Okategoriserade

A healing relationship: Clients’ experiences of the long-term relational significance of the horse in horse assisted psychotherapy

Posted on

En helande relation

Marianne Tuuvas gjorde 2015 en studie ”Hästassisterad psykoterapi, en läkande relation”. Resultatet visade på att hästen fungerat som en läkande relation och därmed genom det som kallas för en ”förvärvad trygghet” bidragit till att klienten förändrat en otrygg inre arbetsmodell av själv och andra till en trygg inre modell. Tillsammans med Jan Carlsson och Joakim Norberg har studien arbetats om till en artikel som nyligen blivit publicerad i European Journal of Psychotherapy & Counselling, A healing relationship: Clients experiences of the long-term relational significance of the horse in horse assisted psychotherapy

hästterapi

Denna studie visar att hästen haft en stor roll i ett förändrat anknytningsmönster hos flickorna. De beskriver att hästen var den som de till en början sökte närhet till och kunde ge tröst och lindring. Tillsammans med hästen kunde flickorna uppleva en ömsesidig lyhördhet för varandras signaler och behov. De beskriver sina upplevelser av hur hästen aldrig svek dem, den fanns alltid där. Man kan tänka sig att tillsammans med hästen kunde inre arbetsmodeller förändras genom den nya läkande relationella erfarenheten. Flickornas beskrivningar av sina hästars förmågor och personligheter påminner om en god moders känslighet, hennes förmåga att känna in barnets känslor och behov, en varm interaktion och lyhördhet och den tidiga goda omvårdnad som bidrar till anknytningstryggheten. Hästen fungerade som en brygga mellan terapeuten och flickan. Relationen till hästen blev troligtvis annorlunda än relationen till terapeuten då interaktionen skedde på ett ordlöst plan och kan liknas vid den primära intersubjektiviteten som man ser hos mycket små barn och genom det nåddes förmodligen mer omedvetna nivåer i den psykiska strukturen. Utifrån flickornas beskrivningar om hur de upplevde sina hästar kan det tänkas att relationen till hästen blev den läkande relationen, den relation som möjliggjorde en fortsatt mognad och växande. Den relation som kan liknas vid en förvärvad trygg anknytning.

Marianne Tuuvas, leg psykoterapeut, driver behandlingscentret Stall Xena där man arbetar med hästassisterad psykoterapi och behandling för unga flickor. Marianne Tuuvas är ordförande i Svenska Föreningen för Relationell Psykoterapi, SFRP.

Jan Carlsson, PhD, är leg psykolog, leg psykoterapeut och handledare, biträdande professor i klinisk psykologi. Författarens intressen är psykoterapiforskning och psykoterapiutbildning.

Joakim Norberg, PhD, är leg psykolog och biträdande professor i neuropsykologi. Författarens intressen är psykoterapiforskning och psykoterapiutbildning.

Artikeln finns att läsa i sin helhet via European journal of psychotherapy and counselings hemsida:

 

http://www.tandfonline.com/eprint/4pAif25YDvC6GnVZywQN/full

A healing relationship: Clients’ experiences of the long-term relational significance of the horse in horse assisted psychotherapy

ABSTRACT:  Horse assisted psychotherapy is a type of treatment for mental ill-health in which the client forms a relationship with a horse. Research suggests that the relationship to a horse is very helpful to clients, but how the horse is experienced many years after the end of treatment has not been investigated. The aim of the present study was thus to investigate how former clients from horse assisted psychotherapy experienced the horse several years after treatment was completed. Former clients (n = 5; all females) from one and the same treatment center were interviewed and the data was analyzed with an inductive thematic approach. The analysis showed that many years after completion of treatment, the horses were still remembered as the most important individuals in the informants’ lives during the time of treatment. This was captured by the core category ‘A healing relationship’. These findings are in line with previous research that found that patients in horse assisted psychotherapy and their family members attributed improvements from treatment to the patients’ relationship to the horses, but adds that the clients also keep these views at follow-up several years after termination of treatment.

 

 

IARPP Conference 2018 – New York

Posted on

För relationella terapeuter under utbildning eller de närmaste åren efter examen

 

iarpp

Hope and Dread: Therapists and Patients in an Uncertain World

IARPP Conference 2018 – New York

June 14 – June 17 , 2018

Kandidatpanelen (the candidates panel, under ledning av Margaret Mitchell Black) är en del av den internationella föreningen för relationell psykoanalys och psykoterapi (IARPP).

Vid sidan av att ordna årliga sk ”qolloqiua” m.m. bjuder vi in papers och väljer 4 ”candiates” (se definition nedan) som presenterar ett paper på ett specifikt tema på de årliga konferenserna, ett mycket uppskattat event.

I New York 2018 är temat ”Hope and Dread”. Kandidatpanelens vinkel är såklart att fokusera på hur det är att utbildas och etablera sig i rollen som relationell psykoterapeut i en alltmer osäker värld. Den som blir antagen kan räkna med finansiellt stöd från IARPP för att delta i konferensen.

