IPT

I väntan på Myrna och Johns nya IPT-manual; en översikt av samtliga IPT- böcker fram till 170808

Posted on

Glädjande kommer Myrna Weissman och John Markowitz med en uppdaterad version av IPT-manualen, redan nästa år. Boken ”The Guide to Interpersonal Psychotherapy” är redan färdigställd men går att köpa först 2018.

Vad finns det då för böcker kring IPT att tillgå just nu? Ja menar om jag nu vill ha någon lektyr av ”riktigt värde” 🙂 i augustisommarens hängmatta? (Hos mig ösregnar det i dag, så ingen hängmatta här inte.)

Litteratur kring IPT, som ju är en metod som kom till i ett forskningssammanhang, återfinns främst i en mängd vetenskapliga artiklar från 1970-talet och framåt. Alla dessa får ta plats i ett senare inlägg.

Nedan följer dock de böcker som skrivits på engelska kring IPT. Här finns även en PDF-fil med dessa, sammanställd av Oguz Omay, aktiv i ISPT;    UPDATED IPT Manuals in English 8 August 2017.

I nuläget finns ingen bok om enbart IPT på svenska. Det finns dock ett kortare avsnitt om IPT och evidensläget kring metoden fram till dess boken kom ut i Gerhard Anderssons bok  ”Psykologisk behandling vid depression : Teorier, terapimetoder och forskning” från 2012.

IPT Manualer på engelska

IPT-manualen skapades i syfte att behandla depression. Dessa böcker skriver om denna semistrukturerade manual, som räknas som originalmanualen.

  • Klerman G, Weissman MM, Rounsaville B, Chevron E. (1984). Interpersonal Psychotherapy of Depression. New York, Basic Books (första upplagan av behandlingsmanualen)
  • Klerman G, Weissman MM. (1993). New ApplicaEons in Interpersonal Psychotherapy. Washington, DC, American Psychiatric Press.
  • Weissman MM, Markowitz JC, Klerman GL (2000). Comprehensive Guide to Interpersonal Psychotherapy. Basic Books, New York, NY.
  • Weissman MM, Markowitz JC, Klerman GL. (2007). Clinician ́s Quick Guide to Interpersonal Psychotherapy. New York: Oxford University Press
  • Frank,E., Levenson J.C.  Interpersonal Psychotherapy ( 2011) American Psychological Association
  • Markowitz JC (ed.), Weissman MM (ed.) (2012). Casebook of Interpersonal Psychotherapy New York: Oxford University Press
  •  NY!!! Kommer ut 2018!!! Weissman MM, Markowitz JC, Klerman GL. (2017). The Guide to Interpersonal Psychotherapy. New York: Oxford University Press (updated and expanded from the 2007 edition) NY!!! Kommer ut 2018!!! 
    Denna boken som är en uppdatering av IPT-maualen av Myrna och John beräknas komma ut 2018

     

Modifierade manualer för olika tillstånd

IPT har under åren prövats vid olika psykiatriska tillstånd, med olika patientgrupper, i olika sammanhang och i större delen av världen. Nedan följer information om de böcker som i dagsläget finns om IPT; modifierade manualer för olika tillstånd m.m.

  • Frank E (2005) Treating Bipolar Disorder: A clinician ́s guide to interpersonal and social rhythm therapy. New York: Guilford.
  • Hinrichsen GA, Clougherty KF(2006) IPT for depressed older dults.Washington:APA.
  • Markowitz J C (1997) IPT for dysthymic disorder. WashingtonDC: American Psychiatric Press.
  • Markowitz J (2016) InterpersonalPsychotherapy forPTSD. Oxford University Press
  • Miller M (2009) Clinicians guide to Interpersonal Psychotherapy in late life Oxford University Press
  • Mufson L, Dorta KP, Moreau D, Weissman MM (1993 / 2004) Interpersonal Psychotherapy for depressed adolescents, 2nd Edition 2004. Guilford Publications.
  • Spinelli M (2017) Interpersonal Psychotherapy forPerinatal Depression. Createspace Publishing
  • Stuart S, Robertson M (2002 / 2012). Interpersonal Psychotherapy: A Clinician’s Guide. London: Edward Arnold Ltd. (Denna manual är modifierad i den bemärkelse att Stuart ej kopplar det interpersonella fokuset till depression och frångår därför grundmanualen som lägger stor tonvikt vid sjukrollen; dess emotionella och relationerna påverkan på individens liv.)
  • WHO (2016) Group IPT for Depression. Serieson Low-Intensity Psychological Interventions.
  • Wilfley D E, Mackenzie KR, Welch R, etal (2000) IPT for group. Basic Books, NY.
  • Whight, D., Meadows, L., McGrain, L., Langham, C., Baggott, J., & Arcelus, J. (2011). IPT-BN (m) Interpersonal psychotherapy for bulimia spectrum disorders: A treatment guide. Leicester: Troubador.
  • Young JF, Mufson L, Schueler CM (2016) Preventing Adolescent Depression Interpersonal psychotherapy skill training. Oxford University Press
John Markowitz manual vid behandling av PTSD

Självhjälpsböcker & Utbildningsmaterial

Denna bok är en självhjälpsbok utifrån IPTs principer, framtagen av Roslyn Law. Som självhjälp är den i fylligaste laget. Författaren beskriver dock principerna och begreppen i IPT på ett begripligt och tilltalande sätt och för den därför mycket användbar för oss kliniker. Bör läsas av alla IPT-terapeuter och kan även användas som en hjälp i behandlingen.
Denna bok är likt ovanstående bok av samma författare, en självhjälpsbok men skriven för ungdomar. Denna bok är tunnare och mer användbar som självhjälp eller arbetsbok i en pågående terapi. Författaren beskriver principerna och begreppen i IPT på ett begripligt och tilltalande sätt och för den därför mycket användbar för oss kliniker.
Myrna Weissman, grundare av IPT, gjorde 1995 denna arbetsbok, som en psykoedukativ del i IPT. Den har inte uppdaterats sedan den kom ut.
Paula Rawitz har i denna bok fångat upp IPT på ett lättbegripligt sätt. Med boken följer en DVD med bra terapivinjetter mm. Svagheten är att boken inte tar upp det fjärde fokusområden, interpersonell sårbarhet/brist.

IPT för barn och Ungdomar

Denna manual är för deprimerade barn och deras familjer som nyligen är prövad med god effekt
Laura Mufson som utformat ungdomsmanualen IPT-A, har gjort flera upprepade studier som visar att IPT är en verksam metod för ungdomar med depression och även samtidig ångest.
Preventing Adolescent Depression är en behandlande och förebyggande manual IPT-AST; Interpersonal Psychotherapy-Adolescent Skills Training av Jami F. Young som genomfört flera lyckade studier inom detta.

