Mentalisering

Tio dygn av tystnad

Posted on Updated on

ak2

Det är soluppgång i Väversunda, beläget mellan Omberg och sjön Tåkern i Östergötland. Fåglarna kvittrar och flyger som om det vore april och inte november. Jag har just blivit utsläppt från en tio dygn lång kurs i Vipassana meditation.

Vipassana är en urgammal buddhistisk meditationsteknik, men är egentligen inte knuten till någon religion eller sekt. Tekniken lärs ut under mycket strukturerade former och i Europa finns totalt nio center där längre kurser ges. Under kursen måste deltagarna underkasta sig ett antal stränga regler och föreskrifter som syftar till att hjälpa deltagaren att fokusera på sitt arbete, dvs. meditationen, och för det krävs självdisciplin och uthållighet. Sittande meditation är schemalagd 10-11 timmar per dygn.

Vipassana meditation är ett sätt att utveckla sin förmåga till självreflektion och medveten närvaro, förmågor som är centrala för den relationellt inriktade psykoterapeuten, kanske för alla psykoterapeuter. Det som särskilt väckte min egen nyfikenhet var att kursen genomförs genom iakttagande av ädel tystnad (nobel silence). Ädel tystnad innebär ”tystnad i kropp, tal och sinne”. Alla former av kommunikation med andra deltagare är således förbjuden, alltså även genom gester, teckenspråk eller skrivna lappar. All kroppskontakt är förbjuden. Detta för att inte störa andra men det är också en viktig inställning att försöka att inte bli störd.

Vad händer när en ganska stor grupp människor, 40 kvinnor och 40 män, lever tätt inpå varandra men i total tystnad? Eller rättare sagt, utan att tala med varandra och att så långt det är möjligt undvika att kommunicera. Våra vanliga vardagliga sociala sätt att vara med varandra är till stor del ändrade. Att vara helt ensam med sig själv, i sig själv, men ändå leva helt inpå varandra, sida vid sida, och därför sällan vara fysiskt ensam. Att undvika att titta in i varandras ansikte, låta varandra vara i fred. Stundtals upplevde jag mig vara ensam, helt koncentrerad och inriktad på mig själv i min kropp och min naturliga andning, fokuserad på hudens förnimmelser och mitt eget arbete. Jag kunde lika gärna ha varit helt ensam någonstans. Detta tillstånd kunde skifta över till att jag blev hypermedveten om min egen närvaro i en grupp med andra koncentrerade på sitt. Vi brukar ju säga att affekter smittar, att ångest smittar och som många erfarit före mig: ett meditativt tillstånd smittar också, så meditera gärna tillsammans med andra! Det är till stor hjälp.

Stephen Mitchell skriver i boken ”Relationality” (2000):”Among the most difficult features of the human experience is coming to terms with both our relational embeddedness with others (in the interpersonal field) and the embeddedness of others within our own minds (in the internal world)” (s.69) Denna vår livsomständighet gör att vi ofta har mycket mindre kontroll över våra egna affektiva upplevelser än vad som är skönt för oss. Våra känslor och handlingar lever ett “messy life of their own” i utrymmet mellan en själv och andra. Det var som att detta utrymme, själva glappet, stundtals klarnade under kursen. Vid vissa gruppmeditationer var det som om glappet mellan mig och andra blev så påtagligt för att sedan lika tydligt övergå till en sorts stark gemenskap, ett ”vi” som mediterade. Jag upplevde att själva tystnaden spelade en avgörande roll för dessa upplevelser.

Det var inte svårt att vara tyst. (Det som var svårt var smärtan i kroppen och enformigheten.) Det var en vilsam hjälp att slippa relatera och att slippa ta sig in i en grupp och ”bli någon”. Däremot blev det tråkigt! Så påtagligt att både glädje och sorg hör ihop med andra människor. Jag tror aldrig jag har skrattat så lite.

Vipassana är en metod för att göra slut på allt lidande, både lidande och lidelse, genom introspektion. Man menar att man arbetar direkt med det omedvetna. Synen på känslor skiljer sig dock markant från hur man ser på känslor inom psykodynamisk psykologi, grovt uttryckt. Förstås finns många andra beröringspunkter mellan denna filosofi och psykologi.