 

INVITATION TO SUBMIT PROPOSALS:

”Hope and Dread: Becoming a Therapist in an Uncertain World”

Announcing a panel sponsored by IARPP’s Candidates Committee for the 15th International Conference in New York City. 

Candidates and early-career psychotherapists are invited to submit proposals for a panel developed by IARPP’s Candidates Committee, to be held as part of the upcoming conference in New York City, June 14-17, 2018. In our continuing effort to encourage broader participation in our conferences by those who have more recently joined our profession, our panel will feature several presenters chosen from all the submissions who are either currently in training or are within five years of completing their training.The panelists’ presentations will be followed by a discussant, a senior analyst yet to be named.

TOPIC:

Relational psychoanalysis has encouraged us to embrace uncertainty in the clinical realm. But what happens when uncertainty in the world at large feels more destructive than constructive, or threatens to overwhelm us from without? For this panel, we are looking for papers that offer a clinical perspective on what it’s like to be a candidate in training at a time of such widespread insecurity and accelerating geopolitical, technological, and ecological upheaval.

A note on context: This conference, held in New York City, undoubtedly will engage with and be directly impacted by local politics and the reverberating social and political turmoil in the US. Acknowledging this, we also want to invite a broader, international perspective to the central question this panel poses.

All presentation proposals must be explicated within clinical work and examples.

Information and guidelines for submission:

– This panel is open to candidates and students who are currently in training or those who have graduated within the past five years. All those submitting proposals must be members of IARPP.

– Participants will be chosen from submitted proposals. Proposals should be written in English, no longer than 250 words (approximately one double-spaced page) and should capture something about the author’s clinical work as it relates to our theme.

Proposals should be sent to Hilary Offman (offmanh@rogers.com) and María José Mezzera (mariajosemezzera@gmail.com)

– Those whose proposals are accepted will have until March 1 to develop their finalized presentations, which should be 15 minutes in length and will be written and presented in English.

THE DEADLINE FOR SUBMISSIONS IS OCTOBER 15.

http://iarpp.net/conference/iarpp-conference-2018-new-york/

2017-08-22

Erik Fagerberg

erik-f

Vad innebär det att vara en kompetent terapeut och vikten att säkerställa utsatta människors rätt till god vård – en reflektion

Posted on Updated on

Vad innebär det att vara en kompetent terapeut och vikten att säkerställa utsatta människors rätt till god vård – en reflektion

Vill dela en, i mina ögon,  ytterst viktig debattartikel med många bottnar och fler väckta frågor som jag hoppas ger ringar på vattnet. Utifrån denna artikel reflekterar jag här vidare kring funderingar jag gärna diskuterar vidare kring:

I DN 170722 skriver  Alexander Rozental, leg psykolog, fil dr, Stockholms universitet, Per Carlbring, leg psykolog, leg psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi, professor, Stockholms universitet och Gerhard Andersson, leg psykolog, leg psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi, professor, Linköpings universitet om att behandling av psykisk ohälsa måste regleras kring vem som skall utföra den.

http://www.dn.se/debatt/behandlingen-av-psykisk-ohalsa-maste-regleras/

I mitt deltagande i Socialstyrelsens riktlinjearbete kring depression och ångest har jag bla. försökt trycka på frågan om VEM (kompetens) som skall utföra den föreslagna behandlingsinsatsen, istället för att rikta allt fokus på VILKEN specifik åtgärd som bör prioriteras högst. Oavsett om vi talar om en specifik psykoterapi eller psykofarmaka så är det ju antagligen relevant ”vem som håller i receptblocket och skriver ut behandlingen” samt i vilket kontext detta sker och till vem det ges….
Denna frågan uppfattar jag inte alls tagits på allvar, det framgår inte i SoS remissversion av riktlinjerna vid depression och ångest hur man tänker kring kompetensfrågan, utan är en fråga som skjuts till politiker och makthavare att processa.

Man har inte heller beaktat det faktum att de behandlingsmetoder som vi idag vet på gruppnivå har en god effekt, ibland (5-10%) innebär en direkt försämring för patienter på individnivå. Debattörena tar upp detta, kvalitativa studier om upplevelse i terapier bekräftar det och det framkommer i svenska studier som  exempelvis Alexander Rosentals egen studie om internetbaserat terapi ”Negative effects of Internet-based cognitive behavior therapy – Monitoring and reporting deterioration and adverse and unwanted events” https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1045149/FULLTEXT02.pdf och Jakob Mechler & Rolf Holmqvists studie  ”Deteriorated and unchanged patients in psychological treatment in Swedish primary care and psychiatry” http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.3109/08039488.2015.1028438

Vi vet också idag att många patienter avbryter sina terapier i förtid; både i klinisk verksamhet och flertalet studier visar på att även om en viss terapimetod får god effekt bland de som genomför behandlingen så är avhoppen ofta relativt höga.

