-

PDT

Rapport från IARPP:s 14:e konferens i Sydney 25-28/5 2017

Posted on

Rapport från IARPP:s (International Association for Relational Psychoanalysis and Psychotherapy) 14:e konferens i Sydney 25-28/5 2017

Philip Ringstrom illustrerade årets tema ”från ytterkanterna till centrum” med de två kompletterande krafterna: centrifugal (utåt/uppåt) och centripetal (inåt/nedåt) och dessa metaforer genomsyrade hela konferensen. De kan tillämpas på olika nivåer, familjesystemet, organisationer, nationer m.m. Det sistnämnda är höst aktuellt efter det senaste presidentvalet i USA, som starkt har påverkat många av de amerikanska deltagarna. Centralstyrning har varit ett högst aktuellt tema inom psykoanalysen. Den relationella psykologin och IARPP uppstod som en reaktion mot centralstyrning och hierarkier – en decentraliseringsrörelse nedifrån.

 

Vi blev välkomnade till Australien av dess ursprungsbefolkning: aboriginerna, och presenterades del av deras historia och kultur. Koloniseringen innebar att aboriginerna förlorade sitt land, kultur, familjesammanhållning och spirituella anda, vilket fortfarande har stora efterverkningar. Hälften av konferensens innehåll bestod av högaktuella sociokulturella teman om immigration, exil, rasism, etc. För övrigt bjöds det i vanlig ordning på klinisk teori och fallbeskrivningar.

 

Psykoanalysen är en västerländsk skapelse från en annan tidsanda, skapad för en speciell grupp: vit, intellektuell, (övre) medelklassmiljö. Vårt psyke är politiskt, med Andrew Samuels ord. Allt måste därför analyseras och relateras till den aktuella kontexten, menar den relationella psykologin. På konferensen gavs många exempel på hur egna trauman och den egna historien kreativt kan användas i det terapeutiska arbetet.

 

En av fyra workshop leddes av Philip Ringstrom om selfdisclosure – ett mycket diskuterat och analyserat ämne inom den relationella psykologin. Det handlade alltså om hur transparent är om och på vilket sätt terapeuten använder sina personliga erfarenheter.

 

Själv bevistade jag en workshop med Jessica Benjamin, en av grundarna av IARPP, som precis kommit ut med en ny bok Beyond doer and done to – en fördjupning av hennes begrepp från 1999. Begreppet är inspirerat av Hegels herre-slav-idé och handlar om vår stora benägenhet att skapa ojämlika kompletterande roller. Benjamin menade också att hennes andra centrala begrepp det (moraliska) tredje ofta blivit missförstått. Workshopens tema: more than one can live, visade på alternativet till en antingen vi-eller-dom värld. Annorlunda uttryckt gäller det barnets/patientens fråga: går världen att lita på – är kärlek möjligt?

 

Cynthia Chafner berättade om hur det varit som svart kvinna att utbilda sig och arbeta som psykoanalytiker. Lama Khouri från Palestina, Shlomit Yadlin Galol från Israel, Daud Saeed från Pakistan, Lux Ratnamohan från Sri Lanka, Gill Eagle från Sydafrika, m-fl. presenterade olika fallbeskrivningar och forskningsrapporter som visade på den egna kulturella kontextens betydelse. Teoretiskt sett får detta avgörande betydelse för synen och förståelsen av trauman, alienation, självhat, etcetera. Flera frågeställningar gällde hur en pålitlig värld skapas där vänskap och kärlek är möjligt?

 

Ett inslag handlade om en övergripande teoretisk definition av den relationella psykologin. Den relationella psykologin är ingen distinkt skolbildning. Istället talade Hazel Ipp om ”The big tent” – en samling av snarlika perspektiv, som en sångkör med olika röster, ibland mera harmoniska, ibland mera dissonanta. Paulo Pietro Stramba-Badiale jämförde intersubjektiv, relationell och anknytningsteori.

 

Vad vore väl en psykoanalytisk konferens utan sexualitet och begär? Sexuella övergrepp är förstås ett ständigt aktuellt tema med tanke på den stora skada det ställer till, ofta genom flera generationer. En föreläsningsrubrik var ”Tillbakablick på perversion – till minne av Muriel Dimen”, en IARPP-psykolog som skrivit mycket om ämnet och som dog förra året (2016). Hennes relationella, icke-moraliserande definition av perversion var den enkla: ”The sex you don´t like”. Rosario Castano, Eyal Rozmarin och Gerald Webster hade tagit sig an ämnet. Webster berättade om sin terapi med Paul, en katolsk präst som förgripit sig på unga pojkar. Kathleen McPhillips, en forskare som arbetat med övergreppsrehabilitering, hävdade att 7% (drygt 4000) av de katolska prästerna i Australien, stått anklagade för övergrepp. Erik Fagerberg från Malmö, berättade om sitt arbete med en ung traumatiserad kvinna som utsatts för upprepade sexuella övergrepp av sin far. Fallstudien kunde kopplas till flera relationella teoretikers arbeten: Davies & Grawley, Donnel Stern, Philip Bromberg, m.fl.