Några timmar in på det sista dygnet bryts ädel tystnad och vi får börja prata med varandra. Först vet jag inte om rösten ska bära; hur gör man, vad säger man? Några deltagare drar sig först undan medan andra efter bara ett par minuter är inne i intensiva och ganska högljudda samtal. Stämningen blir för de flesta av oss snabbt uppsluppen, glad, lättad.

Vi är en grupp som sitter och pratar, när någon plötsligt berättar att hon under en gruppmeditation fick en fantasi om att det skulle komma in någon utifrån och meja ner oss med automatvapen. Det visar sig att vi alla närvarande har haft samma fantasi, och själv minns jag att jag ryckte till, som när en fantasi blir lite för verklig och en blir rädd. Jag vet inte om det här är en vanligt förekommande fantasi, kanske är det så, men för oss uppstod den i alla fall.

Jag stöter på min cellkamrat som jag delat rum med och vi tittar på varandra, kanske lite blygt. Vi säger ”hej!”, skrattar båda lite osäkert, sedan säger hon: ”Har jag snarkat?”

 

Anna-Karin Åkerman

Leg. psykolog, leg. psykoterapeut, Lärare och handledare i psykoterapi, IPT-handledare (nivå D), Doktorand i klinisk psykologi, IBL, Linköpings universitet

ak

 

 

www.sobhana.dhamma.org

Mitchell, S. (2000) Relationality – From attachment to intersubjectivity. Taylor & Francis Group: New York.

Ibland är en cigarr inte bara en cigarr – om den symboliska nivån i våra uttryck

Posted on Updated on

För att kommentera och delta i samtal runt detta blogginlägg, dubbelklicka på rubriken så syns diskussionsflödet och kommentarsfält under inlägget.

”Att se människan, i sitt sammanhang” är ledord för mig, sa Gudrun Österling när vi bad henne presentera sig  som Gudrunen av relationella rummets bloggvärd.

 

Gudrun som är verksam psykolog, psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi (se mer info under inlägget), reflekterar denna veckan kring vinsterna i att stanna upp på en symbolisk nivå i det terapeutiska arbetet och att som terapeut, med eller utan egenterapi, jobba med sin egen självreflektion.

 

 

Ibland är en cigarr inte bara en cigarr – om den symboliska nivån i våra uttryck

I tingen vi väljer, orden vi uttrycker och hur vi hanterar dem finns inte bara en konkret, rationell, avsiktlig nivå, utan även en symbolisk nivå. De får en symbolisk betydelse, alltså tillmäts en särskild mening för såväl avsändare som mottagare utifrån dennes tankar, känslor och reaktioner. En vigselring är inte bara en cirkelformad metallbit, ett pek- och långfinger upp i luften efter målgång är inte bara en motorisk rörelse, en ros som ges på alla hjärtans dag är inte bara en växt som byter ägare.

Det finns fler skäl än du först kan ana till att just du eller den du möter väljer att göra just det som faktiskt sker, just här och just nu. Om du stannar upp och reflekterar en stund över din reaktion, din känsla, ditt val eller handlande, gärna tillsammans med någon, finns förundrande och oväntade upptäckter att göra – det kan vara både fascinerande och spännande. Det är givande och viktigt tycker jag, att på detta sätt komma underfund om egna värderingar, avsikter och känslor. Som person blir man då tydligare i konturerna, självbilden blir klarare och därmed blir självtilliten större, och man når en ökad emotionell stabilitet.

Det psykoterapeutiska arbetet med att utforska den symboliska nivån, medvetandegöra den, kunna bearbeta och acceptera den, kräver öppenhet, lyhördhet och respektfullhet hos behandlaren. De klienter jag arbetar med på det här sättet öppnar sig inom det terapeutiska rummets betryggande ramar och visar fram hudlöst känsliga sidor, som vi här tillsammans kan låta klienten upptäcka, bli bekant med och vänja sig vid. Parallellt låter klienten successivt de egenskaper och sidor som upptäcks/medvetandegörs framträda i vardagslivet utanför terapirummet – en terapiprocess aktiveras, där mognad och utveckling sker.