Att det är många som inte lyckas tillgodogöra sig effektiv behandling eller kanske att en del av oss inte är bra nog att leverera den, har inte fått utrymme nog.

 

Dock väcker detta många frågor i mig:

  • Vad är det som avgör om en terapi har positiv eller negativ effekt- hur vet vi det?
  • Vad styr förresten vad som är effekt – symtomreduktion så snabbt som möjligt eller även andra aspekter?
  • Handlar detta om formell kompetens hos utövaren som debattörerna i denna artikeln hintar om? (De skriver inte just här om vad ”rätt behörighet” bör vara men tänkbart menas att man skall vara legitimerad psykolog/psykoterapeut.)
  • Vad gör mig till en kompetent person att bedöma och behandla psykisk ohälsa – vilka dimensioner innehåller kompetensbegreppet?
  • Hur mycket har med utbildning, personliga egenskaper hos terapeuten, organisation och kontext kring behandlingen att göra?

Detta är frågor jag önskar att vi på olika nivåer kunde bli mer nyfikna på. Det finns en hel del studier kring detta men inget som tycks beaktas när vi talar om riktlinjer, vårdsatsning, arbetsmiljö, vårdprogram mm.

 

Debattörerna i artikeln jag delar ovan, problematiserar delvis att patienter pga långa vårdköer och bristande resurser (jag vill lägga till avsaknad av varierat behandlingsutbud också), hänvisas till privata alternativa behandlingar, utan patientsäker styrning då vem som helst kan starta en samtalsterapeutisk mottagning. Är man inte legitimerad eller utför behandling i en verksamhet som räknas som Hälso- sjukvård är patientens rätt att anmäla till IVO obefintlig.  Debattörerna understryker vikten av att reglera vem som får behandla psykiatriska tillstånd – även utanför hälso- och sjukvårdens område, precis på samma sätt som för kroppsliga sjukdomar. De råder regeringen att:

1. Undersöka förutsättningarna att juridiskt begränsa vem som får bedöma, behandla samt ge rekommendationer till människor som lider av psykisk ohälsa. Precis på samma sätt som det finns etablerade riktlinjer för vilka professioner som får ta sig an svåra kroppsliga sjukdomar ska det vara tydligt vem som får ta hand om de som mår dåligt psykiskt.

2. Satsa större resurser på psykologisk behandling inom den reguljära sjukvården, det vill säga att ge ett tillskott till landets vårdcentraler och psykiatri för att anställa och vidareutbilda personal med rätt utbildning och kompetens för att möta de som mår dåligt. En anledning till att människor söker sig till alternativa behandlare som inte står under tillsyn av Socialstyrelsen är just långa köer inom hälso- och sjukvården.

 

Även inom offentlig vård noterar jag dessvärre att man med hänvisning till att ”det är nya tider med nya vindar” väljer att på flera ställen anställa personalgrupper på behandlartjänster som

  • formellt saknar behörighet att ens komma in på en grundläggande psykoterapiutbildning (sk steg ett) vid högskola om man nu skulle välja att göra en kompetenshöjning, eller
  • personal med en tidsmässigt begränsad, i mina ögon, endimensionell psykoterapiutbildning, utan ambition att kompetenshöja eller erbjuda tät metodhandledning.

– vilket ju är en kompetenssänkning inom offentlig vård som jag ser det. Fokuset har, i mina ögon, kommit att handla om vad lägstanivån  är i vad som krävs för att man skall ha ryggen fri eller ha rätt till en viss ersättning, än att med stolthet sträva efter att rekrytera det bästa behandlingsteamet.

Till detta noterar jag att tid/resurser att mer strukturerat bedöma diagnostik/differentialdiagnostik, diverse förutsättningar för att kunna ta till sig en viss behandling innan man påbörjar en kortare symtominriktad behandlingsintervention, är mycket begränsad. Detta påverkar sannolikt behandlingsutfallet tror jag.

Om detta har med resursbrist eller värdering och vårdideologi att göra, vet jag inte. Jag tror dock att kompetensfrågan och vägen mot positivt effektiv behandling är komplex på så många nivåer och löses inte av att behandling av psykisk ohälsa främst sköts inom reguljär sjukvård -fast jag tror att den röda tråden/en sund triagerad vård får bäst förutsättningar just där. Så jag håller med debattörena i artikeln från DN.

Den ytterst angelägna forskningsfrågan ”What works for whom?” har, enligt mig,  tyvärr inte alls fått det utrymme det förtjänar i arbetet kring vilken vård som bör rekommenderas och prioriteras i offentlig och privat vård framåt. Designen kring SoS riktlinjearbete inrymmer tyvärr inte att man mer nyfiket tittar på dessa så viktiga frågor, vilket jag är rädd kommer leda till en mer antirelationell och ickeindividualiserad vård. Jag hade gärna sett att man tittat på de fynd Rolf Holmqvist mfl gjort i det enorma arbete som lagts ner i den CORE-studie som pågått i Sverige under många år inom primärvård och psykiatrin och att man över hela landet använde sig av gemensamma utvärderings och feedbackinstrument; både under och efter behandling. På så viss skulle vi kunna följa effekten i det vi gör – och i bästa fall fånga upp redan när terapin pågår att det är något som skaver, som hindrar att vårt gemensamma arbete inte blir hjälpsamt. Det kan sannolikt både minska avhopp och sänka risken för en negativ effekt i terapi.