IPT vid diverse Förstämningssyndrom

IPT har visat sig vara en lyckad metod för gravida och nyblivna föräldrar med depression. Här är en bok som specifikt berör denna patientgrupp.
IPT för äldre patienter med depression
Ytterligare en bok om att erbjuda IPT för äldre med kognitiva begränsningar
John Markowitz bok om att arbeta med Dystymi
Ellen Franks manual kring att med IPT behandla bipolärt syndrom

IPT i olika format

Första boken som presenterar IPT i ett gruppformat. Författaren som varit med att ta fram IPT-ED, en av arbetssätten med IPT vid ätstörningar, tar upp exempel i boken på patienter med ätstörningsproblematik och nedstämdhet.
Denna lättlästa manual kring gruppbehandling med IPT (IPT-G) är framtagen av WHO i samarbete med Myrna Weissman mfl. och finns att hämta hem gratis på WHO´s hemsida.
IPC- Interpersonal counseling är en brief version av IPT som är prövad i primärvård och andra sammanhang i olika delar av världen med god effekt. Även denna manual kommer snart att kunna laddas ner gratis på WHO´s hemsida. I Sverige har vi inte utvärderat effekten på att personal så som socialarbetare, kuratorer och sjukvårdspersonal utan grundläggande psykoterapiutbildning jobbar med IPT, då utbildningen riktar sig till terapeuter som redan har en psykoterapierfarenhet sedan innan.

När vi ändå är inne på Interpersonell psykoterapi _ du glömmer väl inte anmäla dig till den årliga nationella IPT-konferensen i November

http://interpersonellpsykoterapi.se/2017/04/23/iptss-9e-nationella-mote-kring-interpersonell-psykoterapi-ipt-i-sverige/

Malin Bäck 2017-08-09

IPTs´s 9:e Nationella möte kring Interpersonell Psykoterapi (IPT) i Sverige

Posted on Updated on

IPTS logga beskuren

”IPT i vår tid”

Svenska föreningen kring Interpersonell psykoterapi IPTs hälsar Er välkomna att delta vid årets nationella IPT-konferens i Linköping 9-10 November. I år har föreningen satsat på en ”lunch till lunch-konferens” i samarbete med Linköpings universitet (LiU).

Före konferensen kommer en öppen introduktionsföreläsning om IPT, hållas på universitetet i KEY 1 mellan 9:15-11:30.

Tidigare år har många saknat tiden att utbyta erfarenheter med kollegor under mer avslappnade former, varför vi genomför konferensen under två halvdagar med utrymme för umgänge och diskussioner även på kvällen.

Konferensen riktar sig till föreningens medlemmar, LiUs psykoterapeutstudenter med IPT-utbildning samt alla andra som har ett intresse för IPT.

Nytt för i år är också att vi hälsar alla deltagare välkomna att framföra presentationer kring Era erfarenheter av IPT utifrån ett kliniskt, teoretiskt eller vetenskapligt perspektiv. Se mer info nedan.

Eventbrite - IPTs´s 9:e Nationella möte kring Interpersonell Psykoterapi (IPT) i Sverige

Preliminärt program:

Torsdag 9 november:

11:45-12:45 Lunch och registrering

13:00 – 17:00 i KEY 1, LiU;   IPTs årliga nationella Konferens under temat ”IPT i vår tid”.

Innehållet kommer bla. beröra forskning, riktlinjer,  men framförallt vill vi att många IPT- terapeuter i vårt lilla land delar med sig av kliniska erfarenheter i att utöva metoden i olika sammanhang i Sverige. Eventuellt kommer vi presentera en kortversion av IPT (IPT-B), erfarenhet av IPT i grupp (IPT-G) inom psykiatrin samt om att jobba med IPT med ungdomar som är aktuella inom socialtjänsten. Rapport från internationella IPT-konferensen i Kanada utlovas också.

17:00 –  Postersession och IPT-mingel i Zodiaken. Eventuellt kommer vi planera för en gemensam middag här i anslutning till konferensen alternativt i lokal inne i Linköping centrum.

Fredag 10 november

9-12:45  Fortsättning nationell konferens ”IPT i vår tid” KEY 1

13:00 Avslutning med gemensam lunchbuffé´ vid Universitetsklubben.

Anmälan till konferensen:

Antalet platser är begränsade – först till kvarn. Sista anmälningsdagen är dock 2017-09-10. För medlemmar är konferensensavgiften kraftigt reducerad. I avgiften inryms enbart omkostnader för fika bägge dagarna och lunch på fredagen a 25o kronor. För icke medlemmar tillkommer 200 kronor, vilket motsvarar medlemsavgiften i IPTs (totalt 450kr). Vill man, innebär deltagandet således att man blir medlem i föreningen under 2017. För den som önskar kommer vi boka bord i lämplig lokal med mat och dryck under kvällen till självkostnadspris.

Anmälan till konferensen görs via Eventbrite eller direkt till ordförande Malin Bäck relatera@me.com Meddela om du vill delta vid middag på kvällen, om du planerar komma redan på torsdagens infroduktionsföreläsning på förmiddagen och om du vill hålla en presentation (se instruktioner nedan). Ange även om du är medlem i IPTs. Anmälan är bindande och plats garanterad efter att inbetalning skett via IPTs Swish 1231227263 eller till IPTs plusgirokonto i Nordea nr 56 74 57-7. Glöm inte skriva ”konf17” samt ditt namn. 

Att anmäla Din Presentation

Vi ser fram emot att du delar med dig av dina erfarenheter av IPT, oavsett om du är nybörjare eller erfaren sedan länge. Maila din anmälan om presentation till relatera@me.com innan 2017-06-20.

Olika former av presentationer:

Muntlig presentation: Framför en muntlig presentation från din kliniska vardag eller pågående forskning med utrymme för frågor på slutet. Varje presentation planeras ta 20 minuter samt utrymme för frågor 5 minuter.

Mini Workshop: Presentation av kliniska erfarenheter, tillämplningar av IPT-manualen m.m. där åhörarna kan involveras mer i framförandet i form av övningar, diskussioner etc. Varje Work-shop omfattar 90 minuter.

Poster-presentation: Parallellt med konferensen finns utrymme att i skrift med hjälp av posters, broschyrer etc. kunna presentera ett projekt, ett fall etc som man vill dela med sig av.

Format vid anmälan av presentation:

  • Presentatörer/föreläsare – namn, titel, arbetsplats
  • Titel för presentationen
  • Vilken typ av presentation det avser (muntlig presentation, Mini-Worshop eller poster)
  • Sammanfattning av presentationens innehåll (Max 300 ord)
  • Eventuell utrustning som behöver användas.

Varmt välkommen!

Styrelsen i IPTs

https://www.eventbrite.co.uk/calendar-widget?eid=33972352220

”>https://www.eventbrite.co.uk/calendar-widget?eid=33972352220Powered by Eventbrite

Synpunkter på Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom – remissversion

Posted on Updated on

Det har pågått en massiv debatt kring SoS remissversion bland annat kring de skillnader i hur man prioriterar olika former av psykologisk behandling. I går var sista dagen för att lämna in synpunkter. I höst planeras den slutliga versionen av riktlinjerna publiceras. I dagens blogg väljer vi att dela med oss av de synpunkter som vi den senaste tiden försökt kommunicera till Socialstyrelsens personal och projektledning

Synpunkter på Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom – remissversion

Stockholm den 23 mars 2017

Marie Åsberg, Karolinska Institutet, Rolf Holmqvist, Linköpings Universitet, Christer Sandahl, Karolinska Institutet, Alexander Wilczek, Psykitariska kliniken Ersta sjukhus och Karolinska Institutet, Peter Lilliengren, privatpraktiserande och Malin Bäck, Psykiatriska kliniken i Värnamo och Linköpings Universitet

 

Vi vill understryka att riktlinjeförslaget lyfter fram många åtgärder som vi står bakom, som till exempel de föreslagna rekommendationerna vad gäller bedömning av vårdbehov, samsjuklighet och diagnostik och riktlinjernas tydlighet vad gäller behovet att bygga ut möjligheterna till psykologisk behandling vid i princip alla lindriga och medelsvåra tillstånd av egentlig depression och ångestsyndrom.