Ett konkret synsätt på beteenden och ting riskerar att ge en endimensionell, alltför snäv syn på skeenden – ja på självaste personen du har framför dig, där jag ser en fara i att information går förlorad, förbises och blir outnyttjad. Det är synd! Idag har alltför många behandlare inte motivation, förmåga, förståelse, kraft, tid eller tålamod att ta reda på vad det är som rör sig på det ickekonkreta, ickerationella planet. Det är synd. I värsta fall leder det till en upplevelse hos klienten av att känna sig osedd, missförstådd, förminskad, fel och ointressant, istället för tvärtom. Den symboliska nivån är så viktig att uppmärksamma, för den är användbar när vi ska förstå varandra, och oss själva. Den bär på mycket information och är därmed hjälpsam både vid bedömning och behandling.

Det symboliska synsättet och arbetssättet ställer höga krav på terapeutens reflektionsförmåga och självmedvetenhet. I egenterapin finns möjlighet för dessa egenskaper att utvecklas. När nu egenterapin/utbildningsterapin tas bort från psykoterapeutiskt behandlande utbildningar finns en stor risk att nyutbildade behandlare inte kommer att ha förmågan att kunna se och dra nytta av den symboliska nivån i behandlingsarbetet, eftersom möjligheten att utveckla den förmågan inte kommer att ges på det viset längre.

Det är väldigt synd – såväl för dem som i egenskap av behandlare vill kunna hjälpa människor att må bättre, som för dem som mår psykiskt dåligt och vill komma ur det tillståndet.

2016-03-10

Gudrun Österling

Gudrun Österling är Leg psykolog, leg psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi.
Utbildad vid Uppsala universitet och Linköpings universitet, yrkesverksam sedan 1990 i Östergötland inom BUP, vuxenpsykiatri och ungdomsmottagning med utredning och behandling. Sedan 2007 handledare till personal inom förskola, grundskola samt offentlig och privat vård och behandling. Egen privatmottagning i Linköping sedan 10 år, på deltid. Styrelseledamot i RPC Östergötland sedan ett tiotal år. Arbetar med psykodynamisk teori som grund och relationell inriktning.
Även anknytning, mentalisering och affekter är för mig värdefulla, användbara perspektiv, liksom existensialism, objektrelationsteori och socialpsykologi.
”Att se människan, i sitt sammanhang” är ledord för mig.

 

Affekter och existentiellt fokus i terapi med unga.

Posted on

Psykoterapi för ”Unga vuxna” – en rapport från Unga Vuxna-dagarna

I slutet av Januari 2016 genomfördes ”Unga Vuxna-dagarna” i Stockholm. För mer info om programmet se http://www.ungavuxnadagarna.se

UR Samtiden var där och filmade flera inslag som finns att titta på på UR play www.ur.se (För er som inte känner till det så finns det många intressanta filmer inom fältet psykologi/psykoterapi på URs hemsida.)Image

Trots att vi verkar och är i en tid där effektivitet, korta insatser och evidensbegreppet har fokus,så levererade dagarna ett relationellt program, innehållande perspektiv och metoder som inte självklart får så stort utrymme i vården i dag, bla.  affektfokusrad terapi och existentiell terapi. Veckans blogg är en inblick i några inslag med inklippta filmer från föreläsningarna.

Björn Wrangsjö, docent i barn- och ungdomspsykiatri, samtalade om unga vuxnas identitetsutveckling. Han konstaterade att psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem. Han har studerat två grupper med stora likheter och skillnader;  *”Hemmasittarna”: Unga som tillbringar nästan all tid vid datorn och på nätet och * unga som ansluter sig till islamistiska rörelser. Här försöker Björn ge en beskrivning av deras livsläge och vad deras sökande går ut på. http://www.ur.se/Produkter/194140-UR-Samtiden-Unga-vuxna-dagarna-2016-Unga-vuxna-och-unga-vuxnas-identitetsutveckling Framförandet avslutas med ett samtal tillsammans med hälsoministern Gabriel Wikström.

