19, 95% CI=-0.38 to -0.01; number needed to treat=9.43), and combination treatment was not more effective than IPT alone, although the paucity of studies precluded drawing definite conclusions. Combination maintenance treatment with pharmacotherapy and IPT was more effective in preventing relapse than pharmacotherapy alone (odds ratio=0.37; 95% CI=0.19 to 0.73; number needed to treat=7.63). CONCLUSIONS: There is no doubt that IPT efficaciously treats depression, both as an independent treatment and in combination with pharmacotherapy. IPT deserves its place in treatment guidelines as one of the most empirically validated treatments for depression.

Cuijpers, P., et al. (2008). ”Psychotherapy for depression in adults: a meta-analysis of comparative outcome studies.” J Consult Clin Psychol 76(6): 909-922. Although the subject has been debated and examined for more than 3 decades, it is still not clear whether all psychotherapies are equally efficacious. The authors conducted 7 meta-analyses (with a total of 53 studies) in which 7 major types of psychological treatment for mild to moderate adult depression (cognitive-behavior therapy, nondirective supportive treatment, behavioral activation treatment, psychodynamic treatment, problem-solving therapy, interpersonal psychotherapy, and social skills training) were directly compared with other psychological treatments. Each major type of treatment had been examined in at least 5 randomized comparative trials. There was no indication that 1 of the treatments was more or less efficacious, with the exception of interpersonal psychotherapy (which was somewhat more efficacious; d = 0.20) and nondirective supportive treatment (which was somewhat less efficacious than the other treatments; d = -0.13). The drop-out rate was significantly higher in cognitive-behavior therapy than in the other therapies, whereas it was significantly lower in problem-solving therapy. This study suggests that there are no large differences in efficacy between the major psychotherapies for mild to moderate depression.

Friedman, R. A. (2015). Psychiatry’s Identity Crisis. The New York Times. Sunday Review. http://www.nytimes.com/2015/07/19/opinion/psychiatrys-identity-crisis.html?smid=fb-share&_r=1 

Jiang, R. F., et al. (2014). ”Interpersonal psychotherapy versus treatment as usual for PTSD and depression among Sichuan earthquake survivors: a randomized clinical trial.” Confl Health 8: 14. BACKGROUND: Without effective treatment, PTSD and depression can cause persistent disability in disaster-affected populations. METHODS: Our objective was to test the efficacy of Interpersonal Psychotherapy (IPT) delivered by trained local personnel compared with treatment as usual (TAU) for Posttraumatic Stress Disorder (PTSD) and Major Depressive Disorder (MDD) among adults affected by the Sichuan 2008 earthquake. A small randomized controlled trial of IPT + TAU versus TAU alone was delivered by local mental health personnel in Shifang, China. Between July 2011 and January 2012, 49 adults >/= 18 years with PTSD, MDD or both were enrolled and randomized to 12 weekly sessions of IPT + TAU (27) or TAU (22) alone x 12 weeks. IPT was then offered to the TAU group. Unblinded follow up assessments were conducted at three and six months. IPT was a 12 session, weekly one hour treatment delivered by local personnel who were trained and supervised in IPT. TAU was continuation of prescribed psychotropic medication (if applicable) and crisis counseling, as needed. MAIN OUTCOME(S) AND MEASURES (S): Clinician Administered PTSD Scale (CAPS) PTSD diagnosis; Structured Clinical Interview for DSM-IV (SCID) for MDD diagnosis. Secondary measures included PTSD/depression symptoms, interpersonal conflict/anger, social support, self-efficacy and functioning. RESULTS: Using an intent-to-treat analysis, 22 IPT + TAU and 19 TAU participants were compared at three months post-baseline. A significantly greater reduction of PTSD and MDD diagnoses was found in the IPT group (51.9%, 30.1%, respectively) versus the TAU group (3.4%, 3.4%, respectively). Despite the small sample, the estimates for time-by-condition analyses of target outcomes (2.37 for PTSD (p = .018) and 1.91 for MDD (p = .056)) indicate the improvement was better in the IPT + TAU condition versus the TAU group. Treatment gains were maintained at 6 months for the IPT group. A similar treatment response was observed in the TAU group upon receipt of IPT. CONCLUSIONS: This initial study shows that IPT is a promising treatment for reducing PTSD and depression, the two major mental health disorders affecting populations surviving natural disaster, using a design that builds local mental health care capacity. TRIAL REGISTRATION: ClinicalTrials.Gov number, NCT01624935.