Det finns emellertid allvarliga negativa konsekvenser av riktlinjerna som vi anser att det är angeläget att lyfta fram. Riktlinjerna bygger tyvärr på den felaktiga slutsatsen, som man menar kan dras från forskningen, att kognitiv beteendeterapi (KBT) och i viss utsträckning interpersonell terapi (IPT) har den bästa effekten och huvudsakligen bör rekommenderas vid dessa tillstånd.

I strikt mening kan man inte dra några slutsatser av den forskning som finns där man jämfört olika psykologiska metoder för behandling av depression och ångest, av den enkla anledningen att samtliga genomförda studier har för svag statistisk ”power” för att kunna påvisa skillnader (Cristea & Cuijpers, 2017). Samtidigt kan man konstatera att det finns ett stort antal enskilda studier och metaanalyser av KBT, IPT och psykodynamisk psykoterapi (PDT) för olika psykiatriska tillstånd som ger användbar kunskap för att bedöma deras effekter. Inte i någon av dessa kan man påvisa att KBT skulle vara överlägsen andra psykologiska behandlingsmetoder (Wampold et al., 2017). Det finns mer än 400 RCT-studier av olika former av psykoterapi för depression. Av resultaten från dessa kan man dra slutsatserna att psykologisk behandling är verksam för dessa tillstånd, att effekterna inte skiljer sig eller skiljer sig marginellt mellan metoder och att kombinerad behandling med psykofarmaka och psykoterapi är överlägset bara psykoterapi eller bara medicinering (Cuijpers, 2016). Vi vet att olika behandlingar är ungefär lika effektiva, men vi vet mycket lite om vilka patienter som blir bäst hjälpta av olika behandlingar (Cuijpers, 2016). Många patienter avbryter sin behandling i förtid och många återinsjuknar (Lambert, 2013). Vi vet också att vissa terapeuter är mer framgångsrika än andra och att vi kan förklara en betydande andel av variansen i utfall med terapeutvariabler, men högst någon procent utifrån psykologisk metod (Baldwin & Imel, 2013).

För att bli skickligare på att hjälpa patienter behöver vi med andra ord ökad kunskap om 1. Hur man kan anpassa behandling till patienters individuella behov, 2. Hur man kan matcha patienter med lämplig behandlare och lämpligt format (individ-, grupp-, internet- eller, familjeterapi) och inte minst 3. Hur man kan lära de terapeuter som inte lyckas lika bra som de bästa, att utveckla sin förmåga. Detta är kliniskt relevanta frågor som forskningen inte ännu har några entydiga svar på, men att problematisera området kan ha ett värde i riktlinjer för att ge en balanserad bild av relevanta faktorers betydelse. Praktiker och beslutsfattare behöver vara medvetna om att det är frågor man måste förhålla sig till. Att däremot med hänvisning till forskning påstå att en psykologisk behandlingsmetod är generellt överlägsen andra, kan dessvärre bara jämföras med ideologiproduktion och inte med vetenskap.

Det finns således inget vetenskapligt stöd eller evidens för rekommendationen att psykologisk behandling framförallt ska ges i form av KBT. Om den rekommendationen skulle vara kvar i de slutgiltiga riktlinjerna kommer det inte bara att undergräva förtroendet för Socialstyrelsen utan dessutom få förödande konsekvenser för patienterna och för professionen.

Ungefär hälften av de patienter som erbjuds behandling med en metod (PDT, IPT eller KBT) kommer att bli hjälpta. Från forskning kan vi ännu inte avgöra om det är 1. Samma patienter som har nytta av olika behandlingar eller om 2. Vissa patienter har bättre nytta av en metod och andra får hjälp genom en annan metod. Det finns sannolikt en viss överlappning, men baserat på samlad erfarenhet och den forskning som finns skulle nog de flesta anta att hypotes 2 är den mest troliga. Många skulle nog också anse att många patienter kan ha god initial nytta av KBT, men att IPT och PDT kan användas i ett senare skede för att ta itu med nya problem som aktualiseras och för att vidmakthålla den förbättring som skett genom den första interventionen.

Det är helt i linje med vad som kan anses vara evidensbaserat från ett vetenskapligt perspektiv att erbjuda patienter att välja mellan olika behandlingsalternativ vid olika tidpunkter i dessa ofta långvariga tillstånd. Det är det tydligaste resultatet av den ackumulerade kunskapen om psykologisk behandling vid depression och ångest.

Ett kliniskt arbete med en sådan profil skulle också motsvara patientlagens krav på valfrihet. Det får också stöd i det faktum att i länder där valfrihet finns och där även längre behandlingar ingår i utbudet, som i till exempel Tyskland och Finland, tycks sjukskrivningstalen minska. Det gör de inte i länder som rekommenderar ett begränsat utbud av psykologiska behandlingsmetoder, som till exempel England och Sverige.

Att däremot bara erbjuda KBT som psykologisk behandling skulle innebära att många patienter inte blir hjälpta, särskilt med tanke på den stora andel patienter som avbryter behandling i KBT. Andelen drop-outs har dessutom en tendens att öka när patienter inte har en valmöjlighet.

Riktlinjerna vänder sig till chefer och beslutsfattare ”på gruppnivå”. Avsikten är att resurser ska omfördelas i enlighet med förslaget. Riktlinjerna ska inte, sägs det, påverka det kliniska arbetet på individnivå. Tyvärr har riktlinjerna en mycket stark påverkan även på det kliniska arbetet, vare sig det är avsikten eller inte. Trots att de nya riktlinjerna endast föreligger i remissversion kan man redan se effekter av dem. Upphandlingar vinns av de företag som bara har satsat på behandlingsmodeller som får högst prioritet. Tjänster inrättas som är inriktade på en enda behandlingsform. På psykologutbildningar får studenterna höra från sina lärare med KBT-profil, att det är oetiskt att i sin utbildning välja terapimetoder som inte rankats högst av Socialstyrelsen och att de som väljer sådana aldrig kommer att få jobb.

Många erfarna och skickliga behandlare med PDT-profil skulle komma att behöva vidareutbilda sig i KBT. Det kan ha positiva effekter i form av ökad förståelse och respekt mellan professionella med olika inriktning, men lär inte påverka det faktiska kliniska arbetet i någon större utsträckning och det är ett dåligt resursutnyttjande. Ännu sämre kan det bli om dessa erfarna behandlare inte erbjuds arbete i nya upphandlade verksamheter med en ensidig KBT-orientering, vilket är en sannolik konsekvens av de föreslagna riktlinjerna.

