Du komplexa människa

Denna vecka hälsar vi en ny bloggare välkommen som värd för Relationella Rummet.

Peter Jäderbrant är privatpraktiserande leg. psykoterapeut, handledare/lärare och medicine magister i psykoterapi med mottagning i Borlänge. Han har en relationell inriktning i sitt arbete men handleder såväl dynamiska- som KBT-terapeuter.

 

 

DU KOMPLEXA MÄNNISKA

Detta blogginlägg började som en kommentar på Malin Bäcks spännande inlägg ”Att veta, inte veta, vilja veta = sant?” men kommentaren blev tydligen ett eget inlägg.

Det finns otaligt många olika personligheter bland terapeuter och patienter. Det finns patienter som har enstaka symtom och de som har ett flertal. Det finns de som förutom s.k. symtom har mer eller mindre diffus, flerbottnad och helt eller temporärt dold problematik. Det finns olika ”metoder” att hänga upp sig på för terapeuten. Det finns olika sätt, olika intressen, olika viljor att ta sig an ett arbete för terapeuten och patienten. Att som terapeut inte veta sin egen vilja, förstå sin lust i arbetet kan vara förödande. Att som terapeut glömma att utreda patientens egna preferenser kan vara förödande. Att som terapeut fixera sig vid symtom, diagnos och manual kan vara förödande.

Evidens är ett begrepp som kan brukas hur subjektivt som helst vilket socialstyrelsen och deras svans av experter och lekmän på ett tråkigt sätt har demonstrerat. Det är väl inte så konstigt att rehabiliteringsgarantins upphöjande av den manualfokuserade KBT-behandlingen slog helt fel? Skulle verkligen en ensam metod axla den komplexitet av problem som de sökande förde med sig. Nog är det fult gjort mot den personal som skulle arbeta utifrån dessa KBT-manualer? Varje erfaren psykoterapeut vet att även om ett så kallat huvudproblem, exempelvis lätt till medelsvår depression, kan fastställas så finns många gånger en puttrande kittel där under med lidande och frågor som söker uttryck och mening? Bara det (!) kräver ju en ordentlig flexibilitet hos terapeuten, förmåga att skräddarsy behandlingen utifrån patientens ursprungliga men också föränderliga behov under behandlingens process. Jag frågar mig som i ett plågsamt grubbleri, hur tänkte de, sjukvårdsmaktens män och kvinnor? Vad var vetenskap för dem? vad betydde begreppet evidens för dem? Måtte varje terapeut i fortsättningen lära sig att ifrågasätta varje uttalande som innehåller ordet evidens. Nog var vi många som för drygt sju år sedan ruskade på huvudet åt galenskapen. Nu när resultaten lagts på bordet då påstår KBT-expertisen (i Uppsala) och i efterhand (!!) att misslyckandet beror på för lite handledning och för dåligt utbildade KBT-terapeuter, sådant är lågt! Samtidigt kan jag förstå det medicinska och naturvetenskapliga etablissemanget, för hur mycket önskar vi inte att människan vore enklare, lättare att positivt manipulera mot ”friskhet”. Dock yttrar sig livet själv på ett klarsynt sätt, att vi inte till fullo kan förstå människans gigantiska kod. Vi är komplexa varelser och hur mycket än vetenskapen i sin extrema RCT-fixering försöker sålla fram en stereotyp symtomuttryckande varelse som svarar positivt på en manualiserad terapiform i en laboratoriemiljö så finns inte den varelsens kopia i sin naturliga miljö i Värmland, Dalarna eller Skåne. Vetenskapens andra del är den beprövade erfarenheten men den är så komplicerad och svår att utgå från så den undviker man gärna i forskningen. Socialstyrelsen vände den naturalistiska forskningen ryggen. 1+1 måste bli 2 för vissa men om man räknar in de helt eller delvis dolda och de irrationella variablerna kan resultatet ibland bli 1 ½ och det svaret kan faktiskt vara mer rätt. Sådant är jobbigt, eller? Karin lyckas så bra trots att hon har så olika och svåra patienter, samtidigt som Leif som har så många stjärnor i sitt betyg får så dåliga resultat. Får man begära av en skicklig kirurg att överge sin beprövade erfarenhet till förmån för den vetenskapligt högre evidensbaserade metoden. Om den kirurgen gav vika för den anala vetenskapens penndrag så skulle jag aldrig lägga mig under den skalpellen frivilligt!

Människan är en mycket komplex varelse, dennes kommunikation, sätt att leva sitt liv, sin livsövertygelse är specifik och så unik. Terapeutens mödosamma väg går naturligtvis via att införliva mängder av teori och att mogna som medmänniska vilket också utgör den grund som den terapeutiska praktiken ska utvecklas från. Den vägen kantas av dikeskörningar och kullerbyttor men med tilltagande självkännedom och enveten strävan efter djup människo- och livskunskap kommer en dag visdom. Livet är i sin helhet kraftfullt och skört i samma skepnad. Vi är i grunden kraftfulla och sköra i samma skepnad. I terapirummet möter en människa en annan människa och varje manual som terapeuten sneglar på förvanskar äktheten i relationen. Det är ingen motor jag möter, det är ett unikt och i filosofisk mening levande väsen precis som jag.

Peter Jäderbrant är privatpraktiserande leg. psykoterapeut, handledare/lärare och medicine magister i psykoterapi med mottagning i Borlänge. Han har en relationell inriktning i sitt arbete men handleder såväl dynamiska- som KBT-terapeuter.