 

En lättare sida av sexualiteten handlade om erotiserad överföring. Objektrelationsteorin har marginaliserat den vuxna sexualiteten. Enligt den klassiska teorin skulle motöverföringen hållas borta, speciellt den erotiska. Men med den relationella vändningen ses motöverföring som tillhörande den psykoterapeutiska processen. Frågan blir istället hur den skall användas.

George Lianos gjorde en annorlunda dekonstruktion av de psykoanalytiska överförings- och motöverföringsbegreppen. Han förordade ett fenomenologiskt närmandesätt och menade att teoretiska begrepp ibland kan förvirra och skymma sikten. Det är väl inte så märkvärdigt med att starka känslor uppstår i en terapi. Patienterna har i regel aldrig fått till närmelsevis så mycket uppmärksamhet som de för i en terapi. Där får de nya erfarenheter och inte bara höra om alla sina tillkortakommanden. Dessutom hävdade Lianos att sex egentligen alltid visar sig handla om annat än sex: närhet, att bli sedd, omsorg, m.m.

 

Den blivande nya IARPP-presidenten Steven Kuchuck talade om terapeutisk kärlek. Redan Sandor Ferenczi och Harold Searles hade talat om kärlekens läkande kraft. The Beatles sjöng ”All you need is love”. I den klassiska analysen ”botades” patienten via sin överföringskärlek till analytikern. Kuchuck berättade om sin högfungerande långtidsterapipatient som till stor del använde sin terapi som ett slags substitut för utebliven kärlek från fadern. Nu efter tjugo års terapi såg patienten fram mot de kommande tjugo terapiåren! Kuchuck väckte frågor om att gå i terapi för evigt och avigsidorna med att inte avsluta.

 

Konferensens sista föreläsningstema var: ”Åldrandet och dess konsekvenser”. Seniorterapeuterna Barbara & Stuart Pizer och Joyce Slochower talade om detta underteoretiserade ämne. Slochower beklagade sig över att inte längre vara föremål för erotisk överföring från patienten. Varför är det så svårt att sluta arbeta som terapeut? Hur länge skall man fortsätta att arbeta? Vad består drivkrafterna av? Barbara Pizer påminde oss om H S Sullivans självbegrepp. Enligt honom består självet av sådant som vi fått uppskattning för av omgivningen och av personifikationerna: good-me, bad-me och not-me. Pizer tillämpade denna tankegång på den åldrande terapeuten.

 

Resvägen till ”down under” avskräckte nog, så vi var endast tre svenska deltagare. Men nästa år är det bara hälften så långt, till NYC, närmare bestämt på Roosevelt Hotel, den 14–17 juni 2018 med temat: Hope and Dread: (efter en av Stephen Mitchells böcker) Analysts and Patients in an Uncertain World. Den som trodde att psykoanalysen är på utdöende borde nog ta chansen att besöka en IARPP-konferens.

 

 Tomas Wånge

relationell psykolog

http://www.tomaswange.se

 

Affektfokuserad korttidspsykoterapi Introduktionskurs

Posted on

Institutet för Affektfokuserad terapi

inbjuder till

Affektfokuserad korttidspsykoterapi Introduktionskurs

Malaga, Spanien 9 -13 oktober 2017

Affektfokuserad korttidspsykoterapi är behandlingsmetoder utvecklade ur en psykodynamisk tradition. Dessa behandlingsmetoder beskrivs ofta under paraplybegreppet EDT (Experiential Dynamic Therapies) och har visat effektivitet i behandlingen av psykiatriska patienter(Lilliengren m.fl 2015). Psykoterapiformerna inom EDT baseras på, förutom modern psykodynamisk terapi, forskning och teorier om affekter och anknytning samt behandlingsprinciper från kognitiv beteendeterapi.

Vi erbjuder denna kurs för tredje året i rad inom ramen för Affektfokus – institutet för affektfokuserad psykoterapi.

Här finns Kursinformation på PDF: kursplan intro

 

Målgrupp

Utbildningen vänder sig till kliniskt verksamma terapeuter med minst basutbildning i psykoterapi.

Kursens omfattning och uppläggning

Kursen omfattar 5 heldagar. De två första dagarna måndag/tisdag och de två sista torsdag/fredag, har arbetspass på förmiddag och eftermiddag med en längre lunchpaus. På onsdagen arbetar kursdeltagarna, med egna frågeställningar och praktiska färdighetsövningar. Totalt 32 undervisningstimmar.

Kursens innehåll

För att illustrera tillämpningen av affektfokuserad korttidsterapi använder vi oss av Leigh McCulloughs manual för affektfobiterapi, som kombinerar psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi. Som komplement till denna manual används riktlinjerna från Tim Desmonds Self-Compassion in Psychotherapy.

  • Historik och bakgrund till det affektfokuserade arbetssättet.
  • Affekternas roll i ett idéhistoriskt och psykobiologiskt perspektiv.
  • Affektfobi modellen – teori och praktik.
  • Självmedkänsla i psykoterapi: Mindfulness-baserad praktik.
  • Orientering i besläktade evidensbaserade metoder.
  • Applicering av Affektfobimodellen och ”Compassion Focused Therapy” på det

    egna kliniska arbetet.