Jag har under flera år följt IAPTS arbete i Storbritannien, kring implementering och utvärdering av evidensbaserad psykologisk behandling, vilket till viss del kan jämföras med våra nationella riktlinjer och statliga vårdsatsningar som ex rehabgarantin. Där har man betydligt mer systematiskt fokuserat på en offentlig implementeringsprocess och utvärdering av KBT, IPT, DIT, Parterapi och counselling inom offentlig vård. För den nyfikne finns en aktuell artikel från NY-Times om IAPTs arbete, dock med fokus på KBT. Satsningen gäller dock även de andra nämnda behandlingsalternativen:

https://www.nytimes.com/2017/07/24/health/england-mental-health-treatment-therapy.html?hp&action=click&pgtype=Homepage&clickSource=story-heading&module=mini-moth&region=top-stories-below&WT.nav=top-stories-below&_r=0

Även om det finns brister även i detta system tänker jag att vi i Sverige har mycket att lära från IAPT vad gäller implementering och fokus på kompetens, bedömning i vilken insats för vem och när, betydelsen av handledning (drift/följsamhet) och utvärdering av behandlingar på ett sätt som blir användbart på gruppnivå.

När jag ändå är i gång och lovordar britterna så vill jag även nämna Nick Midgley http://www.ucl.ac.uk/psychoanalysis/people/nick-midgley och hans arbete kring  bla IMPACT-studien som erbjudit många deprimerade barn och deras familjer behandling och som bidrar till en systematiserad utvärderad vård för barn med psykisk ohälsa.

Debattartikeln i DN pekar på att psykisk ohälsa, utredning, bedömning och behandling av denna är något som behöver tas på lika stort allvar som somatisk ohälsa. Ett tema som är högaktuellt. Under semestern har jag noterat reflektioner kring psykisk ohälsa från många olika håll. Jag lyssnar ofta på Sommar i P1. I Janne Josefssons sommarprat så problematiserade han på ett gripande sätt hur växande psykosociala problem blir en fråga för specialistpsykiatrin för att det sociala skyddsnätet inte längre fångar upp den växande sociala problematiken i samhället. Jag har även sett delningar av olika debattartiklar på FB som ifrågasätter den sk. diagnoshysterin i vårt samhälle av det som skulle kunna inrymmas i normala existentiella utmaningar, personlighetsdrag och ibland en sund reaktion på orealistisk belastning. Det finns något paradoxalt och komplext i tendenserna att vi både tycks värja oss från att sjukförklara lidande (diagnos), att fler och fler utreds och önskar bli utredda för olika diagnoser och det faktum att ohälsotalet ökar. Anders Hansen, en av mina favoritläkare och skribenter som vanligtvis förespråkar fysisk aktivitet som medicin, har skrivit ett läsvärt debattinlägg angående detta; Vad är det för pillersamhälle vi skapat? https://www.svd.se/overlakaren-vad-ar-det-for-pillersamhalle-vi-skapat  Han problematiserar att var nionde svensk medicinerar mot depression. Han menar att sannolikt för många eller i alla fall fel personer diagnostiseras med depression, vilket han även tänker gäller ex ADHD.  ”Minsta lilla avvikelse från ett allt smalare normalspektra och det ska till en diagnos. Vi har börjat betrakta varandra – och oss själva – i termer av psykiatriska diagnoser”. Samtidigt menar han att psykisk ohälsa inte får det utrymme och de resurser de förtjänar. I Sverige tar 1500 personer sitt liv varje år. Det är en var sjätte timme. Året om. Många av dessa har inte haft kontakt med vården.

Samtidigt som för många får antidepressiva sett till hela landet, finns det grupper där för få får det. Depression är nämligen, i likhet med de flesta andra psykiatriska diagnoser, en stort spektra. Allt från mildare depressiva besvär till becksvart mörker. Att för många får depressionsdiagnos betyder inte att depressioner inte existerar och är oerhört handikappande för de som drabbas.

Att möta människor när de kanske mår som sämst och kunna urskilja vad som är en kraftfull övergående krisreaktion hos en annars frisk person, vad som är ett försiktigt sista rop på hjälp innan jag imploderar eller tar mitt liv, vad som bör normaliseras och vad som faktiskt bör doppas ner i ett sjuktillstånd för att det skall tas på stort allvar… Detta är svårt och kräver både kvalificerad utbildning och talang. Det behövs även engagemang, ork och arbetsglädje – och en nyfikenhet att tillsamans med patienten försöka ge sig in i – både ett lidande och ett gemensamt arbete, som vi oavsett behandlingsmanual skapar tillsammans, längs vägen. För mig är det några aspekter av vad som kanske är kompetens –  tror jag….