Krupnick, J. L., et al. (2008). ”Group interpersonal psychotherapy for low-income women with posttraumatic stress disorder.” Psychother Res 18(5): 497-507. The aim of this study was to assess the efficacy of group interpersonal psychotherapy (IPT) for low-income women with chronic posttraumatic stress disorder (PTSD) subsequent to interpersonal trauma. Non-treatment-seeking predominantly minority women were recruited in family planning and gynecology clinics. Individuals with interpersonal trauma histories (e.g., assault, abuse, and molestation) who met criteria for current PTSD (N=48) were randomly assigned to treatment or a wait list. Assessments were conducted at baseline, treatment termination, and 4-month follow-up; data analysis used a mixed-effects regression approach with an intent-to-treat sample. The results showed that IPT was significantly more effective than the wait list in reducing PTSD and depression symptom severity. IPT participants also had significantly lower scores than waitlist individuals on four interpersonal functioning subscales: Interpersonal Sensitivity, Need for Social Approval, Lack of Sociability, and Interpersonal Ambivalence.

Lemmens, L. H., et al. (2015). ”Clinical effectiveness of cognitive therapy v. interpersonal psychotherapy for depression: results of a randomized controlled trial.” Psychol Med: 1-16. BACKGROUND: Although both cognitive therapy (CT) and interpersonal psychotherapy (IPT) have been shown to be effective treatments for major depressive disorder (MDD), it is not clear yet whether one therapy outperforms the other with regard to severity and course of the disorder. This study examined the clinical effectiveness of CT v. IPT in a large sample of depressed patients seeking treatment in a Dutch outpatient mental health clinic. We tested whether one of the treatments was superior to the other at post-treatment and at 5 months follow-up. Furthermore, we tested whether active treatment was superior to no treatment. We also assessed whether initial depression severity moderated the effect of time and condition and tested for therapist differences. METHOD: Depressed adults (n = 182) were randomized to either CT (n = 76), IPT (n = 75) or a 2-month waiting list control (WLC) condition (n = 31). Main outcome was depression severity, measured with the Beck Depression Inventory – II (BDI-II), assessed at baseline, 2, 3, and 7 months (treatment phase) and monthly up to 5 months follow-up (8-12 months). RESULTS: No differential effects between CT and IPT were found. Both treatments exceeded response in the WLC condition, and led to considerable improvement in depression severity that was sustained up to 1 year. Baseline depression severity did not moderate the effect of time and condition. CONCLUSIONS: Within our power and time ranges, CT and IPT appeared not to differ in the treatment of depression in the acute phase and beyond.

Markowitz, J. C., et al. (2014). ”Critical review of outcome research on interpersonal psychotherapy for anxiety disorders.” Depress Anxiety 31(4): 316-325. BACKGROUND: Interpersonal psychotherapy (IPT) has demonstrated efficacy in treating mood and eating disorders. This article critically reviews outcome research testing IPT for anxiety disorders, a diagnostic area where cognitive behavioral therapy (CBT) has dominated research and treatment. METHODS: A literature search identified six open and five controlled trials of IPT for social anxiety disorder (SAD), panic disorder, and posttraumatic stress disorder. RESULTS: Studies were generally small, underpowered, and sometimes methodologically compromised. Nonetheless, minimally adapted from its standard depression strategies, IPT for anxiety disorders yielded positive results in open trials for the three diagnoses. In controlled trials, IPT fared better than waiting list (N = 2), was equipotent to supportive psychodynamic psychotherapy (N = 1), but less efficacious than CBT for SAD (N = 1), and CBT for panic disorder (N = 1) in a methodologically complicated study. IPT equaled CBT in a group residential format (N = 1). CONCLUSIONS: IPT shows some promise for anxiety disorders but has thus far shown no advantages in controlled trials relative to other therapies. Methodological and ecological issues have complicated testing of IPT for anxiety disorders, clouding some findings. The authors discuss difficulties of conducting non-CBT research in a CBT-dominated area, investigator bias, and the probable need to further modify IPT for anxiety disorders. Untested therapies deserve the fairest possible testing.