  • Översikt av aktuell psykoterapiforskning inom området
  • Egen upplevelseträning

    Undervisningsformer

    Undervisningen sker i form av föreläsningar och seminarier. Teori och klinisk praktik illustreras med videoinspelade autentiska klientsessioner. Praktiska färdighetsövningar och upplevelseträning liksom gruppdiskussioner i mindre grupp förekommer kontinuerligt under kursen

    Kursledare och lärare

Birgitta Elmquist, Socionom, Leg psykoterapeut, handledar- och lärarutbildad. Internationellt certifierad lärare och handledare i affektfokuserad psykoterapi enligt IEDTA (International Experiential Dynamic Therapy Association)
Leif Havnesköld, Leg psykolog och specialist i klinisk psykologi. Leg psykoterapeut. Lärar- och handledarutbildad. Internationellt certifierad lärare och handledare i affektfokuserad psykoterapi enligt IEDTA.

Leif och Birgitta

Vi har båda undervisat och handlett i affektfokuserad psykoterapi, på flera psykologprogram och psykoterapeututbildningar, sedan början av 2000-talet. Vi har utvecklat vår kompetens i affektfokuserad psykoterapi i nära samarbete med främst Leigh McCullough och Kristin Osborn, samt med Paul Gilbert, som utvecklat Compassion Focused Therapy.

Lärandemål

Efter avslutad kurs skall kursdeltagaren kunna:

  • Göra kliniska bedömningar och tillämpa affektfokuserade metoder i egen psykologisk behandling.

 

  • Tillämpa grundläggande förhållningssätt och principer i ”Compassion Focused Therapy”.

 

  • Vara förtrogen med orienterande kunskaper i Intensive Short Term Dynamic Psychotherapy (ISTDP) och Accelerated Experientiell Dynamic Psychotherapy (AEDP)

 

  • Vara förtrogen med aktuell psykoterapiforskning inom affektfokuserad psykoterapi

 

Kurskrav

För kursintyg krävs obligatorisk närvaro och aktivt deltagande. Sista seminariedagen erbjuds deltagarna konsultation på egen klinisk verksamhet.

Kurslitteratur

Bergsten, K. (red.)(2015) Affektfokuserad psykodynamisk terapi, Stockholm: Natur & Kultur,
Desmond, T. (2016) Self-Compassion in Psychotherapy, New York: W.W. Norton & Company.

Julien,D, & O ́Connor, K.P (2016) Recasting Psychodynamics into a Behavioral Framework: A Rewiew of the Theory of Psychopathology, Treatment Efficacy and Process of Change of the Affect Phobia Model. J. Contemp. Psychotherapy (utskickas av kursledningen)

Lilliengren,P., Johansson, R., Lindqvist, K., Mechler, J., & Andersson, G ( 2015 )Efficacy of Experiential Dynamic Therapy for Psychiatric Conditions: a Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials. Psychotherapy. Advance online publication. (utskickas av kursledningen)

McCullough, L. Kuhn, N. Andrews, S. Kaplan, A. Wolf, J & Hurley, C.L. (2003) Treating Affect Phobia. A Manual for Short-term Dynamic Psychotherapy. New York: The Guilford Press.

Information

Kursen ges inom ramen för Affektfokus – Institutet för affektfokuserad terapi och administreras av Birgitta Elmquist AB (Org nr 556822-4850. Momsreg nr SE 556822485001. Godkänd för F-skatt) i samarbete med Havnesköld Psykologikonsult
Ytterligare information http://www.affektfokus.se eller birgitta@elmquistmail.se

 

Ansökan

senast 15 juni. Antalen kursplatser är begränsat och kursplatser erhålls i turordning efter anmälningsdatum.

Vi förbehåller oss rätten att inställa kursen om antalet deltagare ej blir tillräckligt stort.

 

Synpunkter på Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom – remissversion

Posted on Updated on

Det har pågått en massiv debatt kring SoS remissversion bland annat kring de skillnader i hur man prioriterar olika former av psykologisk behandling. I går var sista dagen för att lämna in synpunkter. I höst planeras den slutliga versionen av riktlinjerna publiceras. I dagens blogg väljer vi att dela med oss av de synpunkter som vi den senaste tiden försökt kommunicera till Socialstyrelsens personal och projektledning

Synpunkter på Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom – remissversion

Stockholm den 23 mars 2017

Marie Åsberg, Karolinska Institutet, Rolf Holmqvist, Linköpings Universitet, Christer Sandahl, Karolinska Institutet, Alexander Wilczek, Psykitariska kliniken Ersta sjukhus och Karolinska Institutet, Peter Lilliengren, privatpraktiserande och Malin Bäck, Psykiatriska kliniken i Värnamo och Linköpings Universitet

 

Vi vill understryka att riktlinjeförslaget lyfter fram många åtgärder som vi står bakom, som till exempel de föreslagna rekommendationerna vad gäller bedömning av vårdbehov, samsjuklighet och diagnostik och riktlinjernas tydlighet vad gäller behovet att bygga ut möjligheterna till psykologisk behandling vid i princip alla lindriga och medelsvåra tillstånd av egentlig depression och ångestsyndrom.