I alla fall så är det bra att Alexander, Per och Gerhard lyfter denna fråga.

//

Malin Bäck

(Delta gärna i reflektionerna om detta genom att klicka på blogginläggetsrubrik ovan)

Workshop med Kristin Osborn: How to compassionately work with emotions

Posted on

Affect Focus Dynamic Therapy:

How to compassionately work with emotions

Workshop med Kristin Osborn

Föreläsningen kommer att innehålla teori och kliniska illustrationer med videoinspelade sessioner

Kristin Osborn är psykoterapeut, handledare och lärare och har specialiserat sig på affektfokuserad terapi i form av (APT). Hon har lärt sig metoden av APT’s grundare Dr Leigh McCullough.och är efter hennes bortgång numera en av APT:s främsta företrädare. I över 15 år har Kristin arbetat med vuxna, tonåringar och familjer i Boston USA. Hon tillhör fakulteten på Harvard Medical School vid Beth Israel Deacones Medical Center och är Director för ”The Psychotherapy Research Program”. Fram till nyligen har Kristin varit President i ”The International Experiental Dynamic Therapy Association (IEDTA). Kristin kom 2015 ut med boken ; Paraverbal Communications in Psychoterapy. Hon har skrivit ett flertal artiklar inom APT.

 

När               Fredag den 22 september 2017   kl. 9.00-16.30

 

Var               Folkets hus, Lokal Asperö, Järntorget, Göteborg

 

Hur               Anmälan(bindande) sker genom inbetalning av avgiften 1450 kr (exklusive moms) på BG 891-5639 senast 2 juni.

För- och eftermiddagkaffe med fruktkorg ingår.  Ange deltagarens namn, adress och tel.nr. Begränsat antal platser

 

För mer information, maila till alingsås@sanktlukas.se eller ring tel.nr. 0322-638197

 

                Välkomna

   S:t Lukas Alingsås-Lerum

Feedbacksystem – ett mer formaliserat sätt att skapa ett relationellt tvåpersonsmöte?

Posted on Updated on

Feedbacksystem – ett mer formaliserat sätt att skapa ett relationellt tvåpersonsmöte?

Diskussionen kring vad som är verksam behandling vid psykisk ohälsa har blossat upp mer än vanligt i samband med att remissversionen av Socialstyrelsens nya riktlinjer mot depression och ångest släpptes i december 2016.

Flera av oss som varit återkommande bloggare här i Relationella rummet har på olika sätt deltagit i den debatten. Det är inte så att det är någon som är kritisk till evidensbaserad forskning eller att man vill erbjuda patienter behandling som fungerar, tvärtom. Vi är dedikerade psykoterapiforskningen på olika sätt och har därför försökt argumentera för att den skall användas och tolkas på ett användbart och tillförlitligt sätt i sitt sammanhang. (För den som om möjligt missat denna debatt, ber jag att få hänvisa till Relationella Rummets grupp på FB, där de flesta inlägg är delade.) Experimentella RCT -studier,( vilka är de som tas fram att granskas i ett riktlinjearbete enligt PICO och GRADE när allt går enligt reglerna), behöver dock kompletteras med både RCT-studier i klinisk miljö med ”riktiga patienter” dvs där man beaktat samsjuklighet mm samt naturalistiska studier och feedbacksystem som utvärderar den vård som i dag erbjuds ute i klinik inom Svensk sjukvård.

Rolf Holmqvist

”Top down, bottom up” 

En av de saker som professor Rolf Holmqvist tagit upp är vikten av att utvärdera den vård som genomförs – oavsett vad den kallas, om den i ett annat sammanhang har bedömts effektiv eller inte osv.
Bland annat i Läkartidningen 170131 debatterade han under rubriken ”Styrning av psykiatrisk vård träffar fel”,  kring vikten av att ur ett patient-perspektiv, systematiskt utvärdera vårdens effektivitet genom skattningsskalor/ feedbacksystem/intervjuer.

http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2017/01/Styrning-av-psykiatrisk-vard-traffar-fel/

Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH, är ett nätverk av patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom det psykiatriska området. I NSPHs Pod intervjuades Rolf nyligen, 170511,  om samma frågeställningar.  Jag tycker det är en fin, och väl sammanfattande intervju inom ämnet som jag vill uppmuntra alla att lyssna på (klicka på länken nedan).

http://www.nsph.se/podcast/201721-rolf-holmqvist-linkoping/

Så här står det om intervjun med Rolf på podens hemsida: 2017/21 – Rolf Holmqvist, Linköping 

Psykologiprofessor Rolf Holmqvist från Linköpings universitet har väckt uppmärksamhet med sina utspel där han menar att behandlarna inom psykiatrin är för dåliga på att följa upp hur olika behandlingar fungerar. Ofta undersöks hur metoderna fungerar på gruppnivå men det är inte till så stor nytta för den enskilde patienten – särskilt inte om ens behandling inte fungerar så bra. Varför är psykiatrin så orolig för att fråga patienterna om deras upplevelse och låta det vara avgörande för om behandlingarna fungerar eller inte? -Behandlarna har dålig koll på om deras patienter blir bättre eller sämre av behandlingen. Vi behöver nya instrument och flera kanaler för att följa upp hur patienterna mår. Det är som att vi behöver stärka patientens röst, säger Rolf Holmqvist.