Historiskt har det funnits en allvarlig konflikt mellan olika skolbildningar inom området. Inom akademin är konflikter av detta slag en del av hur det ska vara. Åsikter, vetenskapliga perspektiv och värderingar ska nötas mot varandra men ibland leder det tyvärr till låsta positioner mellan personer och grupperingar. Efter många år av urspårade konflikter av denna art är situationen idag helt annorlunda på de flesta universitet i Sverige. Det finns en respekt och en nyfikenhet att lära av varandra.

Även i de flesta kliniska sammanhang är samarbetet mellan personer med olika terapeutisk inriktning numera välfungerande. Man remitterar patienter till varandra och är intresserad av att hitta de bästa vägarna att komplettera varandras kompetenser för största patientnytta. Det finns naturligtvis undantag, inte minst i verksamheter med övermäktiga krav på produktion och med ägare som marknadsför tjänster med en snäv profil.

Den i huvudsak positiva utvecklingen med ökad förståelse och samverkan mellan representanter för olika synsätt inom psykiatri och primärvård kommer att stanna upp om riktlinjeförslaget går igenom. Konflikterna kommer att förvärras genom den konkurrens om tjänster och utbildningar som kommer att uppstå.

Kvalitén på vården kommer att försämras men dessvärre även arbetsmiljön, bland annat genom underblåsandet av gamla konflikter. Det kommer att slå tillbaka i en ond cirkel så att kvalitén på vården försämras ytterligare genom ökad personalomsättning, sjukskrivning bland personal och därmed minskat engagemang och kontinuitet för patienterna.

Som riktlinjerna nu är formulerade kommer de att upplevas som irrelevanta av många kliniskt verksamma. De är inte i överensstämmelse med dessa praktikers verklighetsbild. Det kommer att bidra till minskat förtroende och tillit till ledningen på alla nivåer, vilket i sin tur tvingar fram styrningsmodeller som bygger på maktutövning och disciplin istället för på auktoritet. Auktoritet förtjänar man genom omdömesgillt och etiskt handlande, som bygger på insikter i verksamhetens förutsättningar och lyhördhet för komplexiteten i uppdraget.

Från implementeringsforskning vet vi att riktlinjer som drivs igenom med makt och disciplin istället för att baseras på tillit och auktoritet är dömda att misslyckas. Det betyder inte att riktlinjerna inte har betydelse. Tvärtom visar implementeringsforskning att de med stor sannolikhet får stort genomslag, men inte på det sätt som var avsett och med helt oförutsägbara kostnader i form av dåligt resursutnyttjande och försämrad kvalité i vården. Detta kommer inte att bidra till att öka förtroendet för Socialstyrelsen.

Referenser

Baldwin, S. A., & Imel, Z. E. (2013). Therapist Effects: Findings and Methods I M. J. Lambert, (red), Bergin and Garfield’s Handbook of Psychotherapy and Behavior Change. 6th Edition (ss. 258 – 297). New York: Wiley.

Cristea, I. A, & Cuijpers, P. (2017). In the pursuit of truth, we should not prioritize correlational over causal evidence. Psychotherapy Research, 27, 36-37.

Cuijpers, P. (2016). The future of psychotherapy research: stop the waste and focus on issues that matter. Epidemiology and Psychiatric Sciences, 25, 291–294.

Lambert, M. J. (2013). The Efficacy and Effectiveness of Psychotherapy, I M. J. Lambert, (red), Bergin and Garfield’s Handbook of Psychotherapy and Behavior Change. 6th Edition (ss. 169-218). New York: Wiley.

Wampold, B. E., Flückiger, C., Del Re, A. C., Yulish, N. E., Frost, N. D., Pace, B. T., … Hilsenroth, M. J. (2017). In pursuit of truth: A critical examination of meta-analyses of cognitive behavior therapy. Psychotherapy Research, 27(1), 14–32.

7th Conference of the International Society of Interpersonal Psychotherapy (ISIPT)

Posted on Updated on

7th Conference of the  
International Society of Interpersonal Psychotherapy (ISIPT)

http://www.cpd.utoronto.ca/isipt/

June 14-17, 2017 – University of Toronto Conference Centre, 89 Chestnut Street

Welcome

Dear Friends and Colleagues,

We wish to invite you to the 7th biennial conference of the International Society of Interpersonal Psychotherapy (ISIPT) in Toronto, June 14-17th, 2017 — open to all interested in psychotherapy, and mental health treatment and training.
IPT is all about relationships! Relationships and their central importance in health and mental health are the focus of IPT — a time-limited evidence-supported treatment in consensus guidelines for many mental health conditions.

Please plan on attending what promises to be an inspiring conference in Toronto, the world’s most culturally diverse city and vibrant hub of arts, entertainment, and cuisine. The conference will feature plenary keynotes with IPT luminary clinical researchers Myrna Weissman, Ellen Frank, John Markowitz, Laura Mufson, Helena Verdeli, Denise Wilfley and Dawit Wondimagegn . There will also be featured keynote presentations on social and transcultural psychiatry by Laurence Kirmayer and on attachment and health by Jon Hunter. Pre-conference workshops will include Introductory IPT, IPT Trainers’ Training, IPT for Post-Traumatic Stress Disorder; IPT and Mentalizing; Interpersonal Social Rhythm Therapy for Bipolar Disorder; IPT for treatment and prevention of Adolescent Depression; Group IPT and IPT for Perinatal Depression. The conference themes will focus on extending IPT’s applications with attention to outreach, treatment and prevention of mental health conditions in community- and school-based settings, cultural aspects of care, and improving access with consideration of a public health perspective and the role of new technology in treatment and training.

The ISIPT is an international, not-for-profit organization dedicated to advancing research, treatment and dissemination of IPT globally with almost 450 members from over 25 countries. We invite you to join us for this conference and to prepare submissions for symposia, oral and poster presentations related to the conference themes including outcome, process and dissemination research, projects, and education.

The call for abstracts will open in September.

Stay tuned – more to follow,

Marta Novak MD PhD and Paula Ravitz MD – Conference Co-chairs Holly A. Swartz MD – President, ISIPT

IPTs´s 8:e Nationella möte kring Interpersonell Psykoterapi -IPT

Posted on Updated on

http://www.eventbrite.co.uk/o/ipts-interpersonell-psykoterapi-i-sverige-10901219087

 

Eventbrite - IPTs´s 8:e Nationella möte kring Interpersonell Psykoterapi (IPT)

 

Föreningen för Interpersonell psykoterapi i Sverige – IPTs hälsar alla välkomna till

IPTs´s 8:e Nationella möte kring Interpersonell Psykoterapi -IPT 
NÄR?   MÅNDAG 31 OKTOBER 2016 KLOCKAN 09:00 till 16:00 – Add to Calendar
VAR? Stockholm – Centrum för psykiatriforskning Norra Stationsgatan 69, 113 64 Stockholm

Mötets teman:

-”Hur kan vi fokusera mer på affekter i IPT?”- en ISTDP- terapeuts (och blivande IPT-terapeuts) funderingar.

– ”Rapport från den senaste IPT- forskningen i Sverige”- Forskningsledaren själv berättar.

– Tre parallella seminarier: 1 Kroniska depressioner; 2 IPT-A; 3 Handledning

09:00             Registrering- Kaffe/te

09:30             Mötet öppnas.                                                         Thomas Ström

9:45               Affekter i IPT                                                            Jakob Mechler

11.15             Randomiserad jämförelse mellan IPT och               Annika Ekeblad

KBT vid behandling av egentlig depression.