Det finns emellertid allvarliga negativa konsekvenser av riktlinjerna som vi anser att det är angeläget att lyfta fram. Riktlinjerna bygger tyvärr på den felaktiga slutsatsen, som man menar kan dras från forskningen, att kognitiv beteendeterapi (KBT) och i viss utsträckning interpersonell terapi (IPT) har den bästa effekten och huvudsakligen bör rekommenderas vid dessa tillstånd.

I strikt mening kan man inte dra några slutsatser av den forskning som finns där man jämfört olika psykologiska metoder för behandling av depression och ångest, av den enkla anledningen att samtliga genomförda studier har för svag statistisk ”power” för att kunna påvisa skillnader (Cristea & Cuijpers, 2017). Samtidigt kan man konstatera att det finns ett stort antal enskilda studier och metaanalyser av KBT, IPT och psykodynamisk psykoterapi (PDT) för olika psykiatriska tillstånd som ger användbar kunskap för att bedöma deras effekter. Inte i någon av dessa kan man påvisa att KBT skulle vara överlägsen andra psykologiska behandlingsmetoder (Wampold et al., 2017). Det finns mer än 400 RCT-studier av olika former av psykoterapi för depression. Av resultaten från dessa kan man dra slutsatserna att psykologisk behandling är verksam för dessa tillstånd, att effekterna inte skiljer sig eller skiljer sig marginellt mellan metoder och att kombinerad behandling med psykofarmaka och psykoterapi är överlägset bara psykoterapi eller bara medicinering (Cuijpers, 2016). Vi vet att olika behandlingar är ungefär lika effektiva, men vi vet mycket lite om vilka patienter som blir bäst hjälpta av olika behandlingar (Cuijpers, 2016). Många patienter avbryter sin behandling i förtid och många återinsjuknar (Lambert, 2013). Vi vet också att vissa terapeuter är mer framgångsrika än andra och att vi kan förklara en betydande andel av variansen i utfall med terapeutvariabler, men högst någon procent utifrån psykologisk metod (Baldwin & Imel, 2013).

För att bli skickligare på att hjälpa patienter behöver vi med andra ord ökad kunskap om 1. Hur man kan anpassa behandling till patienters individuella behov, 2. Hur man kan matcha patienter med lämplig behandlare och lämpligt format (individ-, grupp-, internet- eller, familjeterapi) och inte minst 3. Hur man kan lära de terapeuter som inte lyckas lika bra som de bästa, att utveckla sin förmåga. Detta är kliniskt relevanta frågor som forskningen inte ännu har några entydiga svar på, men att problematisera området kan ha ett värde i riktlinjer för att ge en balanserad bild av relevanta faktorers betydelse. Praktiker och beslutsfattare behöver vara medvetna om att det är frågor man måste förhålla sig till. Att däremot med hänvisning till forskning påstå att en psykologisk behandlingsmetod är generellt överlägsen andra, kan dessvärre bara jämföras med ideologiproduktion och inte med vetenskap.

Det finns således inget vetenskapligt stöd eller evidens för rekommendationen att psykologisk behandling framförallt ska ges i form av KBT. Om den rekommendationen skulle vara kvar i de slutgiltiga riktlinjerna kommer det inte bara att undergräva förtroendet för Socialstyrelsen utan dessutom få förödande konsekvenser för patienterna och för professionen.

Ungefär hälften av de patienter som erbjuds behandling med en metod (PDT, IPT eller KBT) kommer att bli hjälpta. Från forskning kan vi ännu inte avgöra om det är 1. Samma patienter som har nytta av olika behandlingar eller om 2. Vissa patienter har bättre nytta av en metod och andra får hjälp genom en annan metod. Det finns sannolikt en viss överlappning, men baserat på samlad erfarenhet och den forskning som finns skulle nog de flesta anta att hypotes 2 är den mest troliga. Många skulle nog också anse att många patienter kan ha god initial nytta av KBT, men att IPT och PDT kan användas i ett senare skede för att ta itu med nya problem som aktualiseras och för att vidmakthålla den förbättring som skett genom den första interventionen.

Det är helt i linje med vad som kan anses vara evidensbaserat från ett vetenskapligt perspektiv att erbjuda patienter att välja mellan olika behandlingsalternativ vid olika tidpunkter i dessa ofta långvariga tillstånd. Det är det tydligaste resultatet av den ackumulerade kunskapen om psykologisk behandling vid depression och ångest.

Ett kliniskt arbete med en sådan profil skulle också motsvara patientlagens krav på valfrihet. Det får också stöd i det faktum att i länder där valfrihet finns och där även längre behandlingar ingår i utbudet, som i till exempel Tyskland och Finland, tycks sjukskrivningstalen minska. Det gör de inte i länder som rekommenderar ett begränsat utbud av psykologiska behandlingsmetoder, som till exempel England och Sverige.