När jag läste Scott D Millers bok ”Feedbackinformerad terapi FIT” förra året så tänkte jag flera gånger att detta på ett sätt kan ses som en något teknikaliserad form av relationell terapi.

Med hjälp av instrument som både mäter framgång i måendet, viktiga livsområden samt tillfredsställelsen i det terapeutiska samarbetet har man ett unikt utgångsläge att utforska några av de mer relevanta frågorna; – Vad skall vi ha varandra till och vad vill vi åstadkomma med detta?  I den så kallade Hippokratiska eden, som formulerades för ca 2500 år sedan, formuleras krav på god vård; ”Aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta”. Vad som kan definieras som verksam och god vård bör väl utifrån denna ed anses individuell tänker jag. Är det rimligt att kunna bota eller skall vi se det som en hög power att vi kan lindra i detta unika fallet? Om jag är nöjd med kontakten men skattar allt sämre på livstillfredsställelse och mående – Vad står detta för? Skall vi veklingen fortåtta kontakten? Listan kan göras lång av olika varianter att tänka och oavsett hur det ser ut är det ett konkret observerbart material att vara nyfikna på ihop, att utforska och förhandla kring. Behandling skall erbjudas för att den är hjälpsam (trösta/lindra/bota). Att patient och behandlare tillsammans avgör vad som är det och att återkommande göra det under resans gång för att justera och optimera resultatet, känns för mig som en samskapande process. Detta borgar sannolikt för en mer effektiv, verksam och patientcentrerad vård, även om det enskilda fallet inte faller under Socialstyrelsens granskande lupp ala PICO/GRADE.

Om du vill veta mer om Scott D Miller finns här länken till hans hemsida och en intervju med honom:

http://www.scottdmiller.com

 

FIT

Om du vill läsa mer om boken:  Feedback-informerad terapi – FIT baseras på erfarenheter och forskning om vad som faktiskt fungerar i terapi. Det finns flera hundra olika former och metoder inom psykoterapifältet men nyare metastudier och resultat­utvärderingar har visat att alliansen mellan terapeut och klient är mer avgörande för ett positivt resultat än valet av terapimetod. FIT har ett mångteoretiskt förhållningssätt till utvärdering och förbättring av kvalitet och effektivitet i förändringsarbete. Metoden går ut på att regelbundet och formaliserat få feedback från klienten om allians och behandlingsresultat. Denna feedback använder terapeuten till att anpassa och modifiera sitt arbetssätt till klientens preferenser och behov. Den öppna dialogen mellan terapeut och klient förbättrar resultaten och risken för tidiga avhopp minskar dramatiskt. FIT följer American Psychological Associations (APA) definition av evidens­baserad praktik. I boken beskrivs samtliga aspekter av FIT; empiriska utgångspunkter, grundläggande och avancerade tillämpningar (inklusive arbete med grupper, par, handledning och implementering). FIT är användarvänligt med enkla mått skapade för att fungera i kliniskt vardags­arbete. Som användare kan du skaffa ett konto på ICCE:s webbsida www.scottdmiller.com/performance-metrics där du kan ladda ner svenska versioner av de skalor och diagram som ingår i metoden.

Värnamo 17-05-14

Malin Bäck

IPTs´s 9:e Nationella möte kring Interpersonell Psykoterapi (IPT) i Sverige

Posted on Updated on

IPTS logga beskuren

”IPT i vår tid”

Svenska föreningen kring Interpersonell psykoterapi IPTs hälsar Er välkomna att delta vid årets nationella IPT-konferens i Linköping 9-10 November. I år har föreningen satsat på en ”lunch till lunch-konferens” i samarbete med Linköpings universitet (LiU).

Före konferensen kommer en öppen introduktionsföreläsning om IPT, hållas på universitetet i KEY 1 mellan 9:15-11:30.

Tidigare år har många saknat tiden att utbyta erfarenheter med kollegor under mer avslappnade former, varför vi genomför konferensen under två halvdagar med utrymme för umgänge och diskussioner även på kvällen.

Konferensen riktar sig till föreningens medlemmar, LiUs psykoterapeutstudenter med IPT-utbildning samt alla andra som har ett intresse för IPT.

Nytt för i år är också att vi hälsar alla deltagare välkomna att framföra presentationer kring Era erfarenheter av IPT utifrån ett kliniskt, teoretiskt eller vetenskapligt perspektiv. Se mer info nedan.