12:15             Lunch

13:15             Parallella seminarier;

Kroniska depressioner                                             Nicklas Kullgard

IPT-A                                                                        Hanna Hartleb

Handledning                                                            Unni Bonnedal

14:30             Kaffe/te

15:00             Gemensam avslutning                                            Thomas Ström

samt gruppledarna

16.00             Avslutning

Anmälan görs via Eventbrite

Inträde: 400 kr för icke medlemmar, 200 kronor för medlemmar i IPTs. (avgift tillkommer på några kronor vid betalningen.) Utskrivet kvitto från Eventbrite eller digitalt kvitto via Eventbrites app motsvarar konferensbiljett.

OBS! I samband med anmälan – vänligen maila ordf. Thomas Ström mail: strom.thomas@gmail.com och meddela vilket seminarie du önskar delta i.

Välkomna!

IPT vid PTSD -”to get it as good as it gets”

Posted on Updated on

 

Torsdagen den 14 April besöker MD John Markowitz Göteborg. Svenska IPT-föreningen JMIPTs har bjudit in John att, utöver en kort historik och nulägesanalys om IPT, belysa  depressionsbehandling vid samtidig ångest och IPT som PTSD-behandling. Han kommer att göra en grundlig genomgång av IPT vid PTSD utifrån färska forskningsresultat och med tyngdpunkt på det kliniska handhavandet.  Fortbildningsdagen vänder sig främst till IPT-terapeuter med en god kunskap i metoden men andra är också välkomna.

För Dig som är nyfiken att närvara på denna fortbildningsdag, finns inbjudan uppladdad på länken nedan. Se även på IPTs hemsida www.interpersonellpsykoterapi.se Observera att sista datum för anmälan/betalning är 8 mars. Först till kvarn….

inbjudan markowitz april 2016 edit 4

IPT – Interpersonell psykoterapi, som sedan dess tillblivelse i början på 1970-talet, i upprepade studier,  visat sig ha starkt vetenskapligt stöd vad gäller depression (Cuijpers, van Straten et al. 2008, Cuijpers, Geraedts et al. 2011, Lemmens, Arntz et al. 2015), har hittills inte uppvisat lika bra resultat som KBT vid ångeststörningar (Markowitz, Lipsitz et al. 2014). De senaste 10 åren, i olika delar av världen, har flera studier genomförts med traumatiserade patienter där IPT har varit en av de behandlingsinterventioner som utvärderats med lovande resultat – både individuellt och i gruppformat.  (Robertson, Rushton et al. 2004, Robertson, Rushton et al. 2007, Krupnick, Green et al. 2008, Campanini, Schoedl et al. 2010, Ray and Webster 2010, Jiang, Tong et al. 2014, Markowitz, Petkova et al. 2015, Brown, Bruce et al. 2016).

2015 publicerades en RCT-studie där PE (traumafokuserad KBT), tillämpad avslappning och IPT jämfördes vid PTSD (Markowitz, Petkova et al. 2015). IPT med sitt fokus på att förbättra relationella aspekter i individens pågående liv, att bättre förstå och ta hand om sin interpersonella sårbarhet som en konsekvens av traumat samt att processa/hantera affekter, fick enbart marginellt sämre resultat än PE, som är ”the golden standard treatment of PTSD”. När det kom till patienter med en komorbiditet med samtidig depression fick IPT bättre resultat inte bara avseende PTSD utan även för samtidig depression samt färre avhopp än KBT (PE).

För patienter som inte är beredda att gå in i traumahändelserna/ inte kan tillgodogöra sig en traumafokuserad behandling, eller för individer med en samsjuklighet med annan psykisk sårbarhet där KBT inte visats lika effektiv, kan man tänka att IPT, som inte berör traumat, kan vara ett trovärdigt behandlingsalternativ – i synnerhet när individen lever under pågående hot, ovisshet om ex uppehållstillstånd eller andra stressorer, då vi vanligtvis inte rekommenderar  PTSD-behandling/traumaexponering. (Givetvis finns det andra lovande terapiformer vid trauma utöver IPT inom det relationella fältet. Detta inlägg belyser dock IPTs fördelar.)

IPT vid PTSD har uppmärksammats internationellt under 2015.  Richard. A. Friedman, Professor i klinisk psykiatri,  beskrev  i New York Nimes 2015-07-19 (Friedman 2015), Markowitz studie som ett vetenskapligt fynd. PTSD-studien kring IPT, PE m.fl., ges som ett exempel på att vi behöver fortsätta vara nyfikna och beforska psykoterapins möjligheter att avhjälpa lidande.

”Fram till nu har exponeringsbehandling betraktats som den enda vägen ur ett trauma, behandling som kan upplevas alltför plågsam och svårgenomförbar vid samsjuklighet. Med stöd för forskning som denna, det som inte bara befäster tidigare antaganden utan visar på andra möjligheter, kan vi hjälpa fler”  (Friedman 2015).

http://www.nytimes.com/2015/07/19/opinion/psychiatrys-identity-crisis.html?smid=fb-share&_r=1

I februari 2016 genomförs i London en konferens på initiativ från bl.a. Anna Freud Center & IAPT/NHS, där ledande inom respektive behandling belyser metodik och evidens för KBT, IPT och EMDR vid PTSD samt ser till hur man skall optimera behandlingsutbudet för denna patientgrupp i Storbritannien.

http://www.annafreud.org/training-research/training-and-conferences-overview/conferences-and-seminars/learning-from-each-other-comparison-of-three-effective-interventions-for-ptsd-cbt-emdr-ipt/

Intresset för IPT som PTSD-behandling är alltså stort och i April gästar John Markowitz oss här i Sverige. Att kunna erbjuda en ”traumabehandling” utan att patienten förväntas tala om sina trauman,  med fokus att få livet att kännas tillräckligt  tryggt med sig själv och andra, trots det som hänt, känner jag är ett skonsamt och fint alternativ i behandlingsutbudet. Tycker också det här  är i linje med Paul Wachtels resonemang om att det är onödigt att gå tillbaka i historiken här de relationella starkt känsloladdade dramerna spelas upp precis framför oss här och nu.

Vi ses på Järntorget i Göteborg den 14 April 🙂

//

Malin Bäck

 

Referenser med sammanfattning för den ”vetgirige”:

Brown, W. J., et al. (2016). ”Affective Dispositions and PTSD Symptom Clusters in Female Interpersonal Trauma Survivors.” J Interpers Violence 31(3): 407-424.  Interpersonal trauma (IPT) against women can have dire psychological consequences including persistent maladaptive changes in the subjective experience of affect. Contemporary literature has firmly established heightened negative affect (NA) as a risk and maintenance factor for posttraumatic stress disorder (PTSD). However, the relationship between NA and PTSD symptoms is not well understood within IPT survivors, the majority of whom are female, as much of this research has focused on combat veterans. In addition, the connection between positive affect (PA) and PTSD symptoms has yet to be examined. With increased emphasis on ”negative alterations in cognitions and mood . . .” as an independent symptom cluster of PTSD in the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed.; DSM-5), understanding the relationship between self-reported affectivity and the classic PTSD symptom clusters may be increasingly useful in differentiating symptom presentations of trauma-related psychopathology. The current study directly compared self-reported trait NA and PA with total severity and frequency cluster scores from the Clinician-Administered PTSD Scale (CAPS) in 54 female survivors of IPT who met criteria for PTSD. Results identify NA (but not PA) as a consistent predictor of total PTSD symptoms and, specifically, re-experiencing symptoms.

