Coronan är ett exempel på att kris innebär såväl kaos som utveckling. Istället för att träffa studenterna vid handledarutbildningen vid Linköpings Universitet för att reflektera kring svårigheter i samarbetet i handledningssituationer, så fick vi istället ses över Zoom och ha in inte så relationell undervisningssituation med mindre utrymme för reflektion än vad det var tänkt. Detta utmanade mig i att spela in föreläsningen så fler kan ta del av mina tankar.
Studenterna som läser till lärare och handledare i psykoterapi, hade i förväg fått skriva till mig och dela med sig av situationer i handledningen som de fann utmanade på olika sätt. Utifrån det och med en intention att kort berätta om vad relationell psykoterapi och relationell handledning är, utformade jag denna ca 1 timma långa presentation. Håll till godo med mig och min småländska 🙂
Jag berättar om var Brief relational psychotherapy – BRT är, om Ed bordins syn på de tre stegen i allians; Bond, task and goals och att alliansen aldrig är statisk. Förutsättingarna för samarbetet är något som man behöver ha för ögonen hela tiden parallellt med det arbetet man ägnar sig åt i terapi, handledning och annat arbete. Hur har vi det ihop, vad vill vi ha varandra till och vad är det vi vill uppnå med detta? Detta görs i en kumulativ ständigt pågående förhandling på ett nyfiket, ömsesidigt och mentaliseringsbefrämjande sätt.
Jag talade om att alliansfokuserad terapiutbildning jobbar med att observera samarbete med hjälp av videoinspelingar, genom identifikation av alliansbrott och med rollspel. En stor del av träningen handlar om att träna sig i triadisk självobseration; att kunna röra sig mellan vad som pågår i mig, i mina tankar kring den andre och kring det som sker mellan oss medan man samtidigt är närvarande i det som står på agendan att diskutera. Ett steg i detta är att öva i hur detta kan metakommuniceras till den andre, vad som skall sägas och vad jag bär med mig i mig själv.
En annan sak som vi pratade om utifrån att finna former för att i handledningen jobba med de syften och mål som vi förhandlat fram skall vara fokus för kontakten , vad det som kallas för ”Active Planning”, för att tänka ihop sig till vad som är en fokuserad viktig handledningsfråga. I detta kom vi även in på att tala om att frågeställningen kan röra olika saker som terapispecifika teknikfrågor, frågor som rör den handledde eller frågor som rör klienten.
I Active planning kan den handleddes mentalisering kring frågan påbörjas och riktas på ett sätt som ringar in ett behov som styr fokus på resten av handledningssessionen. Här är ett filmklipp med en demonstration kring det som kallas för ”Thinking together”. I min film ovan fungerar tyvärr inte ljudet i detta filmklipp.
Vi samtalade även om var man som handledare placerar sig utifrån Hawkins och Shoets 7-ögda handledningsmodell. Detta påverkar vilken roll man tar sig som handledare och vilka förväntningar jag får på mig. Om det blir svårigheter kan man ofta fundera om det kan underlätta att reflektera med gruppen om vi har samma föreställningar om var vi befinner oss eller om man skall testa en annan position.
Allt detta handlar i stort hur man kan underlätta för samarbete och gemensamma om förväntningar i handledning. Men om det blir bekymmersamt, om det ”skaver”, blir stelt, tillknäppt eller svårt, vad gör man? Att vara uppmärksam på undandragande eller konfronterande problemmarkörer som man gör inom relationell terapi är ett sätt. Handledaren identifierar det som hen noterar som alliansbrott , nämner det och bjuder in för en reflektion med den handledde/handledningsgruppen. Detta kan i bästa fall leda fram till en ny förståelse för sig själv och andra, en korrektiv relationell erfarenhet, KRE, som Ladany mfl. kallar det. Ofta leder det till fler skeenden som utmanar alliansen initialt när man lyfter det till att metakommunicera men på sikt brukar det vara relevant. Oavsett ger det utrymme till en ny förhandling om Bordins Bond, task och goals och handledningen hindras från att fastna i låsta mönster.
Vi konstaterar att det är det mest utmanande för vår mentalisering att reflektera kring vår pågående relation och att stå ut med relationsaffekter som uppstår när jag känner mig missförstådd eller otrygg i min grupp med viktiga andra, är både svårhanterliga och plågsamma. Det är därför viktigt att notera hur trygga vi är med varandra innan man blir ”för djärv”. Ofta är det validering, klarifiering och nyfiket utforskande med en affektivt genuin närvaro som främjar mentalisering bäst, även i handledning.
För den nyfikne kan man läsa mer om kodning och forskning kring resolution rupture and repair på Saframs Lab
Relationella rummet 
Kommentera