Markowitz, J. C., et al. (2015). ”Is Exposure Necessary? A Randomized Clinical Trial of Interpersonal Psychotherapy for PTSD.” Am J Psychiatry 172(5): 430-440. OBJECTIVE: Exposure to trauma reminders has been considered imperative in psychotherapy for posttraumatic stress disorder (PTSD). The authors tested interpersonal psychotherapy (IPT), which has demonstrated antidepressant efficacy and shown promise in pilot PTSD research as a non-exposure-based non-cognitive-behavioral PTSD treatment. METHOD: The authors conducted a randomized 14-week trial comparing IPT, prolonged exposure (an exposure-based exemplar), and relaxation therapy (an active control psychotherapy) in 110 unmedicated patients who had chronic PTSD and a score >50 on the Clinician-Administered PTSD Scale (CAPS). Randomization stratified for comorbid major depression. The authors hypothesized that IPT would be no more than minimally inferior (a difference <12.5 points in CAPS score) to prolonged exposure. RESULTS: All therapies had large within-group effect sizes (d values, 1.32-1.88). Rates of response, defined as an improvement of >30% in CAPS score, were 63% for IPT, 47% for prolonged exposure, and 38% for relaxation therapy (not significantly different between groups). CAPS outcomes for IPT and prolonged exposure differed by 5.5 points (not significant), and the null hypothesis of more than minimal IPT inferiority was rejected (p=0.035). Patients with comorbid major depression were nine times more likely than nondepressed patients to drop out of prolonged exposure therapy. IPT and prolonged exposure improved quality of life and social functioning more than relaxation therapy. CONCLUSIONS: This study demonstrated noninferiority of individual IPT for PTSD compared with the gold-standard treatment. IPT had (nonsignificantly) lower attrition and higher response rates than prolonged exposure. Contrary to widespread clinical belief, PTSD treatment may not require cognitive-behavioral exposure to trauma reminders. Moreover, patients with comorbid major depression may fare better with IPT than with prolonged exposure.

Ray, R. D. and R. Webster (2010). ”Group interpersonal psychotherapy for veterans with posttraumatic stress disorder: a pilot study.” Int J Group Psychother 60(1): 131-140. Group-based interpersonal psychotherapy (IPT-G) was provided to nine male Vietnam veterans with posttraumatic stress disorder (PTSD) to reduce interpersonal difficulties. Standardized measures of posttraumatic stress, depression, interpersonal problems, and functioning were administered pre- and posttreatment and at 2- and 4-month follow-ups. Individual (reliable change indices) and group analyses (repeated measures ANOVAs) indicated improvements in interpersonal and global functioning (not maintained at follow-up), as well as for PTSD and depressive symptoms (maintained at follow-up). Qualitative feedback indicated reduced levels of anger and stress as well as improved relationships. IPT-G for Vietnam veterans shows promise in improving interpersonal functioning and reducing psychological distress. However, since not all improvements were maintained over time, future studies may need to explore relapse prevention strategies.

Robertson, M., et al. (2007). ”Open trial of interpersonal psychotherapy for chronic post traumatic stress disorder.” Australas Psychiatry 15(5): 375-379. OBJECTIVE: The aim of this study was to investigate the feasibility of adapting group-based interpersonal psychotherapy (IPT-G) for patients with chronic post traumatic stress disorder (PTSD). METHODS: Thirteen subjects with DSM-IV-defined PTSD, with symptom duration greater than 12 months, entered the study, an 8-week treatment programme conducted in a clinical setting using IPT-G modified for the treatment of PTSD. Data obtained were analysed qualitatively and quantitatively. RESULTS: All 13 subjects completed the treatment programme and showed significant improvement in social functioning, general wellbeing and depressive symptoms. Treatment completers demonstrated a moderate reduction in the avoidant symptom cluster of PTSD. These improvements appeared stable at 3-month follow-up. Benefits appeared to be associated with perceived intra-therapy progress in resolving identified IPT problem areas. Qualitative analysis found that themes of ‘reconnection’ and ‘interpersonal efficacy’ were core parts of the experience of the treatment. CONCLUSION: IPT-G modified for PTSD appears to be of modest symptomatic benefit, but may lead to improvement in social functioning, general psychological wellbeing and enhanced interpersonal functioning. Further studies are indicated.

Robertson, M., et al. (2004). ”Group-based interpersonal psychotherapy for posttraumatic stress disorder: theoretical and clinical aspects.” Int J Group Psychother 54(2): 145-175. Posttraumatic stress disorder (PTSD) is a condition that engenders both symptomatic distress and severe disruption in interpersonal and social functioning. Most of the empirical research on treatment has emphasized interventions that aim to alleviate the symptoms of PTSD, despite the persisting impairments in social, occupational, and interpersonal functioning. In clinical practice, achieving relief from symptoms such as irritability or phobic avoidance is a worthwhile goal, yet significant distress and disability derived from disruptions to interpersonal attachments, social networks, and confiding intimate relationships persist. Interpersonal psychotherapy (IPT) has been shown to be efficacious in research settings for depression and eating disorders, in both group and individual formats. Recent pilot data also suggests the potential usefulness of IPT in anxiety disorders. The aim of this paper is to provide a rationale for the use of group-based IPT as an intervention for PTSD as part of a management package, arguing from theoretical and clinical viewpoints. The integration of IPT therapeutic processes with the therapeutic group process is discussed, and a detailed case discussion is presented as an illustration.