Campanini, R. F., et al. (2010). ”Efficacy of interpersonal therapy-group format adapted to post-traumatic stress disorder: an open-label add-on trial.” Depress Anxiety 27(1): 72-77. BACKGROUND: Post-traumatic stress disorder (PTSD) is a highly prevalent condition, yet available treatments demonstrate only modest efficacy. Exposure therapies, considered by many to be the ”gold-standard” therapy for PTSD, are poorly tolerated by many patients and show high attrition. We evaluated interpersonal therapy, in a group format, adapted to PTSD (IPT-G PTSD), as an adjunctive treatment for patients who failed to respond to conventional psychopharmacological treatment. METHODS: Research participants included 40 patients who sought treatment through a program on violence in the department of psychiatry of Federal University of Sao Paulo (UNIFESP). They had received conventional psychopharmacological treatment for at least 12 weeks and failed to have an adequate clinical response. After signing an informed consent, approved earlier by the UNIFESP Ethics Review Board, they received a semi-structured diagnostic interview (SCID-I), administered by a trained mental health worker, to confirm the presence of a PTSD diagnosis according to DSM-IV criteria. Other instruments were administered, and patients completed out self-report instruments at baseline, and endpoint to evaluate clinical outcomes. RESULTS: Thirty-three patients completed the trial, but all had at least one second outcome evaluation. There were significant improvements on all measures, with large effect sizes. CONCLUSIONS: IPT-G PTSD was effective not only in decreasing symptoms of PTSD, but also in decreasing symptoms of anxiety and depression. It led to significant improvements in social adjustment and quality of life. It was well tolerated and there were few dropouts. Our results are very preliminary; they need further confirmation through randomized controlled clinical trials.

Cuijpers, P., et al. (2011). ”Interpersonal psychotherapy for depression: a meta-analysis.” Am J Psychiatry 168(6): 581-592. OBJECTIVE: Interpersonal psychotherapy (IPT), a structured and time-limited therapy, has been studied in many controlled trials. Numerous practice guidelines have recommended IPT as a treatment of choice for unipolar depressive disorders. The authors conducted a meta-analysis to integrate research on the effects of IPT. METHOD: The authors searched bibliographical databases for randomized controlled trials comparing IPT with no treatment, usual care, other psychological treatments, and pharmacotherapy as well as studies comparing combination treatment using pharmacotherapy and IPT. Maintenance studies were also included. RESULTS: Thirty-eight studies including 4,356 patients met all inclusion criteria. The overall effect size (Cohen’s d) of the 16 studies that compared IPT and a control group was 0.63 (95% confidence interval [CI]=0.36 to 0.90), corresponding to a number needed to treat of 2.91. Ten studies comparing IPT and other psychological treatments showed a nonsignificant differential effect size of 0.04 (95% CI=-0.14 to 0.21; number needed to treat=45.45) favoring IPT. Pharmacotherapy (after removal of one outlier) was more effective than IPT (d=-0.19, 95% CI=-0.38 to -0.01; number needed to treat=9.43), and combination treatment was not more effective than IPT alone, although the paucity of studies precluded drawing definite conclusions. Combination maintenance treatment with pharmacotherapy and IPT was more effective in preventing relapse than pharmacotherapy alone (odds ratio=0.37; 95% CI=0.19 to 0.73; number needed to treat=7.63). CONCLUSIONS: There is no doubt that IPT efficaciously treats depression, both as an independent treatment and in combination with pharmacotherapy. IPT deserves its place in treatment guidelines as one of the most empirically validated treatments for depression.

Cuijpers, P., et al. (2008). ”Psychotherapy for depression in adults: a meta-analysis of comparative outcome studies.” J Consult Clin Psychol 76(6): 909-922. Although the subject has been debated and examined for more than 3 decades, it is still not clear whether all psychotherapies are equally efficacious. The authors conducted 7 meta-analyses (with a total of 53 studies) in which 7 major types of psychological treatment for mild to moderate adult depression (cognitive-behavior therapy, nondirective supportive treatment, behavioral activation treatment, psychodynamic treatment, problem-solving therapy, interpersonal psychotherapy, and social skills training) were directly compared with other psychological treatments. Each major type of treatment had been examined in at least 5 randomized comparative trials. There was no indication that 1 of the treatments was more or less efficacious, with the exception of interpersonal psychotherapy (which was somewhat more efficacious; d = 0.20) and nondirective supportive treatment (which was somewhat less efficacious than the other treatments; d = -0.13). The drop-out rate was significantly higher in cognitive-behavior therapy than in the other therapies, whereas it was significantly lower in problem-solving therapy. This study suggests that there are no large differences in efficacy between the major psychotherapies for mild to moderate depression.

Friedman, R. A. (2015). Psychiatry’s Identity Crisis. The New York Times. Sunday Review. http://www.nytimes.com/2015/07/19/opinion/psychiatrys-identity-crisis.html?smid=fb-share&_r=1 

Jiang, R. F., et al. (2014). ”Interpersonal psychotherapy versus treatment as usual for PTSD and depression among Sichuan earthquake survivors: a randomized clinical trial.” Confl Health 8: 14. BACKGROUND: Without effective treatment, PTSD and depression can cause persistent disability in disaster-affected populations. METHODS: Our objective was to test the efficacy of Interpersonal Psychotherapy (IPT) delivered by trained local personnel compared with treatment as usual (TAU) for Posttraumatic Stress Disorder (PTSD) and Major Depressive Disorder (MDD) among adults affected by the Sichuan 2008 earthquake. A small randomized controlled trial of IPT + TAU versus TAU alone was delivered by local mental health personnel in Shifang, China. Between July 2011 and January 2012, 49 adults >/= 18 years with PTSD, MDD or both were enrolled and randomized to 12 weekly sessions of IPT + TAU (27) or TAU (22) alone x 12 weeks. IPT was then offered to the TAU group. Unblinded follow up assessments were conducted at three and six months. IPT was a 12 session, weekly one hour treatment delivered by local personnel who were trained and supervised in IPT. TAU was continuation of prescribed psychotropic medication (if applicable) and crisis counseling, as needed. MAIN OUTCOME(S) AND MEASURES (S): Clinician Administered PTSD Scale (CAPS) PTSD diagnosis; Structured Clinical Interview for DSM-IV (SCID) for MDD diagnosis. Secondary measures included PTSD/depression symptoms, interpersonal conflict/anger, social support, self-efficacy and functioning. RESULTS: Using an intent-to-treat analysis, 22 IPT + TAU and 19 TAU participants were compared at three months post-baseline. A significantly greater reduction of PTSD and MDD diagnoses was found in the IPT group (51.9%, 30.1%, respectively) versus the TAU group (3.4%, 3.4%, respectively). Despite the small sample, the estimates for time-by-condition analyses of target outcomes (2.37 for PTSD (p = .018) and 1.91 for MDD (p = .056)) indicate the improvement was better in the IPT + TAU condition versus the TAU group. Treatment gains were maintained at 6 months for the IPT group. A similar treatment response was observed in the TAU group upon receipt of IPT. CONCLUSIONS: This initial study shows that IPT is a promising treatment for reducing PTSD and depression, the two major mental health disorders affecting populations surviving natural disaster, using a design that builds local mental health care capacity. TRIAL REGISTRATION: ClinicalTrials.Gov number, NCT01624935.