Att däremot bara erbjuda KBT som psykologisk behandling skulle innebära att många patienter inte blir hjälpta, särskilt med tanke på den stora andel patienter som avbryter behandling i KBT. Andelen drop-outs har dessutom en tendens att öka när patienter inte har en valmöjlighet.

Riktlinjerna vänder sig till chefer och beslutsfattare ”på gruppnivå”. Avsikten är att resurser ska omfördelas i enlighet med förslaget. Riktlinjerna ska inte, sägs det, påverka det kliniska arbetet på individnivå. Tyvärr har riktlinjerna en mycket stark påverkan även på det kliniska arbetet, vare sig det är avsikten eller inte. Trots att de nya riktlinjerna endast föreligger i remissversion kan man redan se effekter av dem. Upphandlingar vinns av de företag som bara har satsat på behandlingsmodeller som får högst prioritet. Tjänster inrättas som är inriktade på en enda behandlingsform. På psykologutbildningar får studenterna höra från sina lärare med KBT-profil, att det är oetiskt att i sin utbildning välja terapimetoder som inte rankats högst av Socialstyrelsen och att de som väljer sådana aldrig kommer att få jobb.

Många erfarna och skickliga behandlare med PDT-profil skulle komma att behöva vidareutbilda sig i KBT. Det kan ha positiva effekter i form av ökad förståelse och respekt mellan professionella med olika inriktning, men lär inte påverka det faktiska kliniska arbetet i någon större utsträckning och det är ett dåligt resursutnyttjande. Ännu sämre kan det bli om dessa erfarna behandlare inte erbjuds arbete i nya upphandlade verksamheter med en ensidig KBT-orientering, vilket är en sannolik konsekvens av de föreslagna riktlinjerna.

Historiskt har det funnits en allvarlig konflikt mellan olika skolbildningar inom området. Inom akademin är konflikter av detta slag en del av hur det ska vara. Åsikter, vetenskapliga perspektiv och värderingar ska nötas mot varandra men ibland leder det tyvärr till låsta positioner mellan personer och grupperingar. Efter många år av urspårade konflikter av denna art är situationen idag helt annorlunda på de flesta universitet i Sverige. Det finns en respekt och en nyfikenhet att lära av varandra.

Även i de flesta kliniska sammanhang är samarbetet mellan personer med olika terapeutisk inriktning numera välfungerande. Man remitterar patienter till varandra och är intresserad av att hitta de bästa vägarna att komplettera varandras kompetenser för största patientnytta. Det finns naturligtvis undantag, inte minst i verksamheter med övermäktiga krav på produktion och med ägare som marknadsför tjänster med en snäv profil.

Den i huvudsak positiva utvecklingen med ökad förståelse och samverkan mellan representanter för olika synsätt inom psykiatri och primärvård kommer att stanna upp om riktlinjeförslaget går igenom. Konflikterna kommer att förvärras genom den konkurrens om tjänster och utbildningar som kommer att uppstå.

Kvalitén på vården kommer att försämras men dessvärre även arbetsmiljön, bland annat genom underblåsandet av gamla konflikter. Det kommer att slå tillbaka i en ond cirkel så att kvalitén på vården försämras ytterligare genom ökad personalomsättning, sjukskrivning bland personal och därmed minskat engagemang och kontinuitet för patienterna.

Som riktlinjerna nu är formulerade kommer de att upplevas som irrelevanta av många kliniskt verksamma. De är inte i överensstämmelse med dessa praktikers verklighetsbild. Det kommer att bidra till minskat förtroende och tillit till ledningen på alla nivåer, vilket i sin tur tvingar fram styrningsmodeller som bygger på maktutövning och disciplin istället för på auktoritet. Auktoritet förtjänar man genom omdömesgillt och etiskt handlande, som bygger på insikter i verksamhetens förutsättningar och lyhördhet för komplexiteten i uppdraget.

Från implementeringsforskning vet vi att riktlinjer som drivs igenom med makt och disciplin istället för att baseras på tillit och auktoritet är dömda att misslyckas. Det betyder inte att riktlinjerna inte har betydelse. Tvärtom visar implementeringsforskning att de med stor sannolikhet får stort genomslag, men inte på det sätt som var avsett och med helt oförutsägbara kostnader i form av dåligt resursutnyttjande och försämrad kvalité i vården. Detta kommer inte att bidra till att öka förtroendet för Socialstyrelsen.

Referenser

Baldwin, S. A., & Imel, Z. E. (2013). Therapist Effects: Findings and Methods I M. J. Lambert, (red), Bergin and Garfield’s Handbook of Psychotherapy and Behavior Change. 6th Edition (ss. 258 – 297). New York: Wiley.

Cristea, I. A, & Cuijpers, P. (2017). In the pursuit of truth, we should not prioritize correlational over causal evidence. Psychotherapy Research, 27, 36-37.

Cuijpers, P. (2016). The future of psychotherapy research: stop the waste and focus on issues that matter. Epidemiology and Psychiatric Sciences, 25, 291–294.