Affektfokuserat arbete med unga vuxna                                                                             Katja Bergsten, psykolog och psykoterapeut, beskriver här den Affektfokuserade arbetsmodellen som används i terapeutiska situationer. Affekter är våra grundläggande känsloreaktioner, bland annat ilska, sorg, glädje, rädsla och skam. När vi hamnar i affekt aktiveras kroppsliga reaktioner och vi mobiliserar för agerande. I terapin undersöks dessa känslor för att skapa förståelse kring problemen.

katjatriangelKB

Länken nedan visar denna föreläsning:

http://www.ur.se/Produkter/194141-UR-Samtiden-Unga-vuxna-dagarna-2016-Affektfokuserat-arbete-med-unga-vuxna#Badda-in

 

Ett existentiellt perspektiv i mötet med unga vuxna

IMG_4012

Bo Blåvarg är terapeut som i sin yrkesroll träffar många unga vuxna. Han arbetar på Ersta vändpunkten, ett behandlingshem för anhöriga till missbrukare. Här berättar han om grundläggande begrepp och människosyn inom existentiell psykologi och terapi. Existentiell terapi handlar människans förhållande till livets givna omständigheter: döden, osäkerheten i tillvaron, friheten att välja och en hotande meningslöshet.

Länken nedan visar denna föreläsning:

http://www.ur.se/Produkter/194143-UR-Samtiden-Unga-vuxna-dagarna-2016-Ett-existentiellt-perspektiv-i-motet-med-unga-vuxna#Badda-in

 

 

 

Nytt kring mentalisering….

Posted on Updated on

Joakim Löf har nu uppdaterat rummets avdelning vad gäller mentaliseringsbaserad terapi. Tack för detta!  MBT-materialet är uppdelat under två flikar; Mentaliseringsteori och MBT- klinisk praktik. Här finns även hänvisning till litteratur och andra hemsidor med mer fördjupad information.

Den 24 oktober anordnar för övrigt Svenskt forum för mentalisering ett seminarium på Erikastiftelsen:

Seminarium om forskning kring mentalisering: presentationer och paneldiskussion. Moderator: Anna Sylvén-Björnör, leg psykolog, leg psykoterapeut, psykoanalytiker, Fil lic

”MBT-C –ett behandlingsalternativ för barn mellan 5 och 11 år och deras föräldrar. Beskrivning av ett metodutvecklingsprojekt vid Ericastiftelsen i Stockholm”, Jan Olov Karlsson, leg psykolog, leg psykoterapeut och Anders Schiöler, leg psykolog, leg psykoterapeut, Ericastiftelsen

”Mentaliseringsbaserad terapi vid substansberoende och borderline personlighetsstörning vid Beroendecentrum Stockholm”, Björn Philips, leg psykolog, leg psykoterapeut, docent Linköpings universitet

”Villa Sult i Oslo: en nystartad verksamhet för mentaliseringsbaserad terapi vid ätstörning”, David Clinton, leg psykolog, leg psykoterapeut, psykoanalytiker, docent Kunskapscentrum för Ätstörning, Karolinska Institutet

”MBT-teamet i Huddinge: klinisk verksamhet och forskning sedan 10 år”, Joakim Löf, leg psykolog, leg psykoterapeut, Psykiatri Sydväst och Göran Rydén, överläkare, leg psykoterapeut, psykoanalytiker, verksamhetschef, Norra Stockholms Psykiatri

För mer info, klicka på länken nedan;

Seminarium om mentalisering metodutveckling och forskning

Det finns mycket material om mentalisering på bla youtube. Anthony Bateman har nyligen lagt upp tre demonstrationsvideor om MBT. På Anna Freud Centre:s hemsida ligger förklaringar kring  hur tanken är bakom varje intervention,

http://www.annafreudcentre.org/training-research/mentalization-based-treatment-training/mbt-resources/

I den första visas empatisk validering (dvs spegling).

Mentalization Based Treatment Training video with Anthony Bateman – Empathic Validation 1

Nästa video demonstrerar hur man skiftar till ett affektivt fokus.

Mentalization Based Treatment Training Video with Anthony Bateman – Cognitive Affect Balance 2

och här är en fortsättning med en demonstration av att identifiera och utmana psykisk ekvivalens.

Mentalization Based Treatment Training Video with Anthony Bateman – Equivalence

Joakim Löf   Joakim Löf är leg.psykolog, leg. Psykoterapeut och arbetar vid MBT-teamet i Huddinge.