Krupnick, J. L., et al. (2008). ”Group interpersonal psychotherapy for low-income women with posttraumatic stress disorder.” Psychother Res 18(5): 497-507. The aim of this study was to assess the efficacy of group interpersonal psychotherapy (IPT) for low-income women with chronic posttraumatic stress disorder (PTSD) subsequent to interpersonal trauma. Non-treatment-seeking predominantly minority women were recruited in family planning and gynecology clinics. Individuals with interpersonal trauma histories (e.g., assault, abuse, and molestation) who met criteria for current PTSD (N=48) were randomly assigned to treatment or a wait list. Assessments were conducted at baseline, treatment termination, and 4-month follow-up; data analysis used a mixed-effects regression approach with an intent-to-treat sample. The results showed that IPT was significantly more effective than the wait list in reducing PTSD and depression symptom severity. IPT participants also had significantly lower scores than waitlist individuals on four interpersonal functioning subscales: Interpersonal Sensitivity, Need for Social Approval, Lack of Sociability, and Interpersonal Ambivalence.

Lemmens, L. H., et al. (2015). ”Clinical effectiveness of cognitive therapy v. interpersonal psychotherapy for depression: results of a randomized controlled trial.” Psychol Med: 1-16. BACKGROUND: Although both cognitive therapy (CT) and interpersonal psychotherapy (IPT) have been shown to be effective treatments for major depressive disorder (MDD), it is not clear yet whether one therapy outperforms the other with regard to severity and course of the disorder. This study examined the clinical effectiveness of CT v. IPT in a large sample of depressed patients seeking treatment in a Dutch outpatient mental health clinic. We tested whether one of the treatments was superior to the other at post-treatment and at 5 months follow-up. Furthermore, we tested whether active treatment was superior to no treatment. We also assessed whether initial depression severity moderated the effect of time and condition and tested for therapist differences. METHOD: Depressed adults (n = 182) were randomized to either CT (n = 76), IPT (n = 75) or a 2-month waiting list control (WLC) condition (n = 31). Main outcome was depression severity, measured with the Beck Depression Inventory – II (BDI-II), assessed at baseline, 2, 3, and 7 months (treatment phase) and monthly up to 5 months follow-up (8-12 months). RESULTS: No differential effects between CT and IPT were found. Both treatments exceeded response in the WLC condition, and led to considerable improvement in depression severity that was sustained up to 1 year. Baseline depression severity did not moderate the effect of time and condition. CONCLUSIONS: Within our power and time ranges, CT and IPT appeared not to differ in the treatment of depression in the acute phase and beyond.

Markowitz, J. C., et al. (2014). ”Critical review of outcome research on interpersonal psychotherapy for anxiety disorders.” Depress Anxiety 31(4): 316-325. BACKGROUND: Interpersonal psychotherapy (IPT) has demonstrated efficacy in treating mood and eating disorders. This article critically reviews outcome research testing IPT for anxiety disorders, a diagnostic area where cognitive behavioral therapy (CBT) has dominated research and treatment. METHODS: A literature search identified six open and five controlled trials of IPT for social anxiety disorder (SAD), panic disorder, and posttraumatic stress disorder. RESULTS: Studies were generally small, underpowered, and sometimes methodologically compromised. Nonetheless, minimally adapted from its standard depression strategies, IPT for anxiety disorders yielded positive results in open trials for the three diagnoses. In controlled trials, IPT fared better than waiting list (N = 2), was equipotent to supportive psychodynamic psychotherapy (N = 1), but less efficacious than CBT for SAD (N = 1), and CBT for panic disorder (N = 1) in a methodologically complicated study. IPT equaled CBT in a group residential format (N = 1). CONCLUSIONS: IPT shows some promise for anxiety disorders but has thus far shown no advantages in controlled trials relative to other therapies. Methodological and ecological issues have complicated testing of IPT for anxiety disorders, clouding some findings. The authors discuss difficulties of conducting non-CBT research in a CBT-dominated area, investigator bias, and the probable need to further modify IPT for anxiety disorders. Untested therapies deserve the fairest possible testing.

Markowitz, J. C., et al. (2015). ”Is Exposure Necessary? A Randomized Clinical Trial of Interpersonal Psychotherapy for PTSD.” Am J Psychiatry 172(5): 430-440. OBJECTIVE: Exposure to trauma reminders has been considered imperative in psychotherapy for posttraumatic stress disorder (PTSD). The authors tested interpersonal psychotherapy (IPT), which has demonstrated antidepressant efficacy and shown promise in pilot PTSD research as a non-exposure-based non-cognitive-behavioral PTSD treatment. METHOD: The authors conducted a randomized 14-week trial comparing IPT, prolonged exposure (an exposure-based exemplar), and relaxation therapy (an active control psychotherapy) in 110 unmedicated patients who had chronic PTSD and a score >50 on the Clinician-Administered PTSD Scale (CAPS). Randomization stratified for comorbid major depression. The authors hypothesized that IPT would be no more than minimally inferior (a difference <12.5 points in CAPS score) to prolonged exposure. RESULTS: All therapies had large within-group effect sizes (d values, 1.32-1.88). Rates of response, defined as an improvement of >30% in CAPS score, were 63% for IPT, 47% for prolonged exposure, and 38% for relaxation therapy (not significantly different between groups). CAPS outcomes for IPT and prolonged exposure differed by 5.5 points (not significant), and the null hypothesis of more than minimal IPT inferiority was rejected (p=0.035). Patients with comorbid major depression were nine times more likely than nondepressed patients to drop out of prolonged exposure therapy. IPT and prolonged exposure improved quality of life and social functioning more than relaxation therapy. CONCLUSIONS: This study demonstrated noninferiority of individual IPT for PTSD compared with the gold-standard treatment. IPT had (nonsignificantly) lower attrition and higher response rates than prolonged exposure. Contrary to widespread clinical belief, PTSD treatment may not require cognitive-behavioral exposure to trauma reminders. Moreover, patients with comorbid major depression may fare better with IPT than with prolonged exposure.

Ray, R. D. and R. Webster (2010). ”Group interpersonal psychotherapy for veterans with posttraumatic stress disorder: a pilot study.” Int J Group Psychother 60(1): 131-140. Group-based interpersonal psychotherapy (IPT-G) was provided to nine male Vietnam veterans with posttraumatic stress disorder (PTSD) to reduce interpersonal difficulties. Standardized measures of posttraumatic stress, depression, interpersonal problems, and functioning were administered pre- and posttreatment and at 2- and 4-month follow-ups. Individual (reliable change indices) and group analyses (repeated measures ANOVAs) indicated improvements in interpersonal and global functioning (not maintained at follow-up), as well as for PTSD and depressive symptoms (maintained at follow-up). Qualitative feedback indicated reduced levels of anger and stress as well as improved relationships. IPT-G for Vietnam veterans shows promise in improving interpersonal functioning and reducing psychological distress. However, since not all improvements were maintained over time, future studies may need to explore relapse prevention strategies.