Eventbrite - IPTs´s 9:e Nationella möte kring Interpersonell Psykoterapi (IPT) i Sverige

Preliminärt program:

Torsdag 9 november:

11:45-12:45 Lunch och registrering

13:00 – 17:00 i KEY 1, LiU;   IPTs årliga nationella Konferens under temat ”IPT i vår tid”.

Innehållet kommer bla. beröra forskning, riktlinjer,  men framförallt vill vi att många IPT- terapeuter i vårt lilla land delar med sig av kliniska erfarenheter i att utöva metoden i olika sammanhang i Sverige. Eventuellt kommer vi presentera en kortversion av IPT (IPT-B), erfarenhet av IPT i grupp (IPT-G) inom psykiatrin samt om att jobba med IPT med ungdomar som är aktuella inom socialtjänsten. Rapport från internationella IPT-konferensen i Kanada utlovas också.

17:00 –  Postersession och IPT-mingel i Zodiaken. Eventuellt kommer vi planera för en gemensam middag här i anslutning till konferensen alternativt i lokal inne i Linköping centrum.

Fredag 10 november

9-12:45  Fortsättning nationell konferens ”IPT i vår tid” KEY 1

13:00 Avslutning med gemensam lunchbuffé´ vid Universitetsklubben.

Anmälan till konferensen:

Antalet platser är begränsade – först till kvarn. Sista anmälningsdagen är dock 2017-09-10. För medlemmar är konferensensavgiften kraftigt reducerad. I avgiften inryms enbart omkostnader för fika bägge dagarna och lunch på fredagen a 25o kronor. För icke medlemmar tillkommer 200 kronor, vilket motsvarar medlemsavgiften i IPTs (totalt 450kr). Vill man, innebär deltagandet således att man blir medlem i föreningen under 2017. För den som önskar kommer vi boka bord i lämplig lokal med mat och dryck under kvällen till självkostnadspris.

Anmälan till konferensen görs via Eventbrite eller direkt till ordförande Malin Bäck relatera@me.com Meddela om du vill delta vid middag på kvällen, om du planerar komma redan på torsdagens infroduktionsföreläsning på förmiddagen och om du vill hålla en presentation (se instruktioner nedan). Ange även om du är medlem i IPTs. Anmälan är bindande och plats garanterad efter att inbetalning skett via IPTs Swish 1231227263 eller till IPTs plusgirokonto i Nordea nr 56 74 57-7. Glöm inte skriva ”konf17” samt ditt namn. 

Att anmäla Din Presentation

Vi ser fram emot att du delar med dig av dina erfarenheter av IPT, oavsett om du är nybörjare eller erfaren sedan länge. Maila din anmälan om presentation till relatera@me.com innan 2017-06-20.

Olika former av presentationer:

Muntlig presentation: Framför en muntlig presentation från din kliniska vardag eller pågående forskning med utrymme för frågor på slutet. Varje presentation planeras ta 20 minuter samt utrymme för frågor 5 minuter.

Mini Workshop: Presentation av kliniska erfarenheter, tillämplningar av IPT-manualen m.m. där åhörarna kan involveras mer i framförandet i form av övningar, diskussioner etc. Varje Work-shop omfattar 90 minuter.

Poster-presentation: Parallellt med konferensen finns utrymme att i skrift med hjälp av posters, broschyrer etc. kunna presentera ett projekt, ett fall etc som man vill dela med sig av.

Format vid anmälan av presentation:

  • Presentatörer/föreläsare – namn, titel, arbetsplats
  • Titel för presentationen
  • Vilken typ av presentation det avser (muntlig presentation, Mini-Worshop eller poster)
  • Sammanfattning av presentationens innehåll (Max 300 ord)
  • Eventuell utrustning som behöver användas.

Varmt välkommen!

Styrelsen i IPTs

https://www.eventbrite.co.uk/calendar-widget?eid=33972352220

”>https://www.eventbrite.co.uk/calendar-widget?eid=33972352220Powered by Eventbrite

Affektfokuserad korttidspsykoterapi Introduktionskurs

Posted on

Institutet för Affektfokuserad terapi

inbjuder till

Affektfokuserad korttidspsykoterapi Introduktionskurs

Malaga, Spanien 9 -13 oktober 2017

Affektfokuserad korttidspsykoterapi är behandlingsmetoder utvecklade ur en psykodynamisk tradition. Dessa behandlingsmetoder beskrivs ofta under paraplybegreppet EDT (Experiential Dynamic Therapies) och har visat effektivitet i behandlingen av psykiatriska patienter(Lilliengren m.fl 2015). Psykoterapiformerna inom EDT baseras på, förutom modern psykodynamisk terapi, forskning och teorier om affekter och anknytning samt behandlingsprinciper från kognitiv beteendeterapi.

Vi erbjuder denna kurs för tredje året i rad inom ramen för Affektfokus – institutet för affektfokuserad psykoterapi.

Här finns Kursinformation på PDF: kursplan intro

 

Målgrupp

Utbildningen vänder sig till kliniskt verksamma terapeuter med minst basutbildning i psykoterapi.