Lambert, M. J. (2013). The Efficacy and Effectiveness of Psychotherapy, I M. J. Lambert, (red), Bergin and Garfield’s Handbook of Psychotherapy and Behavior Change. 6th Edition (ss. 169-218). New York: Wiley.

Wampold, B. E., Flückiger, C., Del Re, A. C., Yulish, N. E., Frost, N. D., Pace, B. T., … Hilsenroth, M. J. (2017). In pursuit of truth: A critical examination of meta-analyses of cognitive behavior therapy. Psychotherapy Research, 27(1), 14–32.

“Navigating Complexity: Considering the Relationship Between Theory and Practice”

Posted on

iarpp

Kandidatpanelen (the candidates panel under ledning av Margaret Mitchell Black) är en del av den internationella föreningen för relationell psykoanalys och psykoterapi (the International Association for Relational and Psychoanalysis and Psychotherapy, IARPP.) Under flera år har denna panel haft en återkommande paneldiskussion som hållits under de internationella konferenserna – där Candidates (elever eller relativt nyutbildade relationella analytiker och psykoterapeuter, max fem år efter examen) inbjudits att delta med ett paper på ett specifikt tema.

I slutet av maj 2017 hålls IARPP-konferensen i Sydney under rubriken ”From the Margins to the Center”.

http://iarpp.net/events-hub-page/upcoming-conference/

Vi (kandidatpanelen)är intresserade av hur skiftet från en teori som ger klinisk vägledning till en som betonar osäkerhet blir när man försöker lära sig en metod. Inte bara kandidater upplever svårigheter att hålla sig till en teori som säger att man inte kan ha en teori och att den relationella teorin inte är en röst utan många.

Som medlem i IARPP och ”candidate” enligt definitionen ovan bjuds du in att skicka in en idé för en 15 minuter lång presentation på temat:

“Navigating Complexity: Considering the Relationship Between Theory and Practice”

Förslaget skall vara max 250 ord.

Deadline är tyvärr väldigt snart, den 1 december. Den fulla presentationen behöver inte vara färdig förrän den 1 mars. Kandidatpanelen arbetar med att erbjuda ekonomiskt stöd för resan till Sydney om du blir antagen.

 

cc-panel-announce-2017

genom

Erik Fagerberg

Erik Fagerberg är relationellt utbildad psykoterapeut samt IPT-terapeut och handledare, verksam i Malmö.erik-f
I samband med IARPP-konferenesen i Rom 2016 blev Erik engagerad i den sk kandidatpanelen som bildades i samband med Stephen Mitchells för tidiga bortgång. Stephens änka Margaret fick höra från många vilken betydelse Mitchells mentorskap haft för dem och beslöt att axla en mentorsroll för analytiker under träning och i tidig karriär. Erik har kämpat för att även psykoterapeuter som har en sammanhållen relationell utbildning, som den i Linköping, skall omfattas av detta mentorskap genom kandidatpanelens verksamhet.

 

Allan Abbas till Lund 170124

Posted on

lundInstitutionen för psykologi, Lund                                                                               Bjuder in till en kostnadsfri föreläsning om

 

ISTDP – Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy

Spectrum of Application and Key Processes

A Video Recording Based Symposium

med

Allan Abbass

Professor of Psychiatry and Psychology and founding Director of the Centre for Emotions and Health at Dalhousie University in Canada

Tisdagen den 24/1 2017 09.00 – 12.00

Lokal: Palaestra, Universitetsplatsen Lundlund2

ISTDP är en modern psykodynamisk korttidspsykoterapi som har sin grund i klassisk psykodynamisk konfliktteori med inflytande från anknytnings- och affektteori. Det finns ett starkt forskningsstöd för ISTDP avseende flera psykiatriska diagnoser och ett antal olika RCT-studier är genomförda.

Dr. Allan Abbass är psykiater och professor i psykiatri och psykologi. Han är en världsledande forskare och kliniker gällande ISTDP men också avseende psykodynamisk psykoterapi generellt. Han har lett flera stora meta-studier gällande effekt av psykodynamisk psykoterapi bl. a. åt Cochrane Library. Han har publicerat mer än 175 forskningsartiklar.allan-abbas

Föreläsningen är kostnadsfri men en föranmälan behövs. Den görs på adressen: http://doodle.com/poll/rer32r96pss7ia7n

Det går också att anmäla sig via Institutionen för psykologis hemsida

Välkomna!                 lund3

Webinar; “Thinking, Feeling and Relating” Led by SANDRA BUECHLER PHD

Posted on

Här kommer en inbjudan från kandidatpanelen i IARPP genom Erik Fagerberg som vänder sig till alla som studerar relationell psykoterapi eller är i starten av sin karriär (max 5 år efter examen).
Om man är medlem i IARPP och passar in på ovanstående är det bara att anmäla sig till utbildningen som är kostnadsfri om det är första gången. http://iarpp.net