Robertson, M., et al. (2007). ”Open trial of interpersonal psychotherapy for chronic post traumatic stress disorder.” Australas Psychiatry 15(5): 375-379. OBJECTIVE: The aim of this study was to investigate the feasibility of adapting group-based interpersonal psychotherapy (IPT-G) for patients with chronic post traumatic stress disorder (PTSD). METHODS: Thirteen subjects with DSM-IV-defined PTSD, with symptom duration greater than 12 months, entered the study, an 8-week treatment programme conducted in a clinical setting using IPT-G modified for the treatment of PTSD. Data obtained were analysed qualitatively and quantitatively. RESULTS: All 13 subjects completed the treatment programme and showed significant improvement in social functioning, general wellbeing and depressive symptoms. Treatment completers demonstrated a moderate reduction in the avoidant symptom cluster of PTSD. These improvements appeared stable at 3-month follow-up. Benefits appeared to be associated with perceived intra-therapy progress in resolving identified IPT problem areas. Qualitative analysis found that themes of ‘reconnection’ and ‘interpersonal efficacy’ were core parts of the experience of the treatment. CONCLUSION: IPT-G modified for PTSD appears to be of modest symptomatic benefit, but may lead to improvement in social functioning, general psychological wellbeing and enhanced interpersonal functioning. Further studies are indicated.

Robertson, M., et al. (2004). ”Group-based interpersonal psychotherapy for posttraumatic stress disorder: theoretical and clinical aspects.” Int J Group Psychother 54(2): 145-175. Posttraumatic stress disorder (PTSD) is a condition that engenders both symptomatic distress and severe disruption in interpersonal and social functioning. Most of the empirical research on treatment has emphasized interventions that aim to alleviate the symptoms of PTSD, despite the persisting impairments in social, occupational, and interpersonal functioning. In clinical practice, achieving relief from symptoms such as irritability or phobic avoidance is a worthwhile goal, yet significant distress and disability derived from disruptions to interpersonal attachments, social networks, and confiding intimate relationships persist. Interpersonal psychotherapy (IPT) has been shown to be efficacious in research settings for depression and eating disorders, in both group and individual formats. Recent pilot data also suggests the potential usefulness of IPT in anxiety disorders. The aim of this paper is to provide a rationale for the use of group-based IPT as an intervention for PTSD as part of a management package, arguing from theoretical and clinical viewpoints. The integration of IPT therapeutic processes with the therapeutic group process is discussed, and a detailed case discussion is presented as an illustration.

Mentalizing the Interpersonal

Posted on

Delta gärna med reflektioner. Om du klickar på rubriken syns kommentarsfältet nedanför blogginlägget. 

Niclas Kullgard reflekterar denna vecka i Relationella rummet kringNiclas Kullgard mentaliseringsbefrämjande interventioner i IPT, Interpersonell psykoterapi. Niclas är leg.psykolog, leg.psykoterapeut med relationell/interpersonell inriktning. Han kombinerar klinisk praktik inom psykiatrin med handledningsuppdrag och är aktiv i den svenska föreningen IPTs styrelse.

www.interpersonellpsykoterapi.se 

”Mentalizing the Interpersonal”

Jag lyssnade på Anthony Bateman på senaste internationella konferensen i Interpersonell psykoterapi (IPT), ISIPT  i London, juni 2015. Titel för hans föreläsning  var ”Mentalizing the Interpersonal”. Det var en intressant diskussion och föreläsning.

Det verkar som att mentaliseringsteorin är något som är användbart i IPT och då kanske främst med personer med mer komplicerad psykologisk problematik och där det blir svårigheter i terapirelationen. Mentalisering är ett ämne som har intresserat mig länge och jag tycker det är spännande att föra in detta i IPT-modellen.

Bateman visar bland annat att i tillstånd där borderline-personlighetsstörning (BPD) samvarierar med depression eller bipolär sjukdom så förbättras depressionen om personlighetsproblematiken behandlas. Det motsatta gäller dock inte enligt Bateman. Det vill säga att när man ”bara” arbetar med depressionssymtomen utan mentaliserande interventioner, finns risken att depressionen blir mer svårbehandlad eller återkommer. En definition av mentalisering som används av Bateman är:

”mentalizing is a form of imaginative mental activity, namely, perceiving and interpreting human behavior in terms of intentional mental states (e.g. needs, desires feelings, beliefs, goals, purposes, and reasons)”

Utvecklingen av vår förmåga att mentalisera och affektreglering är ur det här perspektivet otvetydigt en interpersonell företeelse, vilket borde kunna vara användbart när vi arbetar med IPT (och annan relationellt inriktad terapi också förstås). När vi befinner oss i situationer som blir för känslomässigt utmanande får vi svårt med en meningsfull mentalisering. Vi tappar oss själva och för att återupprätta oss själva använder vi olika förmentaliserande tillstånd såsom psykisk ekvivalens, låtsasläge, teleologiskt läge samt hyper- och/eller hypomentalisering. Ett sätt att arbeta med mentalisering kan vara att fördjupa en kommunikationsanalys med upplevelser relaterade till terapirelationen eller att be om feedback om hur klienten har upplevt en specifik intervention i terapin. Genom att etablera ett förhållningssätt som genomsyras av utforskande om hur det är/känns/ att vara tillsammans med en annan betydelsefull person, såsom terapeuten, erbjuder man möjligheten till att förbättra mentaliserings-förmågan. Ett aktivt försök att utforska terapirelationen underlättar skapande av det vi bruka kalla för den tredje positionen (Aron, 1996).

I IPT skulle vi kanske kunna tänka oss att ta utgångspunkten i situationsbundna relationssvårigheter utanför terapirummet, för att sedan utforska mentala tillstånd i terapirelationen. Ett exempel kan vara att ge feedback om hur jag som terapeut upplever en viss svårighet som klienten upplever utanför terapirummet i terapirelationen och sedan utforska klientens upplevelse och därefter hur vi samspelade för att det uppstod; blev som det blev. Strävan efter en tredje position i terapirelationen skulle då mycket väl ge möjligheter till att utveckla både implicit och explicit mentaliserande. I ett gynnsamt utforskande av mentala tillstånd kan den tredje positionen uppnås och då ryms även möjligheter för känslomässig reglering, förtröstan och hopp. Något som är grunden för att ett meningsfullt förändringsarbete ska kunna komma till stånd. Mer praktiskt kan man tänka sig att IPT ger bra möjligheter för mentaliserande interventioner i exempelvis kommunikationsanalys, rollspel och utforskande av relationen mellan mående och specifika händelser. Detta var något som vi diskuterade livligt på IPT ́s nationella möte för några veckor sedan och som jag hoppas att vi kan fortsätta fundera omkring.

//     Niclas

 

Källor:

Aron, L (1996). A Meeting of minds. Hillsdale NJ, The Analythic Press.

Bateman, A. (2015) Mentalizing the interpersonal. 6th International Conference in IPT, London.