Kursens omfattning och uppläggning

Kursen omfattar 5 heldagar. De två första dagarna måndag/tisdag och de två sista torsdag/fredag, har arbetspass på förmiddag och eftermiddag med en längre lunchpaus. På onsdagen arbetar kursdeltagarna, med egna frågeställningar och praktiska färdighetsövningar. Totalt 32 undervisningstimmar.

Kursens innehåll

För att illustrera tillämpningen av affektfokuserad korttidsterapi använder vi oss av Leigh McCulloughs manual för affektfobiterapi, som kombinerar psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi. Som komplement till denna manual används riktlinjerna från Tim Desmonds Self-Compassion in Psychotherapy.

  • Historik och bakgrund till det affektfokuserade arbetssättet.
  • Affekternas roll i ett idéhistoriskt och psykobiologiskt perspektiv.
  • Affektfobi modellen – teori och praktik.
  • Självmedkänsla i psykoterapi: Mindfulness-baserad praktik.
  • Orientering i besläktade evidensbaserade metoder.
  • Applicering av Affektfobimodellen och ”Compassion Focused Therapy” på det

    egna kliniska arbetet.

  • Översikt av aktuell psykoterapiforskning inom området
  • Egen upplevelseträning

    Undervisningsformer

    Undervisningen sker i form av föreläsningar och seminarier. Teori och klinisk praktik illustreras med videoinspelade autentiska klientsessioner. Praktiska färdighetsövningar och upplevelseträning liksom gruppdiskussioner i mindre grupp förekommer kontinuerligt under kursen

    Kursledare och lärare

Birgitta Elmquist, Socionom, Leg psykoterapeut, handledar- och lärarutbildad. Internationellt certifierad lärare och handledare i affektfokuserad psykoterapi enligt IEDTA (International Experiential Dynamic Therapy Association)
Leif Havnesköld, Leg psykolog och specialist i klinisk psykologi. Leg psykoterapeut. Lärar- och handledarutbildad. Internationellt certifierad lärare och handledare i affektfokuserad psykoterapi enligt IEDTA.

Leif och Birgitta

Vi har båda undervisat och handlett i affektfokuserad psykoterapi, på flera psykologprogram och psykoterapeututbildningar, sedan början av 2000-talet. Vi har utvecklat vår kompetens i affektfokuserad psykoterapi i nära samarbete med främst Leigh McCullough och Kristin Osborn, samt med Paul Gilbert, som utvecklat Compassion Focused Therapy.

Lärandemål

Efter avslutad kurs skall kursdeltagaren kunna:

  • Göra kliniska bedömningar och tillämpa affektfokuserade metoder i egen psykologisk behandling.

 

  • Tillämpa grundläggande förhållningssätt och principer i ”Compassion Focused Therapy”.

 

  • Vara förtrogen med orienterande kunskaper i Intensive Short Term Dynamic Psychotherapy (ISTDP) och Accelerated Experientiell Dynamic Psychotherapy (AEDP)

 

  • Vara förtrogen med aktuell psykoterapiforskning inom affektfokuserad psykoterapi

 

Kurskrav

För kursintyg krävs obligatorisk närvaro och aktivt deltagande. Sista seminariedagen erbjuds deltagarna konsultation på egen klinisk verksamhet.

Kurslitteratur

Bergsten, K. (red.)(2015) Affektfokuserad psykodynamisk terapi, Stockholm: Natur & Kultur,
Desmond, T. (2016) Self-Compassion in Psychotherapy, New York: W.W. Norton & Company.

Julien,D, & O ́Connor, K.P (2016) Recasting Psychodynamics into a Behavioral Framework: A Rewiew of the Theory of Psychopathology, Treatment Efficacy and Process of Change of the Affect Phobia Model. J. Contemp. Psychotherapy (utskickas av kursledningen)

Lilliengren,P., Johansson, R., Lindqvist, K., Mechler, J., & Andersson, G ( 2015 )Efficacy of Experiential Dynamic Therapy for Psychiatric Conditions: a Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials. Psychotherapy. Advance online publication. (utskickas av kursledningen)

McCullough, L. Kuhn, N. Andrews, S. Kaplan, A. Wolf, J & Hurley, C.L. (2003) Treating Affect Phobia. A Manual for Short-term Dynamic Psychotherapy. New York: The Guilford Press.

Information

Kursen ges inom ramen för Affektfokus – Institutet för affektfokuserad terapi och administreras av Birgitta Elmquist AB (Org nr 556822-4850. Momsreg nr SE 556822485001. Godkänd för F-skatt) i samarbete med Havnesköld Psykologikonsult
Ytterligare information http://www.affektfokus.se eller birgitta@elmquistmail.se

 

Ansökan

senast 15 juni. Antalen kursplatser är begränsat och kursplatser erhålls i turordning efter anmälningsdatum.

Vi förbehåller oss rätten att inställa kursen om antalet deltagare ej blir tillräckligt stort.