Erik Fagerberg är relationellt utbildad psykoterapeut samt IPT-terapeut och handledare, verksam i Malmö.erik-f
I samband med IARPP-konferenesen i Rom 2016 blev Erik engagerad i den sk kandidatpanelen som bildades i samband med Stephen Mitchells för tidiga bortgång. Stephens änka Margaret fick höra från många vilken betydelse Mitchells mentorskap haft för dem och beslöt att axla en mentorsroll för analytiker under träning och i tidig karriär. Erik har kämpat för att även psykoterapeuter som har en sammanhållen relationell utbildning, som den i Linköping, skall omfattas av detta mentorskap genom kandidatpanelens verksamhet.

iarpp

Inbjudan:

IARPP and the members of the Candidates Committee are pleased to announce an upcoming webinar for candidates and early career psychoanalysts/relationally trained psychotherapists

“Thinking, Feeling and Relating”

Led by SANDRA BUECHLER PHD

January 16 to February 5, 2017

Readings will include chapters from Making a Difference in Patients’ Lives: Emotional Experience in the Therapeutic Setting (Routledge, 2008)

Sandra Buechler describes her aim and focus in the colloquium as follows:

In these three chapters, I describe some patterns of thinking, feeling, and relating that recur in my own clinical work. Together, they form a template. Of course, analytic thought, empathic immersion, and interpersonal relating are inseparable. I discuss them separately for the sake of clarity. My aim is to stimulate communication about various ways to conceive of the analytic task, and to foster discussion of how analytic capacity can be nurtured in training.

Designed SPECIFICALLY and only for candidates and early career psychoanalysts/relationally trained psychotherapists, webinars sponsored by the Candidates’ Committee provide opportunities to learn from some of the most accomplished members of our community, as well as a chance to interact with an international group of peers.

ONLINE REGISTRATION BEGINS DECEMBER 2016.

This webinar is limited to 75 participants. Admission is open to candidates and those who have completed analytic training within the past five years. We welcome those for whom English is not a first language.

IARPP webinars are free for first-time registrants. For those who have participated in any of our prior web seminars, a nominal registration fee of $10 will be charged, payable by credit card.

Sandra Buechler, Ph.D. is Training and Supervising analyst and graduate, William Alanson White Institute. Clinical Values: Emotions that Guide Psychoanalytic Treatment, Analytic Press, 2004, examines hope, courage, and other values. Making a Difference in Patients’ Lives: Emotional Experience in the Therapeutic Setting (Routledge, 2008) discusses therapeutic process. Still Practicing: The Heartaches and Joys of a Clinical Career, Routledge, 2012) examines clinicians’ shame, sorrow, and resilience. Understanding and Treating Patients in Clinical Psychoanalysis: Lessons from Literature (Routledge, 2015) uses short stories to illuminate coping styles. 

Hope to meet you in the seminar group!

 

Sincerely yours,

The members of the IARPP candidates committee:

Hilary Offman, co-chair (Canada)

Maria José Mezzera, co-chair (Chile)

Kim Bernstein (United States)

Gadit Orian (Israel)

Sandra Toribio (Spain)

Fabia Banella (Italy)

Erik Fagerberg (Sweden)

Leena Chagule (Australia)

Margaret Black Mitchell (IARRP Board Liaison)

Påverkar handledning utfall i psykoterapi? – tankar utifrån en nypublicerad RCT-studie

Posted on Updated on

Forskning inom psykoterapifältet har pågått lika länge som psykoterapin själv. Metoderna är ju i sig utforskande och har alltid prövats och utvärderats, främst i det enskilda fallet. På senare år har det uppstått en trend att jämförande studier mellan olika interventioner, helst med lottning och kontrollgrupper (RCT-studier) har fått ett stort inflytande i den debatten kring behandling och de offentliga satsningar man valt att göra i vården inom psykoterapifältet. Detta förklaras delvis av Socialstyrelsens riktlinjer kring depression och ångest. Historiskt sett så handlade dessa om psykofarmakologiska insatser men för ett par versioner sedan prövade man även psykoterapi med dessa naturvetenskapligt fokuserade granskningsinstrument och då visade framförallt KBT och IPT att psykoterapi står sig väl att prövas  inom sk evidensbaserad forskning. Man kunde här inte säga att PDT eller annan psykoterapi visat på sämre resultat än IPT och KBT, däremot har det, delvis av ideologiska skäl, inte funnits en tradition att bedriva denna typ av studier inom dessa inriktningar och därmed har det funnits betydligt färre studier att utgå ifrån.

2008 presenterades dock en metanalys ”Psychotherapy for Depression in Adults: A Meta-Analysis of Comparative Outcome Studies”, utifrån 53 olika genomförda studier, med slutsatsen att alla olika former av studerade psykoterier tycks ha en likvärdig effekt vid depression hos vuxna.

There was no indication that 1 of the treatments was more or less efficacious, with the exception of interpersonal psychotherapy (which was somewhat more efficacious; d 􏰀 0.20) and nondirective supportive treatment (which was somewhat less efficacious than the other treatments; d 􏰀 􏰁0.13).

http://stijnvanheule.psychoanalysis.be/wp-content/uploads/2011/12/cuijpers.2008.meta-analysis-psychotherapies-depression.pdf  (För att läsa artikeln, klicka på länken)

Allt sedan dess har antalet RCT-studier ökat inom psykoterapifältet, oavsett inriktning. Många erfarna forskare har vidare öppnat upp för att de jämförande studierna kanske inte säger allt om vad som är relevant att förstå kring effekten av terapi och att man behöver fokusera på olika dimensioner av verksamma mekanismer.

I veckan (160803) publicerade emellertid JAMA Psychiatry, artikeln Comparative Effectiveness of Cognitive Therapy and Dynamic Psychotherapy for Major Depressive Disorder in a Community Mental Health Setting – A Randomized Clinical Noninferiority Trial” (för att komma till artikeln, tryck på länken)

http://archpsyc.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=2538519

I denna noninferioritystudie, där PDT och KBT jämfördes, deltog 237 patienter som sökte vård för depression på sin ordinarie ”vårdcentral”. Man ville undersöka huruvida PDT (i detta fallet kallat DT) kunde uppfattas lika effektiv/inte sämre än KBT för patienter med pågående depressionsepisod.

Den dynamiska terapin beskrevs innehålla ”supportive-expressive interventions”; tekniker i syfte att bilda en god arbetsallians, att möjliggöra självmedvetenhet kring repetitiva maladaptiva relationsmönster genom expressiva interventioner. Behandlingen utforskar på ett aktivt sätt nuvarande relationer, pågående konflikter med fokus på socialisering och interpersonella mål.

KBT-manualen (CT) som följdes, innehåller strukturerade sessioner med fokus på beteendeaktivering samt fokus på depressionen ur ett kognitivt perspektiv och  medbeteendeexperiment.

Resultatet i korthet är att de bägge metoderna går att jämställas effektmässigt;

”This study suggests that DT is not inferior to CT on change in depression for the treatment of MDD in a community mental health setting. The 95% CI suggests that the effects of DT are equivalent to those of CT.”

Angående Fidelity, adherence och competense, kunde man se en skillnad i att de dynamiska terapeuterna var mer benägna och kompetenta att utföra stödjande och expressiva tekniker Det samma gällde KBT-tekniker bland KBT-terapeuterna. Tänkbart är att ”om man gör det man avsåg att göra” och på ett kompetent sätt, så visar detta sig i resultatet…

Jag blir uppmuntrad av att denna relativt stora studie som är genomförd ”i verkligheten” med ”riktiga patienter” publiceras och hoppas att den får den uppmärksamhet den förtjänar. Förhoppningsvis grundar detta på sikt för en mer individanpassad vård för patienter som söker för psykisk ohälsa.

Författarna pekar själva på att man satsade på utbildning, tät handledning, given av handledare med hög kompetens och lång egen klinisk erfarenhet.

The training and supervision was provided by expert supervisors with substantial experience delivering and supervising the respective treatments. The DT supervisor had 20 years of clinical experience and the CT supervisor had 14 years at the time of study initiation. A training workshop was followed by intensive individual supervision across the first 3 training cases. Ongoing bimonthly group supervision was provided to clinicians across training and randomization phases. Supervisors listened to digital recordings of sessions to prepare for the individual and group supervision sessions.

I slutsatserna antyder författarna en ide´om att den täta handledningen med hög kvalitet kan vara en viktig faktor för utfallet. Det framgår också att terapeuterna som alla hade en robust grundutbildning  valde en terapiinriktning de önskade arbete utifrån.

Our investigation indicates that when intensive expert supervision is used in community mental health settings, DT is not inferior to CT on change in depression for the treatment of MDD. Both treatments were delivered in this community mental health setting with high fidelity and could be discriminated from one another.

För att implementera vetenskapligt prövad behandling i vården på ett sätt som gör den effektiv, bör det alltså kanske skapas förutsättning för terapeuten att utvecklas i metoden kontinuerligt, att undvika drift eller att bli vag eller affektundvikande. Handledning och återkommande fortbildning kan ju också tänka sig vara välgörande ur arbetsmiljösynpunkt. Allt det vi i dag vet om hjärnan talar ju för att en mindre stressad terapeut fungerar bättre i samspel, att kunna mentalisera och vara empatiskt  – vilket kan bädda för ett bättre behandlingsresultat i sig. Att vara tryggt anknuten till jobbet kanske man kan säga.

I Storbritanniens satsning motsvarande rehabgarantin, har man tittat på hur så kallade evidensbaserade metoder faktiskt implementeras och underhålls för en vård med hög kvalitet. Det skall inte bara kallas något med tre bokstäver utan det skall finnas verktyg för att kunna bedriva behandling. Regelbunden handledning är ett krav gentemot arbetsgivaren. Under flera år har det pågått en datainsamling på dessa terapier (KBT, IPT och DIT) vad gäller utfall, kompetens och följsamhet i metod. Jag ser fram emot dessa resultat också när de publiceras. Kanske kommer jag bli överraskad och konstatera att det jag har skrivit nu inte alls stämde i detta fallet, men det blir ju spännande att fundera kring det också i så fall :)….

I ett vackert augustiregn i Småland

Malin Bäck